Uppgiften att älska Gud och vår nästa förenar oss. Benedictus XVI talar till deltagarna vid det katolsk-muslimska forumet

(06.11.2008)
I förmiddags tog Benedictus XVI emot deltagarna i det katolsk-muslimska forumet som har pågått under två dagar i Rom. ”Detta viktiga forum tyder på vår ömsesidiga aktning och vilja att respektfullt lyssna till varandra”, sa Benedictus XVI till de samlade deltagarna, 29 katoliker och lika många muslimer. Mina böner har följt ert möte som innebär ytterligare ett steg mot större förståelse mellan kristna och muslimer, sa påven.

Den allmänna uppmärksamhet som det brev som 138 muslimska ledare skrev den 13 oktober 2007 fick, är en uppmaning att denna dialog inte ska begränsas till en liten grupp experter och forskare, utan föras vidare så att den kan gagna alla och bära frukt genom vår levnadsstil var dag.

Temat för mötet ”Kärlek till Gud, kärlek till sin nästa” är mycket signifikativt, sa påven vidare. Temat, som togs ur det muslimska brevet, visar att detta ligger i hjärtat både för Islam och Kristendom, och detta tema belyser tydligt de centrala teologiska och andliga grunderna i våra respektive läror.

Den kristna traditionen säger att Gud är kärlek. Det var av kärlek han skapade universum och det var av kärlek som han klev in i människohistorien. Guds kärlek blev fullkomligt synlig i Jesus Kristus. Han offrade sig själv för att återställa full värdighet till varje person, och komma med räddning. Hur kan man förklara inkarnationens mysterium om inte med kärleken? Denna oändliga och eviga kärlek kan vi endast besvara genom att i vår tur ge Gud och vår nästa vår kärlek. Denna sanning, som vi ser som grund, var vad jag önskade betona i min första encyklika, Deus Caritas Est, fortsatte påven. Vår uppgift och mission är att osjälviskt dela den kärlek som Gud har visat oss utan att vi har förtjänat den.

Jag är väl medveten om skillnaderna mellan de kristnas och muslimernas tro. Det vi kan och måste göra är att vörda Gud som skapade oss och som är mån om varje person på jordens alla hörn. Tillsammans måste vi visa varandra, genom vår ömsesidiga respekt och solidaritet, att vi betraktar oss som medlemmar av en familj: familjen som Gud har älskat och har samlat tillsammans från skapelsen av världen till människohistoriens slut.

Det gläder mig att ni vid detta möte har nått en enad position om att älska Gud och vår nästa, osjälviskt och speciellt dem som är utsatta och behövande. Gud kallar oss att arbeta tillsammans för de som faller offer fòr sjukdomar, hunger, orättvisa och våld. För den kristne är kärleken till Gud oskiljbar från kärleken till våra bröder och systrar, utan att skilja på ras och kultur. Som den helige Johannes skriver: ”De som säger `jag älskar Gud' men som samtidigt hatar sina bröder och systrar är lögnare; för de som inte älskar sina bröder och systrar, som de har sett, kan inte älska Gud som de inte har sett” (1 Joh 4:20).
 Den muslimska traditionen är också tydlig vad gäller förpliktelsen att tjäna de mest behövande, vilket den Gyllene regeln återkallar klart: din tro blir inte perfekt, om du inte gör mot andra det som du önskar för dig.  Vi bör därför agera tillsammans, i att främja äkta respekt för varje persons värdighet och allmänna rättighet, även om våra antropologiska visioner och våra teologier försvarar detta på olik sätt.  Det finns ett stort och vida brett område på vilket vi kan agera tillsammans och det är genom att försvara och främja de moraliska värdena som är del av vårt gemensamma arv.  Endast om vi utgår från att erkänna personens värdighet och respektera och försvara livet som är gåva från Gud - något som förenar kristna och muslimer - endast på basen av detta erkännande, kan vi finna en gemensam grund för uppbyggandet av en mer broderlig värld, en värld i vilken konfrontationer och skillnader bemöts fridfullt, och där ideologiernas förödande kraft neutraliseras.

Mitt hopp är att dessa allmänna mänskliga rättigheter ska skyddas och omfatta alla folk överallt.  Politiskt och religiös ledare har som uppgift att se till dessa rättigheter respekteras; varje individs rätt till ett fritt samvete och frihet att utöva sin religion.  Den diskriminering och det våld, som de troende erfar i dag runt om i världen, med förödande förföljelserna, är oacceptabelt och orättfärdigt agerande, och det är ännu allvarligare och beklagansvärt när det sker i Guds namn.  Gud namn kan endast vara ett namn av fred och broderskap, rättvisa och kärlek.  Vi utmanas därför att visa, i våra ord och framför allt i våra gärningar, att religioners budskap är uteslutande ett budskap om harmoni och ömsesidig förståelse. Det är nödvändigt att vi gör så, annars försvagar vi vår trovärdighet och effektivitet, inte bara i vår dialog, men även i själva religionerna.
 Kära vänner, låt oss med god vilja förenar våra försök att komma över alla missförstånd och motsättningar.  Låt oss lösa förgångna fördomar, och korrigera ofta förvridna bilder av varandra. Bilder som även i dag kan skapa svårigheter i vår relation. Låt oss bygga på vår gemensamma framtid genom att sprida kunskap och utbilda folk, främst barn. Må Gud hjälpa oss i våra goda avsikter, och möjliggör för våra kommuniteter att leva den bestående kärlekens sanning. Må den barmhärtiga och den medlidande Guden hjälpa oss i denna utmaning, skyddar oss, välsignar oss och upplysa oss alltid med hans kärleks kraft.