Vetenskap som diskriminerar personer är en attack mot mänskligheten. Benedictus XVI:s tal till genetiker och vetenskapsmän om att människan är mer än ett genetiskt arv.

(27.02.09) Nej till eugenik, som väljer fysisk perfektion och bortsorterar de svagares eller de sjukas liv. Människan är mer än ett genetiskt arv. Även om det har gått en vecka sedan påven höll talet under Livsakademins kongress i Vatikanen vill vi idag återge påven Benedictus XVI:s syn på risken för eugenik i den genetiska forskningen.

Bara det faktum att ha kommit till liv, ger varje människa lika värde. Ett värde som överstiger summan av individuella genetiska faktorer. Därför är den vetenskap som diskriminerar personer på grund av sin fysiska lämplighet eller skönhet, en "attack mot mänskligheten", liksom att avskaffa människan från livets början p g a att hon är svag eller sjuk. Detta är ord ur det kraftfullt tal som Benedictus XVI riktade till genetiker och vetenskapsmän.

"Människans fortplanting kan aldrig reduceras enbart till att den mänskliga arten har reproducerat en ny individ, som är fallet vad gäller vissa djur. Varje ny person i världen är alltid är en ny skapelse”. Benedictus XVI påminde med dessa ord om den gräns som genetiken ibland överträder samtidigt som han påminde om de framsteg som den genetiska forskningen har bidragit med. Den har gett oss kunskap som möjliggör inte bara "en mer effektiv och tidig diagnos av genetiska sjukdomar", men även identifiering av terapier som syftar till att lindra lidandet för de sjuka, och i vissa fall t o m återge dem hopp om att återfå hälsan.

Men i den mörka sidan av utvecklingen ser vi i risken för eugenik, sa påven. Det vill säga möjligheten att kunna välja och bortsortera. Något som vi ser i det förflutna ledde till allvarliga former av diskriminering och våld.

"Trots att vi har tar avstånd från det förflutna, ser ännu i våra dagar oroande tecken på detta grymma fenomen, som uttrycker sig under andra egenskaper. Naturligtvis inte genom att upprepa rashygieniska och rasistiska ideologier som i det förgångna förödmjukade människan och orsakade enormt lidande, men genom att nästla in en ny mentalitet som motiverar en annan syn på livet och på personens värdighet; en syn som grundar sig på egna önskningar och den individuella rätten att välja”.

"Därför tenderar vi att fokusera människans värde på den operativa förmågan, effektivitet, perfektion och skönhet, på bekostnad av andra dimensioner som inte anses viktiga. På detta vis försvagas respekten för alla människor, trots defekter i utvecklingen eller en genetisk sjukdom som kan uppstå under livets gång. Och dessa defekter straffas redan från början av livet, då de barn inte får leva, vars liv inte bedöms värt att leva”.

Tvärtom, sa Benedictus XVI, är varje människa "mer än en unik kombination av genetisk information som överförs från föräldrarna." Och därför är "varje form av diskriminering som utövas mot personer, folk eller etniska grupper på grund av skillnader som beror på genetiska faktorer, en attack mot hela mänskligheten."

"Vad vi måste betona starkt är det lika värde som varje människa åtnjuter bara genom att komma till liv. Den biologiska, psykologiska, kulturella utvecklingen eller ett hälsotillstånd kan aldrig vara en diskriminerande faktor. Tvärtom är det är nödvändigt att utveckla en kultur som vittnar om kärlek och solidaritet med dem som lider. En kultur som bryter ned de barriärer som ofta leder till att samhället diskriminerar funktionshindrade och personer som lider av sjukdomar, eller ännu värre, de kulturer som väljer att avisa livet i namnet av abstrakta ideal om hälsa och fysisk fullkomlighet.

I denna bild som påven lyfter fram finns det inte plats för den genetiska förenkling av människan som vetenskapen vill peka på när man identifierar en person med enbart genetisk information, och påstår sig ha sista ordet om människan. "Människan kommer alltid att vara större än allt det som hennes kropp utgör, eftersom människan har tankens makt, som alltid dras till sanningen om sig själv och om världen".

Och påven avslutade med att citera den store tänkaren och begåvade forskaren Blaise Pascals ord: "Människan är inte bara vass, det svagaste i naturen, men hon är ett tänkande vass. Du behöver inte hela universums vapen för att krossa henne, en droppe vatten räcker för att döda henne. Men även om hela universum skulle krossa henne, förblir människan mer ädel än det som dödar henne, eftersom hon vet att hon dog och vet att universum är överlägsen henne, universum å sin sida vet ingenting”.