"Jag skule vilja omfamna er, en efter en", sade Benedictus XVI till de jordbävningsdrabbade i Abruzzo

(29.04.09)I går , tisdag , besökte Påven som vi redan nämnt jordbävningsområdet i Abruzzo- Han skulle ha färdats med helikopter men vädrets makter ville annorlunda. Ett oväder drog fram över centrala Italien under natten innan, med hård storm och häftiga regnskurar och det fortsatte även under tisdag förmiddag varför bilen blev det enda möjliga fortskaffningsmedlet. Påven hade lämnat Vatikanen vid niotiden och omkring halv elva var han framme i den lilla byn Onna, namnet finns fortfarande kvar, men de flesta husen ligger som murbrukshögar på marken. Många dog här vid det svåra skalvet d. 6 April. De överlevande bor idag i tältstaden, ett liv som inte är lätt, de är tyngda av sorgen, av regnet som bara vräker ned dag efter dag , av minnena av hem som inte finns kvar längre och av oro för morgondagen.

Och nu stod Påven mitt ibland dessa människor, han omfamnade dem och han försökte att bringa tröst med sina ord. När jag kom fram hit till Onna, en av de platser som betalat ett högt pris i människoliv kan jag förstå hur bedrövade ni känner er och det lidande ni burit på under dessa veckor. Hade jag bara kunnat , skulle jag ha kommit till varje by och varje kvarter, till varje tältstad för att möta alla. Jag inser att trots all solidaritet och hjälp ni fått från alla håll, är det många svårigheter som ni måste möta i detta liv utomhus när ni sover i bilar, i tält och tyvärr i kyla och regn. Och jag tänker på alla unga som hastigt tvingas mäta sig med en hård verklighet, barn som måst lämna skolan och förlora kamraterna, de äldre som blivit rotlösa.

”Påven är här , hos er för att tala ett tröstens ord med tanke på era döda. De lever i Gud och de väntar sig ett vittnesbörd från er, att ni är modiga och fortsätter att leva i hoppet. De väntar sig att deras jord ska födas på nytt att den åter ska fyllas med vackra och säkra hus och kyrkor. Det är just i dessa bröders och systrars namn som man måste tvinga sig att leva igen och söka hjälp i det som inte dör och som jordbävningen inte har förstört och inte kan förstöra: kärleken. Kärleken finns även på andra sidan om vadstället till vår bräckliga tillvaro, för den verkliga kärleken är Gud. Den som älskar Gud övervinner döden och känner att han inte förlorat dem han älskar.

Påven lät dem förstå att han varit nära dem med sina böner från den allra första dramatiska stunden. ”Jag skulle vilja omfamna er , en efter en, i tur och ordning.” sa han och uttryckte även sin beundran för hur de med mod, värdighet och fast tro har mött denna svåra prövning och hur de visat en enorm vilja att inte ge efter för svårigheterna. ”Ni bär inom er på en kraft som väcker nytt hopp!” löd hans ord medan han omfamnade alla i hans närhet som sökte tröst. Och en av dessa kvinnor med härjat anlete sade just: "Hela hans besök blev en stor omfamning för oss häruppe..."Själv sade han att han kommit med ett budskap om hopp för de levande och med böner för de döda.

Vi kan här passa på att nämna att alla i jordbävningsområdet kunde följa de olika etapperna av Påvens besök på TV-skärmar , även de som av olika anledningar inte kunde lämna sina tält kunde på detta sätt vara med och följa Påven.

Efter Onna , där Civilförsvarets chef med sin bil körde påven genom gator där inga bilar går längre fortsatte man fram till staden Aquila , till basilikan S. Maria di Collemaggio