"Om skönheten överger sanningen blir den tom och ytlig". Benedictus XVI ord till akademierna

(27.11.08)
Under sitt budskap till det Påvliga kulturrådets president Gianfranco Ravasi, understryker Benedictus XVI det ”brådskande behovet av att förnya dialogen mellan etik och estetik, och belysa skönhetens förknippning med Sanningen och det Goda”. Detta är inte nödvändigt endast i den kulturella artistiska debatten, utan även i vardagens verklighet.


De sju Påvliga Akademierna sammanträder offentligt för 13:onde gången i Vatikanen i dagarna och mötet inleddes av påvens budskap som kardinal Tarcisio Bertone läste upp. Detta möte har organiserats av en av dessa sju, Konstakademin, och temat berör just ”Skönhetens Universalitet: mötet mellan etik och estetik”.


På många olika plan möter vi en splittring och t o m ren kontrast mellan dessa två dimensioner. Å ena sida sökandet efter skönhet, som begränsar sig till det yttre – å andra sidan sökandet efter sanningen och de goda handlingar som styr en åt det målet.


Om man endast söker efter den yttre skönheten finner man den ej, konstaterar påven. Om strävan efter skönhet inte är del av den mänskliga strävan efter sanning, förvandlas den till banal estetism, som tar sitt uttryck i kortvarighet och ytlighet - i längtan att visa upp sig eller t o m i flykten mot artificiella paradis som döljer den inre tomheten och hållningslösheten.

Hur ska man då besvara denna utmaning, frågade sig Benedictus XVI. Jo genom att vidga förnuftets horisonter så att de omfattar även föreningen som finns mellan strävan efter skönhet och strävan efter sanning och det goda. Och påven varnar för att om förnuftet försöker avkläda sig skönheten inskränker det sig, liksom skönheten utan förnuft inskränker sig till en tom illusorisk mask.


Vårt mål måste vara att finna förnuftet där det förenas med hjärtat, och där skönheten och sanningen rör vid varandra. Detta gäller alla, men än mer de troende, sa påven, som vet att skönhet, sanning och godhet har finner sin fullkomlighet i Gud. Vi måste vittna om detta när vi vittnar om vår tro. Vår vittnesbörd måste vara vacker, och vi måste kunna använda oss av skönhetens språk som uttrycker Guds vackra kärlek, i en tid då det kulturella klimatet präglas av ytlighet och flyktighet, trots att längtan och nostalgin efter den autentiska skönheten, i harmoni med sanningen och godheten, alltid finns kvar.


Som varje år får två briljanta studenter ta emot ett stipendium vid detta tillfälle och i år var det en konstnär och en språkvetare som tog emot påvens lov: väck förundran och längtan efter det vackra, att föd passionen för allt det som är det geniala mänskliga autentiskt uttrycket för den gudomliga Skönheten.