Benedictus XVI analyserar globaliseringen och försvarar marknadsekonomin i ”Caritas in Veritate”

(08.07.09) I sin nya sociala encyklika, ”Caritas in Veritate”, har Benedictus XVI understrukit sambandet mellan moral och den fria ekonomin. Benedictus XVI förkastar de metoder som ledde till en global ekonomisk kris där kärleken till sanningen övergavs till förmån för en ohämmad materialism.

Encyklikan skiljer inte mellan katoliker och icke-katoliker utan uppmanar oss alla att bredda vårt förstånd utöver det rent tekniska och vetenskapliga. Benedictus XVI påminner oss också om statens begränsade karaktär och dess oförmåga att ge det allra viktigaste - kärleken. I likhet med det som Benedictus XVI har skrivit i sina tidigare encyklikor, ersätter staten inte familjen eller Kyrkan: staten kan inte älska oss.

Även där staten har ett ansvar, bör den följa subsidiaritetsprincipen - det vill säga att låta individer, familjer, kyrkor, företag och lokala samhällen hantera sina egna problem först. Detta är inställningen i påvens uppmaning till broderskap och till ett civilt samhälle som är livfullt och olikartat.

När det gäller fackföreningar skriver påven att fackföreningar "alltid har uppmuntrats och stöds av Kyrkan". Men han tillägger att fackföreningar bör vara "öppna för nya perspektiv som framträder i arbetslivet". Han tilläger att fackföreningar är ett legitimt uttryck för fri association i det civila samhället så länge som de inte använder sig av våld eller hot för att värva nya medlemmar eller som ett förhandlingsredskap.

Angående arbetslösheten upprepar påven principerna i den katolska socialläran. Arbete är inte och bör inte vara i konflikt med kapital, men han medger också att globaliseringen och invandringen har ändrat bilden något. Han främjar "anständigt" arbete, dvs arbete som speglar den mänskliga värdigheten genom ett fritt val och som tillåter familjen att möta dess behov.

Med hänsyn till den nuvarande krisen, skriver han, "att vara utan arbete eller om man är beroende på statliga eller privata bidrag under en längre period, underminerar det personens och familjens frihet och kreativitet och skadar deras sociala relationer”. ”Det orsakar svåra psykiska och andliga lidanden”. Påven erkänner därmed också de problem som orsakas av arbetslöshetsbidrag.

Frågan om sambandet mellan etik och ekonomi resonerar med dagens människa och i encyklikan understryks den absoluta vikten av sanning för vår förståelse av välgörenhet, effektivitet och ekonomi. För katoliker innebär detta Kyrkans grundläggande teologiska och moraliska lära som bör tas emot som gåvor snarare än bördor, hur svårt de än kan verka för oss. Kyrkans teologiska förståelse av välgörenhet och rättvisa bör göra att alla katoliker känner ett ansvar inför varandra och tänker och agerar därefter. Detta är den verkliga innebörden av solidaritet.