”Kärlek i sanningen” – världen behöver en genomgripande moralisk förnyelse
(07.07.09) ”Kärlek i sanningen, som Jesus Kristus vittnade om under hans jordiska
liv och framför allt genom hans död och uppståndelse är den viktigaste drivkraften
bakom en autentisk utveckling av varje person och av hela mänskligheten. Kärlek -
caritas - är en oerhörd kraft som leder människor att ingå ett modigt och generöst
engagemang för ... rättvisa och fred ".
Så inleder påven Benedictus XVI
sin tredje encyklika. Det är en inbjudan till kärlek i sanningen som en kraft i den
mänskliga utvecklingen. Den efterlängtade encyklikan som undertecknades den 29 juni,
på Petrus och Paulus festdag, är 144 sidor lång och indelad i sex kapitel om den nuvarande
ekonomiska krisen och dess effekter på människors utveckling, miljö, teknik, och betydelsen
av samarbete och solidaritet mellan folk och nationer.
Den börjar med en uppskattning
av encyklikan ”Populorum Progressio” av Paulus VI från 1967. Benedictus XVI skriver
att i dokumentet har hans föregångare angivit två viktiga sanningar: att "Kyrkan har
en roll utöver hennes välgörande och pedagogiska verksamheter", men hon måste ges
frihet att göra det. Den andra sanningen, är att ”utan perspektivet av ett evigt liv,
nekar man andningsutrymmet för mänskliga framsteg i världen.”
I kapitel 2 diskuterar
Benedictus XVI den mänskliga utvecklingen i vår tid 40 år efter ”Populorum Progressio”.
Encyklikan varnade om att den ekonomiska, tekniska och sociala utvecklingen måste
ha det gemensamma bästa som dess yttersta mål och inte vinsten. Benedictus XVI medger
att miljarder människor har lyfts ur fattigdomen sedan dess, men tilläger att andra
områden i världen fortfarande lever i misär. Han tilläger att "denna ekonomiska tillväxt
har varit och fortsätter att tyngas ned av störningar och dramatiska problem".
Påven fördjupar sig sedan i den nuvarande globala ekonomiska krisen. Han fördömer
"spekulativa finansiella handlingar, "dåligt ledarskap" och dess effekter på den reala
ekonomin. Påven kritiserar också det "oreglerade utnyttjandet av jordens resurser".
Han säger att krisen visar att det behövs en "genomgripande kulturell förnyelse" och
han kallar för "nya regler" och en "ny planering" av mänsklighetens inriktning.
Benedictus
XVI tar också upp frågor som hållbar utveckling, påtvingad migration, den osäkra arbetsmarknaden
och effekterna av avregleringen. Han spår sambandet mellan det sjunkande antalet äktenskap
och födslar och den ökande socioekonomiska instabiliteten. Han varnar att om man inte
vänder denna trend kommer det att leda till situationer av mänsklig nedgång". Och
han påminner regeringarna att det primära kapitalet att skydda är människan".
I
kapitel 3 fördjupar han sig i globaliseringsfenomenet. Han konstaterar att den globala
investeringen alltid har en moralisk och ekonomisk betydelse. Han uppmanar till ”ekonomins
civiliserande" och skriver att den nuvarande krisen endast kan övervinnas om vi ”tillämpar
den underliggande antropologiska och etiska andan som driver globaliseringen mot solidaritet".
I ett kapitel som är helt inriktat på de rättigheter och skyldigheter som
människan har gentemot miljön, skriver påven att för att skydda naturen räcker det
inte med att ingripa med ekonomiska incitament eller avskräckande metoder, han påpekar
än en gång att den avgörande frågan handlar om "den totala moraliska innebörden för
samhället".
Påven frågar, hur vi kan förvänta oss att samhället skall respektera
miljön om samhället inte respekterar det mänskliga livet? "Om det inte finns en respekt
för rätten till liv och en naturlig död förlorar samhällets samvete begreppet om den
mänskliga ekologin och med det den miljömässiga ekologin"- naturens bok är en och
odelbar. "En humanism som utesluter Gud, är en omänsklig humanism". "Utvecklingen
får inte bara omfatta materiell tillväxt utan också andlig tillväxt".