Vår kärlek vägrar att ge oss frid så länge hunger och fattigdom härjar den mänskliga
familjen, sade Benedictus XVI till IFAD, på organisationens 3o-årsdag
(20.02.09) Objektivet att utrota världens fattigdom är inte utopi utan världssamfundets
plikt. Detta sade påven Benedictus XVI då han talade inför FN:s mat- och jordbruksorganisation
IFAD på fredagen, på organisationens 3o-årsdag.
Påven talade om organisationens
viktiga roll att främja jordbruket i denna känsliga fas av historien, där obalansen
i matpriser och bristen på föda, angriper jordbruksbefolkningarna, och han uppmanar
till långsiktiga lösningar, för att kunna besegra fattigdomen och hungern som omfattar
närmare en miljard personer världen över – personer vars beroende av omvärlden ständig
t ökar.
Därför är det nödvändigt att Utvecklingsländerna och Industriländerna
samarbetar och fattar beslut i enhet med varandra. Man bör stödja alla arbetsmöjligheter
i jordbruksområdena så att deras behov av yttre hjälp minskar. Stödet som ges till
de lokala producenterna innebär att ekonomin i länderna i fråga utvecklas. Jordbrukskredit
projekt som vänder sig till de små jordbrukarna och bönder utan jord, ökar möjligheten
att föda en större mängd människor. Dessa projekt hjälper även urinvånarna att
stanna kvar på sina marker och förvalta sina traditionella kulturer istället för att
vara tvungna att bege sig till överbefolkade städer i jakten på arbete, där sociala
problem väntar och en sämre livssituation.
Icke statsunderstödda organisationer
kan ge ett viktigt bidrag i denna kamp, sa påven vidare. Några har starka band med
den katolska kyrkan, och de arbetar för att tillämpa kyrkans sociala doktrin, där
en av de viktigaste lärorna är den om subsidiaritet - vilket innebär att varje samhällsgrupp
är fri att ge sitt bidrag för allas bästa.
Alltför ofta förnekas just detta
de fattigaste bönderna och utvecklingsländerna, då deras arbete girigt utnyttjas,
och det de produceras skickas till fjärran marknader, utan att bidra med någon nytta
för den lokala befolkningen.
Ett mänskligt samhälle uppskattar och belönar
alltid jordbrukssektionens bidrag, som har kraften att föra en nation från fattigdom
till utveckling och välmående. Därför måste man beslutsamt och agera med solidaritet
emot hela den mänskliga familjen, så att alla kan få en rättvis del av jordens goda,
från och med nu till all framtid.
Vår motivation kommer från vår kärlek, avslutade
påven sitt tal, vår kärlek för de fattiga, kärlek som inte tolererar orättvisa och
förnekande, kärlek som vägrar att vara i frid så länge hunger och fattigdom härjar
mänskligheten. Vårt objektiv att utrota den extrema fattigdomen och hungern, liksom
främja tillgången till föda och jordbruksutvecklingen, måste dra sig för att ses som
alltför ambitiöst och orealistiskt, utan istället som en bindande plikt för hela världssamfundet.