"I det Heliga landet finns det utrymme för alla!" – Benedictus XVI: s tal i Josaphatdalen

(12.05.09) Under eftermiddagen firade Den Helige Fadern en mässa, med böner på hebreiska, arabiska och latin, inför 4’000 troende i Kidrondalen eller Josaphatdalen som det också är känt, under Olivberget. Olivberget omnämns 15 gånger i Bibeln i 14 olika verser och evangelierna avslöjar att detta var en plats som Jesus tyckte om att besöka.

Det anses att det var vid denna plats som Jesus bad på en stor sten under en vårnatt år 33 efter Kristus. Under denna natt, långt före gryningen, vandrade romerska soldater med lanternor och svärd emot Jesus. De ledsagades av tempelvakterna och Judas Iskariot. Soldaterna grep Jesus på order av Sanhedrin och översteprästen, Caiaphas. Från trädgården leddes han på en brant stig genom Josaphatdalen. Högre upp på olivberget anses vara den plats där Jesus uppsteg till himlen.

”Vi är samlade, sade påven, under Olivberget, där vår Herre bad och led, där han grät av kärlek till denna stad och en önskan om att den denna dag hade förstått ”vad som ger dig fred!”(Luk 19:42), och varifrån han återvände till Fadern, och där han gan sin sista jordiska välsignelse över sina lärjungar och över oss”.

”Jag hoppas, sade påven och vände sig till de kristna i det Heliga landet, att min närvaro här är ett tecken på att ni inte är glömda och att er närvaro och vittne verkligen är värdefullt i Guds ögon och att ni är en integrerad del av framtiden för detta land. Just på grund av era djupa rötter i detta land, en gammal och stark kristen kultur, och er orubbliga tillit till Guds löften, är ni, de kristna i det Heliga landet, kallade att tjäna, inte bara som en trons ledstjärna för den universella kyrkan, men också som bevis på harmoni, visdom och balans i ett samhällsliv som av tradition har varit och fortsätter att vara, pluralistiskt, multietnisk och multireligiös”.

”Kära vänner, fortsatte Benedictus XVI, i evangelietexten som vi nyss har hört, springer Johannes och Petrus till den tomma graven, och vi läser att Johannes "såg och trodde" (Joh 20:8). I den Heliga gravens Kyrka, har pilgrimer i varje århundrade vördat den sten som traditionen säger oss stod före ingången till graven på morgonen av Kristi uppståndelse. Låt oss återvända ofta till den tomma graven. Låt oss bekräfta vår tro på livets seger och hoppas att alla "tunga stenar" som står före dörren av våra egna hjärtan, som blockerar oss från att fullständigt överlämna oss till Gud i tro, hopp och kärlek, kan krossades av makten i det ljus och liv som utstrålade från Jerusalem till hela världen den första påskmorgonen. Kristus är uppstånden, halleluja! Han är sannerligen uppstånden, halleluja!”