Vi kan bekämpa fattigdomen om vi enas i broderlig solidaritet. Benedictus XVI i sitt
tal till de 178 ambassadörerna vid den Heliga Stolen
(08.01.09) 178 nationer och andra ackrediterade internationella organisationer fanns
representerade i förmiddags klockan 11.00, då påven Benedictus XVI tog emot den Heliga
Stolens diplomatiska kår vid den årliga audiens under vilken påven läser sitt budskap
som berör världssituationen. Den högtidliga audiensen skedde i kungarnas sal i det
påvliga palatset. Diplomaterna som var klädda i uniform, frack eller nationaldräkt
lyssnade under 25 minuter på Benedictus XVI genomgång över situationen i världen idag,
som han läste på franska.
Under årets budskap till den diplomatiska kåren
belyste Benedictus XVI världshändelserna det senaste året i Julmysteriets hoppfulla
ljus. Det behövs inte mycket för att vi ska bli påminda om alla situationer av lidande
och fattigdom i världen, sa påven och återvände vid flera tillfällen till sitt budskap
på världsdagen för fred i år - ”Bekämpa fattigdomen – Bygg på freden” – där påven
förklarar att ”fattigdomen bekämpar vi om mänskligheten förenas broderligt i de
värden och ideal som förenar oss, och som grundar sig på personens värdighet, på friheten
förenad med ansvar, på ett erkännande av Guds plats i människans liv”.
Påven
började sin överblick med att sända sina tankar till de delar av världen som lidit
pga allvarliga naturkatastrofer under det senaste året, och då nämnde han Vietnam,
Burma, Kina, Filippinerna, Centralamerika, Colombia, Brasilien och Karibien. Vidare
berörde hans ord de länder som upplevt blodiga nationella och regionala konflikter
pga terroristattacker, och då länder som Afghanistan, Indien, Pakistan och Algeriet.
”Den så önskade freden är lång borta, men vi får inte tappa modet, eller minska
vårt engagemang, utan istället måste vi fördubbla vårt arbete mot säkerhet och utveckling”.
Påven nämnde den Heliga Stolens underskrift på det dokument om Klusterbomber
som har som objektiv att öka de internationella mänskliga rättigheterna, men ser med
oro på den kris som är tydlig i atomvapen nedrustningen, där den Heliga Stolen vill
understryka att ”vi kan inte bygga på freden, om de militära utgifterna kräver
enorma humanitära och materiella resurser speciellt från de mest fattiga befolkningarna”.
”För att bygga på freden måste man återge de fattiga hoppet”. Många
personer och familjer världen över är den finansiella krisens och matkrisens offer.
Miljöproblemen gör det ännu svårare för världens mest fattiga befolkningar att ha
tillgång till vatten och föda. Nu är det akut nödvändigt att välja en effektiv strategi
att bekämpa hungern och främja den lokala jordbruksutvecklingen. Världsekonomin är
i behov av ny tillit, som endast kan förverkligas genom en etik som baserar sig på
Den mänskliga personens medfödda värdighet. "Jag vet att det är krävande, men det
är ingen utopi", sa påven.
Påven talade vidare om hur vi måste investera i
ungdomen om vi vill bekämpa fattigdomen och detta genom att bilda dem i den broderliga
andans ideal. Påven talade om hur han hade mött många ungdomar under sina resor det
gångna året i Sydney och i USA, och hur viktigt det är att kyrkan "besvarar denna
känsliga tid i mänsklighetens historia, som präglas av osäkerhet och tvivel, med en
modig och tydlig evangelisation i sin uppgift att gynna människan".
Påven
återkom till sitt tal vid FN i april förra året, om de Mänskliga rättigheterna, under
vilket han önskade understryka att de mänskliga rättigheterna baserar sig på just
den mänskliga personens värdighet, en gemensam egenskap oberoende kulturer. I Lourdes
några månader senare, var påvens budskap det att ”detta broderskap och denna respekt,
som vår existens och våra relationer bygger på, utgår från att vi är medvetna om att
vi har en gemensam Fader, Gud Skaparen”.
I Frankrike talade påven även
om en sund laicitet, ”att ett sunt samhälle inte ignorerar den andliga dimensionen
och dess värden. Religionen är inte ett hinder, utan snarare en grund för att bygga
på ett rättvisare och friare samhälle”.
Påven talade vidare om den diskriminering
och de allvarliga attacker som de kristna fallit offer för under det senaste året
och sa att detta vittnar om att ”världen inte endast lider av materiell fattigdom,
utan även moralisk fattigdom som skadar freden”. Och påven underströk ännu en
gång det bidrag som religionerna kan göra för att bekämpa fattigdomen. ”Kristendomen
är en religion som står för frihet och fred och som tjänar det sanna goda för mänskligheten”.
