Jubelår i Kongo

(17.07.09) ”Ett nådens år för vårt land, ett år av förnyelse och glädje, ett år av försoning med Gud för att göra slut på korruptionen och mutbarheten som förstör nationen och för att med Gud, i rättvisan, skapa ett solidariskt, framgångsrikt och enat Kongo”. Så säger biskoparna i den Demokratiska republiken Kongo som har utlyst det pastorala år 2009-2010 till den kongolesiska Kyrkans Jubelår.

Meddelandet ges i ett budskap som de kongolesiska biskoparna publicerade till 49-årsdagen av landets självständighet. Biskoparna erinrar om att Kyrkan med glädje hade välkomnat landets självständighet och de hoppas att landet med det generösa samarbetet av alla skall bli framgångsrikt och lyckligt.

”Och hur är vårt land 49 år senare”, frågar sig biskoparna. Det finns både positiva och negativa aspekter, säger de. Vad som är positivt är medvetenheten om att tillhöra samma nation, den sociala sammanhållningen, skapandet av demokratiska institutioner, uppkomsten av en inhemsk elit av obestridligt gott anseende.

Men samtidigt har landet gjort flera baksteg, säger de kongolesiska biskoparna. Ständiga krig har orsakat tusentals dödsoffer. De sociala infrastrukturerna håller på att falla samman på ett oroande sätt. Den offentliga förvaltningen, undervisningen, armén, polisen är inte längre strukturer som kan vara till full tillfredsställelse för befolkningen, vars levnadsförhållanden börjar likna en tiggares - för man är tvungen att dra sig fram på alla möjliga sätt.

Och bland det onda i landet framhåller de kongolesiska biskoparna korruptionen, som betraktas såsom en av grunderna till den orättvisa fördelningen av landets rikedom mellan den rika samhällsklassen och den största delen av befolkningen som lever i misär.

Avlägsnandet av kongoleser från grannländerna har inte medför en trovärdig reaktion av indignation från våra styrandes sida. Dessa personer som har förflyttats och många evakuerade personer är lämnade åt sitt sorgliga öde och utan någon behövlig hjälp.

Beväpnade grupper härjar i östra och nordöstra delen av landet, territoriets integritet är allvarligt hotad - vissa delar av landet kontrolleras inte av den centrala regeringen. Försvagningen av statens auktoritet beror även på yttre orsaker. För att vända riktning och planera en ”framgångsrik och lycklig framtid”, såsom självständighetens fäder hade velat, ”är det nödvändigt att förändra vår skala av värderingar, göra modiga och kloka val och göra det bästa för att skapa ett nytt Kongo.

Fundamentala värden är ”det gemensamma bästa, respekten för den fundamentala Lagen, för en solidarisk utveckling som vi måste återupptäcka”. Den sociala rättvisan gör heder åt en nation, skapar ett klimat av fred och endräkt i samhället, säger de kongolesiska biskoparna.

Inför problemen i landet framhåller biskoparna sitt engagemang för befolkningens fostran. ”Kyrkan tar emot utmaningen om undervisningen, både den andliga och moraliska, liksom skolundervisningen för att fostra den nye kongolesen som kan motstå frestelsen till lättjänade pengar och förmögenhet.