Latinamerikanskt möte om själavård på gator och vägar

(23.10.2008)
Vi nämner ofta ärkebiskopen Agostino Marchetto i våra proram - han är sekreterare i det Påvliga rådet för själavård åt migranter och nomader. Och denna viktiga uppgift förde honom häromdagen till Bogotà, i Colombia, där han på söndagen inledde det första latinamerikanska mötet för ”Själavård på gator och vägar”, som hans Råd hade organiserat tillsammans med CELAM, d.v.s. det latinamerikanska biskopsrådet.

Det är det första initiativet av detta slag och omfattar fyra olika kategorier för själavården på gator och vägar - en gäller bilister, lastbilsförare och de som använder sig av järnvägen, en annan de som arbetar i de olika anknutna tjänsterna. Och så har vi kategorin som gäller gatukvinnor och gatubarn och sedan de hemlösa. I mötet deltar ett femtiotal representanter från 13 länder - bland vilka biskopar, präster, ordensfolk och medlemmar av välgörenhets- och frivilligorganisationer.

Med mötet vill man bland annat förstärka Kyrkans medvetande om närvaron, bland oss, av personer som lever på och av gatan och uppmuntra de lokala samfunden och församlingarna till att vara gästvänliga gentemot dem.

”Att samlas här i Bogotà är ett tydligt tecken på Kyrkans omtanke om de personer som lever eller arbetar på gator och vägar”, sa mons. Marchetto. ”Ni har givit helgon och martyrer och ni har välsignats med många tecken på det sociala Evangeliet som levs konkret. Men ni lever också på en kontinent, där det råder en orättvis fördelning av rikedomen, där den politiska stabiliteten och konflikterna har gjort så att många människor fortsätter att leva under existensminimum och den mänskliga värdigheten ofta kränks.

Själavården på gator och vägar, som ni i alla, i kollektiv mening, representerar, har såsom enda syfte att erbjuda ett liv i överflöd och värdigt Guds barn genom styrkan av Honom som sa ”jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd”, sa mons. Marchetto. Han citerade även något av vad Påven Johannes Paulus II skrev i dokumentet ”Ecclesia in America”. ”Kyrkan i Amerika skall i sina pastorala initiativ inkarnera den universella Kyrkans solidaritet gentemot de fattiga och marginaliserade av varje slag. Den skall utmärka sig för bistånd, utveckling, befrielse och broderlig gästfrihet. Kyrkans målsättning är att det inte skall finnas någon marginaliserad människa i världen".

Och Johannes Paulus II ger oss en del kloka råd, sa mons. Marchetto. ”Strukturerna och organisationerna, liksom den kyrkliga levnadsstilen, skall alltid reflektera Latinamerikas verkliga ansikte för att underlätta ett större närmande till de missgynnade samhällsklasserna, ursprungsinvånarna, arbetarna, de marginaliserade, de sjuka och i allmänhet de som lider - d.v.s. alla de som är och skall utgöra prioriteten i er pastorala verksamhet”.