Ha-begäret måste bort och vem tänker på G:168? , frågar sig Kardinal Maradiaga, chefen för Caritas Internationalis

(08.07.09) Över Kardinal Oscar Rodriguez Maradiagas huvud hänger en dödsdom. Han är idag ärkebiskop i Teguicigalpa i Honduras och ordförande för Caritas Internationalis. Och han riskerar nu livet för att att han med mod talat klarspråk, då han påvisade hur narkokommersen är den största plågan i Latinamerika.

Efter det har han kommit över Atlanten, men utan livvakter och till Turin, för att förklara för delegaterna i italienska Caritas, att det gamla ekonomiska systemet som grundar sig på habegär måste förändras. Och han skissar upp en karta som visar hur inget av millenniets mål i kampen mot hunger och fattigdom fullföljts och han talar om krisen och fattigdomen i ett oroligt Honduras medan han befinner sig här i Italien , inför G 8:s toppmöte. . Av honom får Italien genast kritik för att man reducerat hjälpen, men han tillägger att bara fem länder har nått fram tilll målet som togs för 40 år sedan att ge 0,7 % av vinsten till de fattiga länderna. Vid G8:s möten talar de stora bara om sina egna intressen. Jag skulle vilja veta vem som bryr sig om G 168, som omfattar alla de andra nationerna?

Utan rättvisa finns ingen fred. Jag är rädd för nya konflikter i världen. I ledarnas huvuden finns bara de stora multinationella företagens kriser. Den enda som talar ett annorlunda språk är Benedictus XVI i hans nya encyklika.

Tyvärr har banker och företag fått stora summor pengar men människorna som förorsakat krisen och inte förutsett den, de har inte förändrats. Och det är fortfarande de som agerar i krisen och bestämmer hur man ska komma ur den. På det viset får det inte fungera. Även finansministrarna gör fel. Dom lagar bara säten och stolar på Titanics däck men inte själva båten. Därför sjunker den.

Det är hela det ekonomiska systemet som inte längre fungerar och skulden ligger hos regeringarna som redan kände till det. I dag borde vi vara kloka nog att välja personer i regeringen som tänker på att lösa den stora massans problem,. Dvs de fattigas.

Obama har kommit med nya program i valpropagandan men när han sedan började som president fick även han svårt att nå de mål han satt upp. I vilket fall som helst tror jag att Obama kommer att kunna förändra mycket , för han är fylld av goda avsikter. Vid toppmötet i Trinidad för Latinamerika visade han en helt ny attityd från USA:s sida. Hittills hade det verkat som Obama var en man som talade i öknen men nu börjar alltfler lyssna till honom.

När det gäller krig och försvar är det USA som har de största kostnaderna och de borde gå före med gott exempel i frågan om nedrustning. Men det är inte så lätt, för den militära industrin är inte van att acceptera kriser. Det är tyvärr en business fylld av skandaler och där klarheten helt saknas. Det är svårt även för mig att vara optimist här.

I Afrika som nu står i blickpunkten finner vi de största problemen. Och det verkar som om det bara var kyrkan idag som intresserar sig för Afrika. Påven har varit där på besök en vecka, men andra statsöverhuvud bara blundar för problemen och åker inte dit. Kyrkan har även ägnat en synod åt Afrika som äger rum i oktober medan övriga världen bara glömmer denna kontinent.

Både Påven och Obama har rätta attityder, för de öppnar dialog och delar inte upp världen i vita och färgade utan erkänner även de övriga nyanserna. Obama har även kommit med något nytt i sitt tal i Kairo: han har aldrig uttalat ordet terrorism. I dag är den som öppnar dialog en intelligent man.

Beträffande Iran är risken stor att det blod som nyligen utjutits inte kommer till någon nytta. Men förtrycket måste ju till sist upphöra. Där står stora problem i bakgrunden med olja och atomenergi men här gömmer man sig bakom tystnad.

Miljöfrågan är alltid ett akut problem, men den kommer förmodligen upp definitivt i toppmötet i Köpenhamn i december. Man måste här komma fram till att den som fördärvar miljön även måste betala. Här gäller frågan även något så viktigt som att överleva i världen. De kristna kyrkorna står här i frontlinjen , de vet att Gud har skapat världen.

Även frågan om vattnet är viktig. Vattnet är en rättighet därför får man inte privatisera dess källor. I dag är världen övertygad om att friheten är det dyrbaraste i världen . Och krisen i världen börjar övertyga alla om att det måste finnas gränser för förtjänsten och vinsten, annars förorsakar den ny fattigdom där andra människor drabbas , och som förr eller senare presenterar räkningen. Därför är det viktigt att fastställa regler för rättvis vinst utan att strypa de fattiga och utan att begränsa friheten för dem.