Påven talar till Rom på Capitolium: "Stå ut och stå emot - du har öveskridit mycket svårare situationer.

(09.03.03) Efter 11 år besökte idag återigen en påve Roms stadshus på Capitolium där stadens borgmästare Gianni Alemanno tog emot påven. Under de senaste dagarna har Roms plakat längs gatorna, på vilka man oftast ser uppmaningar till att rösta si eller så, haft en bild på påven med texten ”Påven till Capitolium”. För även om Roms biskop inte har lång väg till Roms borgmästare har besöken där inte varit många och för staden var det en stor händelse. Benedictus XVI som blev mottagen i Caesar salen, talade om hans företrädare som besökt Capitolium före honom, den Saliga Pius IX 16 september 1870, och mycket senare påven Paul VI den 16 april 1966, som följdes av Johannes Paulus II, 15 januari 1998.

 Borgmästaren började med att citera Johannes Paulus II då han besökte Capitolium, “Här är civila Rom och kristna Rom samlade, inte motstridiga, inte alternativ till varandra, men enade tillsammans både med respekt för varandras uppgifter, och av passion för denna stad med önskan att göra den till ett exempel för hela världen”.

”Rom vill vara livets stad”, sa borgmästaren, ”mottagandets och hoppets stad. Just dessa ord valde vi att gravera in i marmor till minne av dagens möte. Men ännu starkare ska orden vara inpräntade i vår anda, oberoende var vi kommer ifrån, vilka som är våra politiska åsikter, kulturer och religion”.

Borgmästaren talade om stadens ungdomar som dess framtid. Och eftersom påven vid upprepade tillfällen uttrycker sin oro över ungdomen, ville borgmästaren visa att ungdomens behov står i centrum av kulturpolitiken, genom att vid detta historiska möte informera att de beslutat att inrätta ett kulturcentrum, som ska ta emot särskilt missgynnade och utsatta ungdomar hjälpa och bilda dem. Centrat ska bära påvens namn ”Benedictus XVI”. I centrat ska det finnas ett hem för hemlösa barn, kurser och idrottsaktiviteter. Ett bidrag till den verksamhet som redan finns i staden, tack vare den katolska kyrkan och frivillighetsorganisationer, för att göra subsidiaritets och solidaritetsprinciperna levande. Borgmästaren passade på att tacka för det bidrag som Roms 365 katolska församlingar gör för staden.

Även påven tog upp det växande våldet i sitt svar till borgmästaren. ”Episoderna av våld är tecken på ett djupare missmod, och den andliga fattigdom som härjar dagens människa, sa påven. Avskaffandet av Gud och hans lag, som ett villkor för att kunna fullborda människans lycka, har inte nått sitt mål, tvärtom, så berövar det en person på dess andliga säkerhet och det nödvändiga hopp för att kunna bemöta de dagliga utmaningarna och svårigheterna. Som t ex när ett hjul saknar sin centrala del, kan det inte längre rulla. Likaså uppfyller inte moralen sitt syfte om den inte har som inspirationskälla att underkasta sig Gud, det godas källa och domare”, sa påven. ”Orolig av att se att de mänskliga och andliga ideal som gjort Rom till en civilisationens "modell" för hela världen, vittra sönder, försöker kyrkan hjälpa de yngre generationerna att återupptäcka dessa beståndiga värden”.

”Det post-moderna Rom måste återta sin djupaste själ, sina kristna och civila rötter, för att kunna förmedla en ny humanism med hela sanningen om människan i centrum. Människan som avstår från Gud, saknar sin översinnliga kallelse. Kristendomen bär ett ljust budskap om sanningen om människan, och kyrkan, som har fått uppdraget förvalta detta budskap, är medveten om sitt ansvar att förmedla detta till den samtida kulturen”.

