Benedictus XVI åter i Rom. "Den tomma graven är vårt hopp"

(15.05.09) Benedictus XVI är tillbaka I Rom efter sin pilgrimsfärd till det Heliga Landet. "Fred!", var påvens önskan och sista vädjan innan han klev på planet i Tel Aviv, samma vädjan som gått igenom alla hans budskap denna vecka. Ordet Fred har ropats och sjungits på alla språk: “Shalom”. “Salaam”. “Peace”. Tryckt på flaggor och ballonger med alla alfabet – denna fred som är så svår att uppnå.


Under sitt tal vid avskedsceremonin gjorde påven en appell till alla folk I det heliga Landet: "Ingen mer blodsutgjutelse! Inga fler beväpnade konflikter! Ingen mer terrorism! Aldrig mera krig! Låt oss bryta denna onda cirkel av våld.


I slutet av denna långa resa i Jesu fotspår, begär Benedictus XVI att en allmänt erkänd Israelisk stat har rätt att existera, som njuter av fred och säkerhet inom internationellt erkända gränser, och att även det palestinska folket har rätt till ett erkänt, självständigt hemland där de kan leva med värdighet, och resa fritt.


Må "tvåstatslösning" – uppmanade Benedictus XVI – ”bli en realitet och inte förbli en dröm”. Då påven gjorde en återblick över sin resa, undanhöll han inte att "en av de sorgligaste syner under besöket av dessa områden, var muren”.


Påven mindes även besöket på Förintelsemuseet Yad Vashem. "Detta förnyade minnet från mitt besök i koncentrationslägret i Auschwitz, för tre år sedan, där så många judar - mödrar, fäder, makar, hustrur, bröder, systrar, vänner – utrotades brutalt under en gudlös regim som spred en ideologi om antisemitism och hat”.


”Detta fruktansvärda kapitel i historien” - sa påven – ”får aldrig glömmas bort eller förnekas. Tvärtom, de mörka minnena måste stärka vår beslutsamhet att närma oss varandra såsom grenarna på olivträdet, som utfodrats av samma rötter och förenas i broderlig kärlek. "


Tidigare på förmiddagen hade påven besökt den Heliga Gravkyrkan, Santo Sepolcro. ”Den tomma graven talar till oss om hopp”, sa påven. ”Hoppet som inte gör oss besvikna. Detta är det budskap som jag vill lämna er idag, som avslutning på min resa till det Heliga Landet”.


"Som kristna vet vi att den fred som jorden, söndersliten av konflikter, längtar efter har ett namn: Jesus Kristus”... ”I den tomma graven uppmanas kyrkan i det Heliga Landet att begrava alla sin oro och rädsla, och fortsätta sin resa på Jerusalems gator och i Galiléen och förkunna segern i Kristi förlåtelse och löften om nytt liv.


Påvens hade gått procession på Jerusalems gamla gator mot Golgata och på tröskeln på Gravkyrkan böjde sig påven ner och synligt berörd, kysste Smörjelsens Sten. Framför den tomma graven knäböjde påven och efter att ha kysst sarkofagen, låg han länge i bön.


"Här dog Kristus och uppstod igen, för att aldrig någonsin mer dö”, sa påven. ”Det är här som mänsklighetens historia förändrades definitivt. Sedan gick han till Golgata för att åter be vid foten av korset. Och med denna bild av en påve som tyngd av världens lidande, böjer sig inför korset, avslutar vi vår rapport om påvens pilgrimsresa i det Heliga Landet.