Ha-begäret måste bort och vem tänker på G:168? , frågar sig Kardinal Maradiaga, chefen
för Caritas Internationalis
(08.07.09) Över Kardinal Oscar Rodriguez Maradiagas huvud hänger en dödsdom. Han är
idag ärkebiskop i Teguicigalpa i Honduras och ordförande för Caritas Internationalis.
Och han riskerar nu livet för att att han med mod talat klarspråk, då han påvisade
hur narkokommersen är den största plågan i Latinamerika.
Efter det har han
kommit över Atlanten, men utan livvakter och till Turin, för att förklara för delegaterna
i italienska Caritas, att det gamla ekonomiska systemet som grundar sig på habegär
måste förändras. Och han skissar upp en karta som visar hur inget av millenniets
mål i kampen mot hunger och fattigdom fullföljts och han talar om krisen och fattigdomen
i ett oroligt Honduras medan han befinner sig här i Italien , inför G 8:s toppmöte.
. Av honom får Italien genast kritik för att man reducerat hjälpen, men han tillägger
att bara fem länder har nått fram tilll målet som togs för 40 år sedan att ge 0,7
% av vinsten till de fattiga länderna. Vid G8:s möten talar de stora bara om sina
egna intressen. Jag skulle vilja veta vem som bryr sig om G 168, som omfattar alla
de andra nationerna?
Utan rättvisa finns ingen fred. Jag är rädd för nya
konflikter i världen. I ledarnas huvuden finns bara de stora multinationella företagens
kriser. Den enda som talar ett annorlunda språk är Benedictus XVI i hans nya encyklika.
Tyvärr har banker och företag fått stora summor pengar men människorna som förorsakat
krisen och inte förutsett den, de har inte förändrats. Och det är fortfarande de som
agerar i krisen och bestämmer hur man ska komma ur den. På det viset får det inte
fungera. Även finansministrarna gör fel. Dom lagar bara säten och stolar på Titanics
däck men inte själva båten. Därför sjunker den.
Det är hela det ekonomiska
systemet som inte längre fungerar och skulden ligger hos regeringarna som redan kände
till det. I dag borde vi vara kloka nog att välja personer i regeringen som tänker
på att lösa den stora massans problem,. Dvs de fattigas.
Obama har kommit
med nya program i valpropagandan men när han sedan började som president fick även
han svårt att nå de mål han satt upp. I vilket fall som helst tror jag att Obama kommer
att kunna förändra mycket , för han är fylld av goda avsikter. Vid toppmötet i Trinidad
för Latinamerika visade han en helt ny attityd från USA:s sida. Hittills hade det
verkat som Obama var en man som talade i öknen men nu börjar alltfler lyssna till
honom.
När det gäller krig och försvar är det USA som har de största kostnaderna
och de borde gå före med gott exempel i frågan om nedrustning. Men det är inte så
lätt, för den militära industrin är inte van att acceptera kriser. Det är tyvärr
en business fylld av skandaler och där klarheten helt saknas. Det är svårt även för
mig att vara optimist här.
I Afrika som nu står i blickpunkten finner vi
de största problemen. Och det verkar som om det bara var kyrkan idag som intresserar
sig för Afrika. Påven har varit där på besök en vecka, men andra statsöverhuvud bara
blundar för problemen och åker inte dit. Kyrkan har även ägnat en synod åt Afrika
som äger rum i oktober medan övriga världen bara glömmer denna kontinent.
Både Påven och Obama har rätta attityder, för de öppnar dialog och delar inte upp
världen i vita och färgade utan erkänner även de övriga nyanserna. Obama har även
kommit med något nytt i sitt tal i Kairo: han har aldrig uttalat ordet terrorism.
I dag är den som öppnar dialog en intelligent man.
Beträffande Iran är
risken stor att det blod som nyligen utjutits inte kommer till någon nytta. Men förtrycket
måste ju till sist upphöra. Där står stora problem i bakgrunden med olja och atomenergi
men här gömmer man sig bakom tystnad.
Miljöfrågan är alltid ett akut problem,
men den kommer förmodligen upp definitivt i toppmötet i Köpenhamn i december. Man
måste här komma fram till att den som fördärvar miljön även måste betala. Här gäller
frågan även något så viktigt som att överleva i världen. De kristna kyrkorna står
här i frontlinjen , de vet att Gud har skapat världen.
Även frågan om
vattnet är viktig. Vattnet är en rättighet därför får man inte privatisera dess källor.
I dag är världen övertygad om att friheten är det dyrbaraste i världen . Och krisen
i världen börjar övertyga alla om att det måste finnas gränser för förtjänsten och
vinsten, annars förorsakar den ny fattigdom där andra människor drabbas , och som
förr eller senare presenterar räkningen. Därför är det viktigt att fastställa regler
för rättvis vinst utan att strypa de fattiga och utan att begränsa friheten för dem.