Inför Kristi konungavälde, måste varje samvete göra ett val - det onda eller det goda. Sanningen eller lögnen.

(23.11.09) ”Kristi kungadöme är inte som världens stora kungadömen, utan det är makten att besegra ondskan och döden, och att ”väcka hoppet”, även i de mest förhårdnande hjärtan”. Detta var påvens ord under Angelusbönen på Petersplatsen igår, på den högtid tillägnad Kristus Konungen, som avslutar det liturgiska året. Påven avslutade sin Angelusbön med att påminna om saligförklaringen av syster Marie-Alphonsine Danil Ghattas som firades på söndagsmorgonen i Nasaret. Men först till Angelusbönen:

Den sista söndagen varje liturgiskt år upprepas möjligheten för alla troende att reflektera över hur Kristi herravälde är raka motsatsen till det begrepp historien har gett kungarna. I förhållande till den jordiska monarken, ”vad består Kristi kungadöme i?” reflekterade påven inför tiotusentals troende på Petersplatsen som badade i novembersol.

”… det består i den gudomliga makten att ge liv, att befria från det onda, att besegra dödens makt. Det är kärlekens makt, som vet hur man härleder gott från det onda, hur man lindrar ett förhårdnat hjärta, hur man skapar fred i de mest bittra konflikter, hur man tänder hoppet i det djupaste mörker. Detta nådens rike tvingar sig aldrig på, och respekterar alltid vår frihet”.

Påven förklarade att även om högtiden Kristus Konungen är en relativt ny, har Kristi konungavälde djupa bibliska och teologiska rötter:

”Titeln ”kung” med hänvisning till Jesus är mycket viktig i evangelierna och ger oss en fullständig bild av hans gestalt och hans frälsningsuppdrag. Man märker en utveckling i detta avseende: det börjar med ”Israels kung” och utvecklas till en universell kung, ”Herre över kosmos och historien, dvs mycket utöver det judiska folkets förväntningar”, sa påven.

När Jesus blir korsfäst förlöjligas han av präster, skriftlärda och de äldre: ”det är Israels kung, kliv ner från korset så ska vi tro på dig” (Mat 27,42). I verkligheten är det just när Guds son, Jesus frivilligt väljer sitt lidande, som korset är det paradoxala tecknet på hans kungadöme”, sa påven. Det är i hans försoningsoffer som han blir universums kung, och som han själv förkunnar för apostlarna efter sin Uppståndelse: ” Jag har fått all makt i himlen och på jorden" (Matt 28:18).

Inför detta storartade kungavälde – vars paradoxala symbol är korset – blir det nödvändigt för varje samvete att göra ett val, fortsatte påven, ett val: vem vill jag följa? Gud eller det onda? Sanningen eller lögnen?

Att välja Kristus är inget garanti för framgång enligt de världsliga kriterierna, men det är en försäkran om den frid och glädje som bara han kan ge. Det visar de många män och kvinnor som, i alla tider, i Kristi namn, i sanningens och rättvisans namn, har kunnat motstå den jordiska maktens frestelser, maskerade på olika sätt, till de förseglat sin trohet med martyrskapet”.

En av dessa kvinnor uppmärksammade påven vid slutet av sin Angelusbön, när han påminde de troende i Rom om saligförklaringen av syster Marie-Alphonsine Danil Ghattas som ägde rum i Nazaret på morgonen. ”Hennes är förtjänsten av grundandet av en kvinnlig orden med endast kvinnor från det Heliga Landet, med målet att genom religiös utbildning övervinna analfabetism och öka kvinnornas villkor i det land där Jesus själv lyfte fram deras värdighet”, sa påven.



”Saligförklaring av denna betydelsefulla kvinna är av särskild tröst för det katolska samfundet i det Heliga Landet, och en inbjudan att med fasta hopp alltid lita till Guds försyn och Marias moderliga beskydd.” Påven påminde även om att dagen innan, då den katolska kyrkan firar Jungfru Marie Tempelgång, infaller dagen ”Pro Orantibus”, för de bedjande, som framlyfter de religiösa klausurordnarna. Påven uppmanade om att stödja deras behov och avslutade med att offentligt tacka nunnorna i Vatikanens kloster, som sedan mitten av 90-talet har bebotts av klarissor, karmeliter, benediktiner och sedan en kort tid, visitationsnunnor. ”Era böner, kära systrar, är mycket värdefulla för min tjänst”.