Fader Federico Lombardi sammanfattar påvens pilgrimsfärd

(15.05.09) Som han lovade har påven under sin resa talat mycket om fred: trettio tal, bara ett budskap, utan att trötta ut sig, detta enda tema, med otaliga varianter: fred mellan israeler och palestinier, fred mellan judar, muslimer och kristna, fred i kyrkan, mellan bekännelser och riter, fred i samhället och familjen, fred mellan Gud, människor och varelser, fred i hjärtan, i Mellanöstern och världen ... fred, fred, fred.

Han talade mycket, men han lyssnade också och kanske lyssnade han mest av allt. Benedictus XVI är en påve som lyssnar. Hur många människor har han talat med, hur många saker har de sagt, med vilken inlevelse, med vilka olika inställningar och utsikter! Hur svårt är det att skapa fred, i synnerhet i hjärtat av varje spänning: Jerusalem!

Påven gjorde en pilgrimsfärd till platser, men ännu mer till hjärtan. Han besökte inte endast Kristendomens mest Heliga platser utan även Judendomens och Islams: Yad Vashem, Klagomuren, Klippdomen. Han gjorde till sina de känslor som pilgrimer från alla tre religioner har i deras begäran att ha tillgång till Heliga platser. En kristen påve, men en påve för alla, ovanstående splittringarna. Det är ett exempel att följa.

När Johannes Paulus II var i det Heliga landet, existerade inte den nya muren. Även här, kom därför modigt den nya pilgrimpåven, för att be Gud och människan om att splittringens murar skall brytas ner, med början de murar som utestänger och splittrar våra hjärtan. "Aldrig mer blodsutgjutelse! Aldrig mer terrorism! Aldrig mer krig!". Med detta rop avslutades hoppets pilgrimsfärd, i ett avgörande ögonblick för den framtida freden i det Heliga landet. Påven gjorde allt han kunde och han fortsätter att göra det. Må Gud ledsaga alla ansträngningar hos dem som arbetar för freden, i det religiösa, civila och politiska livet.