Benedictus XVI:s fredsbudskap 2010 - "Om du vill odla fred - skydda skapelsen"

(15.12.09) Idag presenterades påven Benedictus XVI:s Fredbudskap 2010 till Världsdagen för Fred som infaller den 1 januari varje år. I år är det den 43:dje världsdagen för Fred och påvens budskap i år bär titeln ”Om du vill odla freden – skydda skapelsen”. Detta är ett av påvens mest uppmärksammade budskap och det presenterades därför under en presskonferens i Vatikanen idag av kardinal Renato Raffaele Martino, ordförande emeritus vid det Påvliga rådet för rättvisa och fred, och rådets nuvarande sekreterare Msgr. Mario Toso, SDB.



Årets fredsbudskap lägger alltså tonvikten på behovet av att skydda skapelsen för att fred ska kunna uppnås. I förra årets budskap var temat förknippat med att bekämpa fattigdomen, för att understryka behovet av att mänskligheten finner en lösning på fattigdomen, både materiell andlig och moralisk.



Benedictus XVI har hitintills skrivit fyra fredsbudskap och de centrala punkterna har i de tidigare varit förutom förra årets om fattigdom; sanningen, människan och familjen. Det första temat år 2006: ”Freden finns i Sanningen”, och här framstår nihilismen som fredens främsta fiende. Om människan föraktar livet och framtiden kan hon hata och förinta allt.



2007 framhävde han människan som fredens hjärta, och talar om vårt ansvar och vår plikt att främja freden. Gud som har skapat oss utan vår hjälp, vill inte rädda oss utan vår hjälp, säger den Helige Augustinus, och på dessa ord bygger Benedictus XVI sin reflektion om hur vi ska se det faktum att vi är Guds barn, både som en gåva och som en ansvarsfull plikt.



2008 års budskap la tonvikten på familjen, och på hur mänskligheten ska använda familjen som modell för att uppnå fred. Familjen är samhällets livgivande cell. Samma kärlek som bygger upp och håller samman familjen, främjar hela världens befolkningar att förenas i den solidaritet och det samarbete som förknippas med medlemmarna av den stora mänsklighetens familj. Familjen är dock sårbar, skriver Benedictus XVI, och när samhället inte anstränger sig för att hjälpa familjerna, berövar de sig själva på en resurs som gynnar samhällets fred.



Årets tema som påven inbjuder oss att reflektera över är en utmaning för hela mänskligheten och ett mycket aktuellt tema, sa kardinal Martini under presentationen i förmiddags i Johannes Paulus II:s sal i pressrummet, där en mängd journalister var samlade. ”På vandringen mot fred har påven nu nått det sammanhang i vilket människan tar emot kallelsen till fred - Skapelsen.



Den viktiga aspekt som man först och främst måste klargöra vad gäller påvens fredsbudskap i år är att det rör sig om en kosmisk syn på fred - tranquillitas ordinis – fred i ordning som fastställts av Gud, ett tillstånd av harmoni som omfattar Gud, mänskligheten och hela skapelsen.

I detta perspektiv uttrycker miljöförstöring inte bara en obalans mellan mänskligheten och skapelsen, utan en mer djupgående försämring av relationen mellan mänskligheten och Gud. Reflektioner kring den ekologiska krisen, innebär här en reflektion om en ”inre kris” i skapelsen, frågor som direkt berör människan, som Gud har anförtrott uppdraget att" skydda och bruka "skapelsen (Gen 2:15).



Benedictus XVI uttrycker hur brådskande det är att agera eftersom det rör sig om en kris – en ekologisk kris, vilket man inte kan ignorera eller inför vilken man inte kan förbli likgiltig. Påven ger inte tekniska lösningar eftersom han inte blandar sig i regeringars politik. Han påminner snarare om kyrkans engagemang för att försvara mark, luft och vatten, och han ger en serie väsentliga punkter i utsikten över mänsklighetens gemensamma väg att lösa den ekologiska krisen, när han uppmanar till omfördelning av förhållandet mellan Skaparen, mänskligheten och hela skapelsen.

För det första uppmanar påven till att inte ha en reducerande syn på naturen och människan. "När naturen och människan helt enkelt anses bero på en tillfällighet eller evolutionära determinism, kommer sannolikt medvetandet om ansvar att avta i samvetet”. Om Skapelsen istället betraktas som en Guds gåva till mänskligheten hjälper det oss att förstå människans kallelse och värde. "När människan, istället för att utöva sin uppgift som Guds samarbetare, tar Guds plats, leder det till uppror i naturen, som då snarare tyranniseras än förvaltas av människan.