Låt er attraheras av helgonens exempel, sa Benedictus XVI, då han förkunnade 5 nya katolska helgon

(27.04.09) Den katolska kyrkan fick igår 5 nya helgon. Benedictus XVI helgonförklarade högtidligt 4 italienska saliga och en portugis på Petersplatsen klockan 10. 5 helgon vars levnadsöden sträcker sig från medeltiden till 1800-talet, men, som påven sa. ”alla visar oss hur Krsiti Uppståndelse förnyar det mänskliga hjärtat på djupet”.
Den uppståndne Krsiti ljus skiner idag genom dessa fem nya helgons evangeliska anletsdrag: Arcangelo Tadini, Bernardo Tolomei, Nuno de Santa Maria Alvares Pereira, Gertrude Comensoli e Caterina Volpicelli. Under ceremonin deltog pilgrimer och troende från olika nationer, några av dem knutna av den ena anledningen eller den andra till de nya helgonen.
Påven reflekterade över dagens evangelietext i vilken Jesus uppenbarar sig för lärjungarna och ”hjälper dem att förstå den Heliga Skriften, och läsa frälsningshistorien, i påskens ljus. Samma sak erfar man i firandet av eukaristin. Eukaristn är den previligierade plats i vilken kyrkan ser Livets skapare. Eukaristin är det eviga och levande arvet som Herren lämnade oss, vilket vi måste fördjupa oss i så att det lämnar sitt outtömliga avtryck på varje dag av vårt jordiska liv, sa påven och citerade påven Paulus VI.
Livnärda på det eukaristiska brödet fullföljde de nya helgonen sin kärleksfulla mission i de områden som de agerade i med deras särskilda karisma, sa påven vidare, och talade om de fem helgonen. Först om Sant’Arcangelo Tadini, en präst som föddes i mitten på 1800-talet, som lät sig vägledas av den Helige Anden och som var välvillig att bemöta och lösa de problem som han mötte i stunden. Han tog många konkreta och modiga initiativ, sa påven, som att starta en organisation för hjälpbidrag till arbetarklassen, liksom han även grundade en nunne kongregation: Suore Operaie della Santa Casa di Nazareth.
Don Tadinis profetiska intuition, är aktuell även idag, sa påven, i en tid som präglas av en allvarlig ekonomisk kris. Han visar oss att endast genom Eukaristin kan vi finna de evangeliska lösningarna i de olika arbetena och aktiviteterna i samhället.
Påven talade vidare om San Bernardo Tolomei, som föddes i Siena 1272. I honom utmärker sig förkärleken till bönen. Han levde som eremit och påbörjade en särskild monastisk rörelse. När pesten slår till 1348, lämnar han eremitlivet för att komma till folkets och munkarnas undsättning. Han dör av smittan som en kärlekens martyr, och påven sammanfattar kallar hans existens en eukaristisk existens, kontemplativt liv som ledde till att han tjänade sin nästa ödmjukt. Detta helgon inbjuder oss att omvandla vår tro till ett liv i Guds tjänst, i bön, förbrukat för vår nästa inspirerat av kärleken som är beredd på den yttersta uppoffringen.
Nästa helgon är ett exempel på den absoluta tilliten till Gud. Portugisen Nuno de Santa Maria Alvares Pereira, var till en början överbefälhavare i en segrande arme, då han 1423 la ner sina vapen och trädde in i Karmelitklostret. Han var en begåvad militär, men han tillät aldrig att hans personliga begåvningar överstred Gud, sa påven och uttryckte sin glädje över att erbjuda kyrkan en sådan exemplariskt förebild: i varje situation, även i militärvärlden, är det möjligt att förverkliga det kristna livets värden och principer.
Påven talade vidare om den italienska Santa Gertrude Comensoli, som även hon levde i Italien i mitten på 1800-talet. Hon hängav sitt liv till ungdomen, en kallelse hon tog emot framför Eukaristin.
I ett samhälle där vår ungdom är förvirrad och sårad, i jakt på värden och mening med den egna existensen, visar Santa Gertrude att svaret finns i Gud som i Eukaristin, har blivit vår reskamrat.
Slutligen talade påven om Santa Caterina Volpicelli, vars motto var: ”att tillhöra Kristus, för att förmedla Kristus”. Hon vittnade om Guds kärlek i Neapel i slutet av 1800-talet. Även för henne låg hemligheten i Eukaristin. För att kunna vara autentiska trosförmedlare, och föra de kristna kulturens värden till de nya generationerna, är svaret oundvikligt att frigöra Gud från det fängelse människorna har begränsat honom till, älskade hon säga.
Det är endast i Jesu hjärta som mänskligheten kan finna sin stabila bonig. Santa Caterina
visar sina andliga döttrar och oss att den vandring vi måste göra är omvändelsen som förnyar våra hjärtans rötter, och som ger sitt uttryck i handlingar som överensstämmer med Evangeliet.
Påven avslutade med att uppmana alla att låta sig attraheras av helgonen exempel. Låt deras lära vägleda oss, så att även vår existens blir en lovsång till Gud, i Jesus fotspår, med tilltro i eukaristin och i vår nästas tjänst.