"Guds plats i den afrikanska kulturen gör kontinenten till en andlig "lunga" för mänskligheten vars tro och hopp är i kris". Benedictus XVI inviger den andra Afrikasynoden.

(05.10.09) På söndagen invigde Benedictus XVI under en hötidlig mässa i Peterskyrkan, den andra Afrikasynoden i Vatikanen. Synodens tema är ”Kyrkan i Afrika i försoningens, rättvisans och fredens tjänst. Ni är jordens salt … Ni är världens ljus ” (Mt 5: 13,14). Under sin predikan i Peterskyrkan på söndagsmorgonen varnade påven för materialismen och den religiösa fundamentalismen samtidigt som han återupprepade att främsta principer är försvaret av livet och familjen som grundar sig på äktenskapet. Under ceremonin deltog även den etiopiska ortodoxa kyrkan – tewahedos – patriark, Abuna Paulos.


Det var ett dynamiskt Afrika, rikt på möjligheter som präglade atmosfären i Peterskyrkan. Ett Afrika klätt i hoppets gröna färg, liksom prästernas liturgiska parament. Det var ett Afrika som förvaltar en ovärderlig skatt för hela världen: dess djupa medvetenhet om Gud, vilket även påven bekräftade under sin predikan. ”Erkännandet av Guds absoluta herravälde är det framträdande och genomgående draget i den afrikanska kulturen”. Skatterna på den afrikanska kontinenten är inte endast naturtillgångarna, som ofta är anledning till exploatering, konflikter och korruption. Nej, sa Benedictus XVI, Afrika är rikt på även något annat.


”Guds ord leder våra blickar till ett annat afrikanskt arv: det andliga och kulturella livet, som mänskligheten behöver mer än råvaror. Ur denna synvinkel är Afrika en enorm andlig ”lunga”, för en mänsklighet vars tro och hopp är i kris”.


”Men denna lunga kan bli sjuk”, fortsatte påven, ”främst kan den smittas av den farliga sjukdomen som har spridit dig i hela västvärlden – ”praktisk materialism kombinerad med nihilistiska och relativistiska tankegångar”:


"Det är odiskutabelt att det så kallade "främsta samhället” har exporterat och fortfarande exporterar andligt giftigt avfall, som smittar befolkningar i andra världsdelar, särskilt i Afrika. I denna bemärkelse har kolonialism, som ur politisk synvinkel är över, aldrig helt upphört”.


“Ett annat “virus”, fortsatte påven, som skulle kunna angripa Afrika är ”religiösa fundamentalism, blandad med politiska och ekonomiska intressen”: "I Afrika sprids grupper som är baserade på olika religioner, de sprids i Guds namn, men med en logik som är motsatsen till Gud, dvs den lära och den praxis som de utövar är inte kärlek och respekt för friheten, utan intolerans och våld."


Benedictus XVI fortsatte sin predikan med att fokusera på äktenskapet, som är ett ”komplext tema i det ecklesiastiska och sociala afrikanska samhället”, och han påminde om att äktenskapet inte existerar om det utesluter dess relation till Gud”.

“Äktenskapet mellan man och kvinna, och familjen som är dess följd, är i kommunion med Gud, och i det Nya Testamentets ljus, är det en ikon av den treeniga kärleken, och av Kristi enhet med kyrkans sakrament. I den utsträckningen som Afrika bevarar och utvecklar sin tro i denna fråga, kan kontinenten finna enorma resurser och fördelar i familjen som grundar sig på äktenskapet ”.


Påvens tankar gick även till barnen i Afrika som utgör en stor del av den afrikanska befolkningens lidande. ”I Afrika, liksom i övriga världen, visar kyrkan sin moderlighet i förhållande till barnen och till de ofödda liven”, underströk påven:


”I förhållande till barnen ser inte kyrkan primärt vård mottagare, än mindre anledning till pietism och exploatering, utan människor i full bemärkelse, som med sitt sätt visar vägen till Guds rike – genom att anförtro sig villkorslöst till hans kärlek”.


Benedictus XVI kopplade sedan till den första Afrikasynoden som ägde rum 1994, och underströk att den uppgift som då blev tydlig gäller fortfarande - evangeliseringen. ”Eller den nya evangeliseringen, som tar epokens sociala förändringar och globaliseringen i beräkning.


Med sin evangelisering och mänskligt främjande kan kyrkan i Afrika ge ett stort bidrag till samhället som i flera länder präglas av fattigdom, orättvisor, våld och krig. Kyrkan - människorna som är försonade sinsemellan och med Gud - kyrkans kallelse är att sprida försoning mellan olika etniska -, religiösa - och språkgrupper, inom nationerna och på hela kontinenten.


”Försoningen är den stabila grunden på vilken man kan bygga fred”, avslutar påven,” och en nödvändig förutsättning för mänsklighetens och samhällets framsteg”. För att bli "världens ljus och jordens salt" måste alla, religiösa och lekmän, sträva efter helighet, så att kyrkan i Afrika alltid må vara Kristi lärjungars familj, där "skillnaden mellan etniska grupper blir en anledning till stimulans och ömsesidigt mänskligt och andligt berikande."


Synoden kommer nu att pågå under hela oktober månad i Vatikanen och Vatikanradion kommer att följa dess utveckling. På våra Internetsidor har vi en särskild funktion som följer Afrikasynoden med uppgifter artiklar och information. Sidan finns på de största språken och är värd ett besök. På engelska sidan hittar ni den under titeln Special Synod for Africa.


Under Angelusbönen förklarade Benedictus XVI vikten av Afrika Synoden som ska pågå i Vatikanen. ”En synod är alltid en djup ecklesiastisk erfarenhet”, sa påven och den som invigdes i Peterskyrkan på söndagsmorgonen med de afrikanska biskoparnas närvaro, är mycket viktig, eftersom den berör en kontinent med en befolkning på närmare 1 miljard – ”en extraordinär mänsklig rikedom” – som har det högsta födelsetal i världen men som tyvärr fortfarande präglas av fattigdom och "allvarlig orättvisa". Påven förklarade även vad som skiljer en synod från ett samtal av annat slag:


"Det är viktigt att understryka att detta inte är ett seminarium eller en programmerad församling. ”Vi hör rapporter och tal i aulan, vi konfronterar i grupper, men vi vet alla att vi inte är huvudpersonerna: det är Herren och hans Helige Ande, som styr kyrkan. Det viktigaste, för alla är att lyssna – lyssna på varandra, allihop, lyssna till vad Herren vill säga oss. Detta är en synod som hålls i ett klimat av tro, bön och lydnad till Guds ord.”


Efter Mariabönen under denna särskilda söndag gjorde påven även en appell där han uppmärksammade de konflikter som pågår i denna stund på den afrikanska kontinenten. Påven nämnde särskilt det våld som har skakat Guineas befolkning och han uttryckte sina kondoleanser till offrens familjer samtidigt som han uppmanade till försoning och dialog utan att spara på kraftansträngningarna för att uppnå en rättvis lösning.