Påven vädjade här till auktoriteterna att sätta ett slut på intoleransen mot de kristna
i Indien och i Irak. Han bad även ”västvärlden att inte odla fördomar och fientlighet
mot de kristna, bara för att deras röster har andra uppfattningar i vissa frågor”.
Inför sådana prövningar tappar inte Kristi lärjungar modet: ”att vittna
om evangeliet är alltid ett tecken på motsägelse i förhållande till världens anda”.
Evangeliets budskap är räddning och detta kan inte begränsas till den privata sfären
utan bör proklameras till världens yttersta gränser.
Påven fortsatte sin världen
runt vandring och kom till det Heliga Landet, där våldet mellan palestinier och israeler
försvårar en lösning på konflikten som hela världen hoppas på. Påven upprepade att
"det militära alternativet inte är en lösning på våldet", utan från vilken
sida det än kommer, måste det fördömas med fasthet. Försoningen kan inte uppnås om
inte detta problem bemöts globalt, sa påven.
Sedan vände sig påven till Libanon,
Syrien och Israel och uppmanade till att stödja den nödvändiga dialogen mellan länderna.
Till irakierna som förbereder sig att ta sitt öde i egna händer, var påvens uppmuntran
att vända blad och bygga på framtiden utan diskriminering pga ras, eller etniska och
religiösa motiv. Iran uppmanade påven till att se på landets och Världssamfundets
behov i förhandlingarna om en lösning på motsättningarna i kärnkraftfrågan.
Påven
gick vidare till Asien, och uttryckte sin oro över att våldet består i vissa länder
men han ser samtidigt att vissa utvecklingar gör att man kan se på framtiden med större
tillit. Han nämner här förhandlingar i Mindanao, och mellan Peking och Taipei. Och
han önskar se ett slut på konflikten i Sri Lanka vars befolkning är i behov av humanitär
hjälp.
Humanitär hjälp är även det centrala då Benedictus XVI nämnde den Afrikanska
kontinentens behov, och han belyser här att de mest utsatta är barnen vars rättigheter,
20 år efter Barnkonventionen, ännu är fjärran. Han talade om flykting problemen som
berör miljontals människor i Somalia, Darfur och den demokratiska republiken Kongo.
Han uppmärksammar den kritiska situationen i Zimbabwe, och det svaga hoppet som fredsförhandlingarna
i Burundi ger.
Benedictus XVI vände sig sedan till den Sydamerikanska kontinenten
där Kyrkan har delat folket hopp och oro under 5 sekel. Han uttrycker sin glädje över
relationen med Brasilien som ger Kyrkan större möjlighet att utöva sin evangeliserande
mission, och sitt samarbete med de civila institutionerna. Han lovordar de regeringar
som prioriterar sina ansträngningar i bekämpandet av narkotikahandeln och korruptionen.
Och han uttrycker sin glädje över relationen mellan Argentina och Chile. Latinamerika
uppmanar han till att värna om de som emigrerat och främja återföreningen av splittrade
familjer.
Påven avslutar sitt tal i de mer närliggande länderna, och hälsar
den kristna församlingen i Turkiet, samtidigt som han påminner om, de starka band
som knyter kristendomens ursprung till detta område. Han berör fredsförhandlingarna
på Cypern. Till Kaukasus säger han återigen att problemen inte kan lösas med våld,
och han hoppas på att, med tanke på Georgien, att de eldupphör avtal som undertecknats
tack vare den Europeiska Unionens diplomatiska medlande ska respekteras. Serbien och
Kosovo uppmanar påven till respekt av minoriteterna, och påminner samtidigt om att
värna om områdets kristna artistiska och kulturella arv, som är en rikedom för hela
mänskligheten.
Påvens tankar gick slutligen till världens barn, som han påminner
om i sitt fredsbudskap är de ”fattigaste människorna”. Han nämner här även de ofödda
barnen och de sjuka, de övergivna äldre, de splittrade familjerna. Vi kan bekämpa
fattigdomen om vi enas. Och med våra blickar fästa på Jesusbarnet i krubban, som visar
oss att den broderliga solidariteten mellan alla folk, är vägen att bekämpa fattigdomen
och bygga på freden.
Diplomati är hoppets konstart, och diplomatin livnär sig
på hoppet, sa Benedictus XVI sitt tal förra året, och i år var det ännu en gång hoppet
som han önskade var och en av diplomaterna, när han bad Gud om ett 2009 rikt på rättvisa,
frid och fred.