FN på gott och ont under 2008. Intervju med Vatikanens ständige observatör vid FN,
Msg Celestino Migliore
(31.12.08) Naturkatastrofer,
ekonomisk kris och livsmedelsproblem har kännetecknat FN:s arbete under år 2008. det
har varit ett år under vilket löftena inte alltid åtföljts av en konsekvent politik.
Utmaningarna för framtiden siktar nu mot millenniet för att utrota fattigdom och hunger.
Msg Migliore säger nu vid årets slut:
Vi har talat mycket
om ansvaret för läget i Myanmar, Kaukasus, Kongo och Darfur, men även ansvaret för
att styra väl, att hålla löften och låta fakta följa efter ord, speciellt då det gäller
miljöfrågan, livsmedelskrisen, den ekonomiska och finansiella krisen. Dock tycks skuggorna
vinna över ljuset och man kan bara hoppas att Påvens appell vid FN i april i fjol
om ansvaret för att skydda och hjälpa befolkningarna inte bara blir en lösning
på kriserna utan ett handlingssätt att utöva sin auktoritet och makt för att kunna
förebygga kriser. Så att man blockerar dem i förväg för att man vill människans
bästa och inte bara får fram en maktbalans.
-Och
vilka är nu de viktigaste ingreppen man gjort under året?
Utan
tvivel den kontinuerliga ansträngningen att samarbeta med hela världssamfundet och
inte bara med en mindre grupp av länder och experter för att finna utvägen till finanskrisen
och till den ekonomiska nedgången. Därefter har FN, trots ansträngningar, oenighet
och ibland även motspänstighet , hållit som första prioritet att få ett svar på klimatfrågan,
man har så gott man kunnat angripit förstörelsen efter naturkatastrofen i Myanmar
och på Haiti samt livsmedelskrisen. Trots förseningarna i Darfurfrågan har FN lyckats
hålla fredspakten mellan norra och södra Sudan vid liv och man arbetar även vidare
på Kosovo-frågan med stor diplomati.
Vad
är det som man inte kunnat göra?
Vi har
saknat den sedvanliga goda politiska viljan att i första hand arbeta för folkens
bästa och att acceptera det internationella samarbetet på de platser där läget fortfarande
är dramatiskt som under dessa dagar i Heliga Landet, i Zimbabwe, i Somalia och i
Darfur….
Vad kan man nu göra
för att FN ska fungera bättre och i större opartiskhet?
Vi måste komma över det stillestånd som Påven Benedictus
XVI klagade över nyligen vid FN:s generalfösamling dvs paradoxen med ett multilateralt
bifall i fortsatt kris genom underordnandet av vissa beslut från få medlemmar medan
världsproblemen kräver ingrepp i kollektiv form från världssamfundet.
Nyligen kom ett franskt förslag beträffande homosexualiteten. Heliga
Stolen har bekräftat sitt stöd för icke bestraffning men har understrukit att förslaget
betydligt överskrider denna avsikt genom att likställa varje typ av sexuell inriktning
och därmed skapa juridisk osäkerhet. Förslaget har stötts av ett sextiotal stater
av de 192 som finns representerade i FN. Hur kan detta komenteras?
Det är med tillfredsställesle som jag bland många av de
ständiga representanterna hört ett positivt eko efter Heliga Stolens ställningstagande
. Man anser det logiskt och inspirerat av sunt förnuft. Samma bild ger de uttryckta
och icke uttryckta ställningarna i generalförsamlingen dvs 66 för EU:s deklaration,
58 till förmån för motdeklarationen som Syrien lagt fram samt 68 som inte röstat.
Ja den bilden säger oss att ämnet fortfarande måste diskuteras i lugn och ro , på
ett genomskinligt sätt med ömsesidig respekt och mycket sunt förnuft.
Även beträffande dödsstraffet är meningarna skilda åt….
Ja, det är tråkigt, för avskaffandet av dödsstraffet är en
viktig etapp för att förmänskliga det globala samhället . Emellertid är det ingen
överraskning, för de skäl som i regel får oss att avskaffa dödsstraffet är inte
de som leder till ett snabbt och totalt beslut. Man insisterar nästan unilateralt
på respekten för livet och i detta speciella fall gäller det dödsdomen men man tvekar
, om man inte direkt är motståndare, att utvidga principen till att gälla alla livets
faser som för vissa kan gälla rätten att födas och för andra rätten att överleva.
Vilka är era förhoppningar för år 2009?
Att
klokhet och sunt förnuft må råda hos dem som ska fatta besluten, som har ansvaret
för att regera, beskydda och utveckla , liksom hos alla som informerar och ger
formen åt vår samtids sinnen och samveten.