2009-11-16 17:35:23

Benedictus XVI vid FAO. "Hjärtats omvändelse bekämpar hungern"


(16.11.09) Idag inleddes världstoppmötet om tryggad tillgång till mat i Rom, vid FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, och påven Benedictus XVI var inbjuden att hålla öppningsanförandet. Toppmöte ska pågå hela veckan och har som mål att få till stånd en mer kraftfull ansträngning för att bekämpa hunger och kronisk undernäring. Motto Fiat Panis – Varde bröd! - är organisationens motto i dess arbete för att jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet förblir en prioritet i den internationella politiken. Idag lider 1 miljard 20 miljoner människor av hunger. FAO hoppas att med mötet att öka jordbruksinvesteringar och stärka de internationella insatserna mot hungern. Besvikelser ser vi redan dag ett, då statsmännen från de ledande länderna i världen lyser med sin frånvaro.



Generaldirektör Jaques Diof meddelar att för att bekämpa världshungern krävs det 44 miljarder dollar om året. Han understryker att 44 miljarder dollar inte är en så stor summa som det kan verka. ”Att övervinna hungern är inte utopi, en dröm”, sa Diouf till pressen inför mötet.

För att bekämpa hungern ser FAO som främsta lösning att investera i jordbruket. Värt att uppmärksamma är dock överflödet av mat i världen. Vilket påven även uppmärksammade i sitt tal. Här är siffrorna skrämmande. Flera tusentals ton spannmål och mat kastas bort varje år pga problem att magasinera, distribuera eller rent slöseri som leder till att livsmedel kastas bort. Förutom att svinnet skulle kunna nära folk, eller att det kostar pengar ökar det koldioxidutsläppen i sin nedbrytning.



Det är med tanke på västvärldens överkonsumtion som påven Benedictus XVI i sin sociala encyklika ”Deus Caritas Est” uppmanar till måttlighet. Under sitt anförande återkom påven flera gånger till sin encyklika och han la främst tonvikten på ansvar, solidaritet och utveckling i den universella mänskliga familjen – för om vi talar om utveckling måste vi komma ihåg att utveckling är endast sådan, om den omfattar hela människan och alla människor.



Påven börjar sitt tal med att uppmärksamma de ökande siffrorna vad gäller hungrande och matpriser, och de minskande siffrorna vad gäller de fattigas ekonomiska resurser, pga den allvarliga finanskrisen. ”Hungern beror inte så mycket på brist på föda som på bristande sociala resurser, och då främst institutionella”, sa påven och understryker behovet av främja jordbruksstrukturer i ett långvarigt perspektiv, för att lösa problemet med tryggad tillgång till mat, samtidigt som han fördömde att jordbruksutvecklingen störs av egoism som tillåter spekulation av spannmål.



Påven talade om vikten av ett samarbete som följer subsidiaritetsprincipen. Att behövande länder känner ansvar över sin egen utveckling, eftersom människans utveckling i helhetsperspektiv kräver ansvarfulla val. Annars riskerar solidariteten att splittra i grupper mellan behövande och elitistiska grupper av välgörare. Länders rätt att bestämma, valfrihet och mål, bör respekteras och inte regleras av intressen och begränsningar.



Påven manade till att se över hur nationer uppfattar livsmedelskrisen. Det finns en risk att hungern betraktas som en struktur och en del i de svagaste ländernas socialpolitiska verklighet, vilket leder till uppgivenhet eller i värsta fall likgiltighet. Svaret på hur rika stater ska agera mot de behövande, ligger inte i samarbetsverksamhetens profil utan i de principer som inspirerar samarbetet. ”I den universella mänskliga familjens namn, kan man be varje folk och därav varje land att vara solidarisk, dvs. vara villiga att ta på sig konkret ansvar, och gå de andres behov till mötes, för att främja det sanna sättet att dela med sig, som grundar sig på kärlek”.



Påven påminde dock om att även om solidariteten grundar sig på kärlek, krävs rättvisa, därför att ”att älska är att ge”: att offra av mitt till den andre, är aldrig utan rättvisa. ”Jag kan inte ge den andre av mitt, utan att först och främst ha gett honom det som rättvisan berättigar honom”, sa påven och förklarade att om syftet är att avskaffa hunger, räcker det inte med en hållbar stabil ekonomisk tillväxt och en politisk stabilitet, det krävs nya normer inom etik, ekonomi och juridik. Normer som skapar jämlika förhållanden mellan länder som befinner sig i ett annat skede i utvecklingen. Påven använde sig av aposteln Paulus ord till de kristna i Korint: ”Meningen är ju inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet” (2 Kor 8,13-15).



Vid slutet av sitt anförande uppmärksammade påven relationen mellan utveckling och miljöskydd. ”Lusten att äga och överdrivet, oordnat använda jordens resurser är roten till all miljöförstöring”, sa påven. ”Miljöskydd är därför en aktuell utmaning i strävan att säkerställa en harmonisk och respektfull utveckling av Guds skapelseplan, och för att kunna rädda planeten. Om mänskligheten är kallad till att bli medveten om sina skyldigheter gentemot kommande generationer, så vilar det även på stater och internationella organisationer att skydda miljön som det kollektiva goda”.



”Här räcker det inte med förordningar, lagstiftning, utvecklingsplaner och investeringar, det krävs en förändrad individuell och samhällslivsstil, i sin konsumtion och faktiska behov, men framför allt är det nödvändigt att komma ihåg den moralisk skyldigheten att med mänskliga handlingar skilja mellan gott och ont, för att återupptäcka de band som förenar personen med skapelsen”. . . ”Hunger är det grymmaste och mest konkreta tecken på fattigdom. Du kan inte fortsätta att acceptera överflöd och slöseri, när svälttragedin växer.”



”Den katolska kyrkan kommer alltid att fokusera på insatser för att utrota hungern och kyrkan tar på sig ansvaret att, i ord och handling, stödja de solidariska handlingar som alla delar av det internationella samfundet kommer att uppmanas att göra. Kyrkan kräver inte att blanda sig in i politiska beslut,… utan förenar sig i strävan att utrota världshungern … Att utrota hungern är det mest omedelbara och konkreta tecken på kärleksinspirerad solidaritet, ett tecken som inte lämnar något utrymme för förseningar och kompromisser”.



”Sådan solidaritet förlitar sig på teknik, lagstiftning och institutioner för att uppfylla människornas förväntningar, samhällen och hela befolkningar, men den religiösa dimensionen bör inte uteslutas, med sin starka andliga kraft och dess främjande av den mänskliga personen. Att erkänna varje mans och varje kvinnas transcendenta värde är det första steget i att främja hjärtats omvändelse vilken behövs för att ta sig an åtagandet att utrota misär, hunger och fattigdom i alla dess former.



”Tack för att ni var vänliga och lyssnade”, avslutade påven sitt tal, ”och framförde sina lyckönskningar inför arbetet. Gud välsigne er strävan att se till att alla får sitt dagliga bröd”. Tack

 








All the contents on this site are copyrighted ©.