Psykiater från Vatikanen försvarar celibatet

(28.10.2008)
Psykiatern för Kongregationen för prästerskapet, doktor Manfred Lutz, har beskrivit celibatet som "en permanent protest mot den kollektiva ytligheten" och som en "provokation" till en värld som inte tror på ett liv efter döden. Som ett svar på kritiker som säger att celibatet inte är "naturligt", skriver Doktor Lutz i L'Osservatore Romano att: "den jordiska världen, med dess glädje och lidanden, är inte allt som finns."


Han sade att en person som inte kan avstå från sexuell aktivitet kan inte heller ingå i ett äktenskap. Och vidare: ”att se på kvinnor som föremål för personlig tillfredsställelse spelar en central roll i kritiken mot celibatet". Doktor Lutz noterade att det finns även tillfällen då makarna inte kan "utöva sin sexualitet, på grund av sjukdom eller handikapp”. ”I dessa fall bör ett djupt äktenskap inte förstöras utan snarare berikas."


"På samma sätt bör frågan om celibatet inte göras till enbart en fråga om genital sexualitet, utan den bör snarare ses som en bestämd form för en djup gemenskap med Gud och för en givande relation med de personer som är anförtrodde prästens andliga stöd." Lutz sade att celibatet engagerar en präst mer intensivt i hans andliga riktning.
"Det är inte sant, skriver han, att andlig vägledning för äkta par skulle vara bättre om man förde det med gifta personer. En sådan guide riskerar alltid att omedvetet återuppleva erfarenheterna från sitt eget äktenskap och att omvandla sina egna känslor till en rådgivning utan eftertanke. Av detta skäl, behöver en dylik guide ständig övervakning för att förhindra att detta sker. Å andra sidan, har en god andlig vägledare stora existentiella erfarenheter med många gifta par och han kan därför nå ut till även de svåraste fallen.”