Under Angelusbönen påminner Benedictus XVI om "kristallnatten" - må liknande fasor aldrig upprepa sig.

(10.11.2008) Under söndagens Angelusbön påminde Benedictus XVI att för exakt 70 år sedan, natten mellan den 9:onde och den 10:onde oktober 1938, utspelade sig natten som fick namnet Kristallnatten, Natten av krossat glas, då en våldsvåg mot judar drog över Tyskland. ”En händelse vi måste minnas för att liknande fasor aldrig mer ska upprepas”, sa Benedictus XVI, vars appell denna söndag riktade sig till Norra Kivu, den region i Kongo där fruktansvärt våld och förödelse härjar.
"Idag är det 70 år sedan det nazistiska ursinnet bröt ut mot judarna i Tyskland, sa påven. Affärer, kontor, bostäder och synagogor brändes och förstördes och även många personer dödades. Detta var början på nazisternas systematiska och våldsamma förföljelse av judarna som avslutades med Shoah. Än idag är det smärtsamt att minnas denna tragiska händelse, men minnet måste tjäna till att liknande fasor aldrig upprepar sig och att man anstränger sig på alla nivåer mot varje form av diskriminering och antisemitism, genom att lära, främst de yngre generationerna att utöva ömsesidig respekt och mottagande. Jag ber er att förena er med mig i min bön för offren och genom att visa solidaritet med den judiska världen.
Påven talade vidare under sin appell efter Angelusbönen om regionen Norra Kivu i Kongo. Oskyldiga civila har fallit offer för blodiga beväpnade sammandrabbningar och systematisk grymhet, sa påven. Varje ty av våld, plundring och förstörelse har tvingat tiotusentals personer att överge det lilla de har för att överleva. Man räknar med att flyktingsiffran har stigit till över en och en halv miljon.
Jag önskar härmed att uttrycka mitt medlidande med var och en av flyktingarna, medan jag uppmuntrar och välsignar alla de som är engagerade för att lindra deras lidande, sa påven och nämnde särskilt den lokala kyrkans själavårdare. Benedictus XVI uttryckte även sin kondoleans med de familjer som mist sina nära och försäkrade dem om sina förböner. Slutligen uppmanade påven alla att samarbeta för att återupprätta freden på jorden; jorden som har plågats alltför länge. Återupprätta respekten, rättvisan och framför allt varje persons värdighet.
Söndagens liturgi firade Lateranbasilikans invigning. Lateranbasilikan kallas moderskyrkan över kyrkorna ”Urbi et Orbi” – i staden och världen. Denna basilika är faktiskt den första kyrkan som byggdes i Rom efter det att kejsaren Konstantin år 313 tillät de kristna att utöva sin religion fritt, sa påven. Kejsaren själv gav den dåvarande påven Melchiade familjen Laterani´s mark, och där lät han bygga basilikan, battisteriet, och patriarkatet, d v s Rombiskopens residens. Här bodde påvarna fram till Avignonperioden. Lateranbasilikans invigning firade påven Silvestro år 324 och den vigdes till den högste Frälsaren. Först efter det VI seklet la man till titlarna ”Johannes döparen” och Johannes evangelisten, som idag är den vanliga benämningen: San Giovanni.
Dagens liturgi firade man till en början endast i Rom, men efter 1565 bredde den ut sig till alla kyrkor med romersk rit. Anledningen var att uttrycka kärlek och vördnad för den romerska kyrkan, som i kärlek företräder hela den katolska församlingen.
Gud Ord i denna högtid åkallar en av de grundläggande sanningarna: kyrkan i sten symboliserar den levande kyrkan, den kristna församlingen, som apostlarna Petrus och Paulus kallar ”andliga byggnader”, byggda med ”levande stenar” som hänvisar till de kristna, på en grund, som är Jesus Kristus, som i sin tur jämförs med ”hörnstenen”. Bröder, ni är Guds bygge, skriver aposteln Paulus (1 Kor 3,9), och tillägger: ”Guds tempel är heligt, och ni är det templet”.
Kyrkornas skönhet och harmoni vars mål är att ära Gud, inbjuder även oss människor, begränsade och syndare, att omvända oss och forma en kosmos, en väl ordinerad byggnad, i kommunion med Jesus, som är den sanne Helgonens Helgon. Detta kulminerar i eukaristins liturgi, då ”ecklesian”, de döptas församling förenas för att lyssna till Guds ord och nära sig på Kristi Kropp och Blod. Vid denna dubbla måltid byggs Kyrkans levande stenar i sanning och kärlek.
 Dagens liturgi är ett alltid aktuellt mysterium. Dt Gud vill bygga i världen är ett andligt tempel, en församling som vördar honom i ande och sanning. Denna högtid påminner även om de materiella kyrkornas betydelse, där församlingarna samlas för att ära Gud, sa påven och påminde om de troendes ansvar att vårda sina heliga byggnader, som är historiska och religiösa skatter. Slutligen bad påven Maria att hjälpa oss bli som henne: ”Guds boning”, levande tempel för hans kärlek.