Iraks biskopar är på Ad Limina besök

(23.01.09)
Iraks biskopar är i Rom på deras Ad Limina besök från den 23 till den 27 januari. Irak betraktas som en av de tidigaste civilisationerna och landets namn under antiken var Mesopotamien. Sedan antiken har historiker urskilt tre klassiska regioner i det vi idag kallar Mellanöstern, nämligen Mesopotamien, Kanaan och Egypten. Medan Egypten och Kanaan ligger vid Medelhavet, ligger däremot Mesopotamien vänd mot Asien. Spår av civilisation har konstaterats mer än 7 000 år tillbaka. Folkgruppen sumererna bildade en högkultur 5’000 år tillbaka. Uppfinningar som hjulet, tidsindelningen, skriften och t o m batteriet, det kända Bagdadbatteriet från andra århundradet förre Kristus, anses härstamma från denna kultur.

Kristendomens missionärer spred sig till denna region redan under det första århundradet. Men vid konciliet i Efesos år 431 isolerades den österländska kyrkan på grund av anklagelser för nestorianism. Denna lära gör en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur. Denna autonoma situation inspirerar Österns Kyrka att sprida evangeliet ända till bortre Asien. Efter att ha spritt evangeliet i Indien och Kina når den österländska kyrkan sin höjdpunkt under de muslimska abbasidernas styre i Bagdad under 700 och 800talet.

I Bagdad utförde dessa kristna översättningar av den grekiska tanken, däribland Platon och Aristoteles, till arabiska. De gjorde samtidigt oumbärliga bidrag till den muslimska humanismen och visade prov på integration. Den östra Kyrkans provinser blev allt fler och sträckte sig genom hela Asien, ända till Mongoliet. De orientaliska kristna hoppades under en period på 1200- och 1300-talet att kunna omvända mongolerna till kristendomen. Men mongolerna anslöt sig till slut till Islam. Efter den mongoliska krigsherren Timur Lenks erövringar under 1300talet följer en utrotningsperiod. Det anses möjligt att ända upp till 70 miljoner Nestorianer fanns i Asien. När Timur Lenk intar Bagdad 1392 försvinner kristendomen från området och de kristna tar sin tillflykt i bergstrakterna mellan turkar och perser.

År 1534 införlivas Mesopotamien i det Osmanska imperiet och Rom återknyter kontakten med den österländska kyrkan genom att skicka kapucinbröder som missionärer. Därigenom föds den kaldeiska kyrkan som är förenad med Rom. Genom denna union delas den österländska kyrkan mellan kaldéer, som är katoliker och assyrier, som är skilda från Rom. Idag finns det Kaldeiska kristna i hela världen från USA till Iran, Libanon, Egypten och Syrien. De är omkring 1 till 1,5 miljoner. Deras centrum är Irak, där patriarken har sitt säte i Baghdad med omkring 290’000 troende i landet.

Det osmanska styret varade fram till 1918 och Irak blev en självständig monarki år 1932 när det brittiska mandatet, som bildades efter första världskriget, upphörde. Ett år senare gjorde assyrierna i bergen i norra Irak uppror, med stöd av engelsmännen, för att kräva en autonom assyrisk regering. Men assyrierna övergavs av engelsmännen och upproret slogs ned av den irakiska armén. Assyrierna präglas fortfarande av en politisk nationalism, medan kaldéerna, på grund av deras förbindelse med Rom, betraktar sig själva som lojala medborgare.

Vatikanradion rapporterar ofta om de lidanden som de kristna i Irak går igenom och hur det påverkar alla kristna i Mellanöstern. Men medan diplomater har föreslagit emigrering till olika platser väljer de kristna att leva tillsammans med shiiter och sunniter, med kurder och turkmener. Under 2003 sade den kaldeiske biskopen Rabban al Qas att: ”De kristna är inte skilda från resten av folket. Kristus har sänt oss att leva i samhället. Under Saddam Hussein har kyrkan och folket fått lida tillsammans. Vi var alla förföljda under denna diktatur: kristna, shiiter, araber, kurder, syro-kaldéer. Vi är Iraks folk, och det är Iraks folk som har varit förtryckt." Genom detta val uppmanar kyrkan de kristna att välja irakiskt medborgarskap och att genom försoning och sammanhållning i Irak sträva efter en demokratisk rättsstat.