Påven avslutade med att tacka borgmästaren för att han, i kulturcentrat, har gett en hoppets gåva till ungdomarna och att det ska få bära hans namn, ”en gammal påve som ser på ungdomen med tillit och som ber för dem varje dag”. Efteråt talade han till de samlade romarna på torget Capitolium vars armar, uppmärksammade påven, öppnar sig i mot en omfamning mot Petersplatsens armar.

Påven uppmanade de samlade romarna att vara goda medmänniskor och han nämnde några exempel på helgon som levt i Rom och som hängett sina liv åt andras behov, och satt sitt egenintresse på andra plats i intresset för alls bästa. Han nämnde Sankt Lars, Sankta Francesca Romana, vars högtid infaller idag, Sankt Filippo, Sankt Gaspare del Bufalo, Sankt Vincent Pallotti, Saliga Anna Maria Taigi, och slutligen de saliga makarna Luigi och Maria Quattrocchi Beltrami. ”Deras exempel visar vad som händer när en person uppfylls av Kristus och inte sluter sig i sig själv”.

”Det behövs verkligen kvinnor och män av detta slag i vår tid”, sa påven, ”eftersom många familjer, många ungdomar och vuxna lever i osäkra situationer, ibland dramatiska situationer, som endast kan övervinnas tillsammans. Och påven citerade den romerske poeten Ovidius som uppmuntrade romarna så här: ” perfer et obdura: multo graviora tulisti – stå ut och stå emot: du har överskridit mycket svårare situationer. Utöver den nödvändiga solidariteten, och allas gemensamma engagemang, kan vi alltid räkna med att Gud aldrig överger sina barn”.

”Kära vänner, återvänd till era hem och församlingar, och säg till de som ni möter att påven förstår dem och försäkra dem om sin andligt närhet och hans förbön. I synnerhet till dem som är sjuka, lidande och dem i stora svårigheter, går mina tankar och Guds välsignelse. Må Gud alltid välsigna och skydda Rom och dess invånare!”

Efter sitt besök i Capitolium gjorde påven en avstickare innan han begav sig tillbaka till Vatikanen eftersom precis bredvid Capitoliumkullens fot ligger Sankta Francesca Romanas kloster och just idag firar kyrkan helgonet som kallas det ”mest romerska helgonet”. Till nunnornas glädje besökte påven dem.

Efter en veckas andliga övningar har vi alltså fått fyra budskap av påven på två dagar. Igår var det den internationella kvinnodagen och påven gjorde en appell för kvinnorna under sin Angelusbön igår på Petrusplatsen. Han uppmanade världen att reflektera över kvinnas status, och förnya engagemanget för att all världens kvinnor kan leva, och fullt ut förverkliga sin förmåga samt att hennes värdighet ska respekteras. Och påven nämnde att detta understryker det Andra Vatikankonciliet och kyrkans lära, särskilt det apostoliska brevet Mulieris Dignitatem som Johannes Paulus II skrev den 15 augusti 1988.

Men mer värda än dokumenten, är helgonens vittnesbörd, och vår tid har upplevt Moder Teresa av Calcuttas vittnesbörd: Albaniens ödmjuka dotter, blev genom Guds nåd, ett föredöme för hela världen i kärlekens och mänsklighetens tjänst. Hur många kvinnor arbetar inte varje dag i skymundan, sa påven, för mänsklighetens bästa och Guds rike! Och påven försäkrade världens kvinnor sina böner för alla kvinnor, må deras värdighet respekteras mer och deras positiva potential.

Påven avslutade Angelusbönen med att återigen be oss om våra förböner, inför de två kommande apostoliska resorna. Den första till Afrika, Kamerun och Angola mellan den 17 – 23 mars, och vidare mellan den 8-15 maj beger jag mig på vallfärd till det Heliga landet, för på dessa heliga platser be Gud om enhetens och fredens stora gåva, i Mellanöstern och för hela mänskligheten. Jag ber om ert anliga stöd, att Gud ska vägleda mig och fylla alla med nåd som jag möter på min väg.