Ingen nation kan ensam bemöta migrationsrörelsen- den kräver en global balanserad
reglering
På torsdagen
publicerades Påvens budskap till den 95:e Världsdagen för flyktingar som firas
den 18 januari 2009. Och när ordföranden i det Påvliga rådet för själavård
åt migranter och nomader, kardinalen Martino, presenterade budskapet, sa han:
”Det är drygt 200 miljoner människor som lever utanför sitt hemland,
som de tvingats fly från på grund av misär, hunger, våld, krig och etniska rivaliteter,
men även på grund av önskan om ett bättre liv. De beger sig i regel till världens
rikare delar och detta förklarar varför immigrationen i mottagarländerna ofta
upplevs såsom ett slags invasion, med negativa följder vad gäller stabilitet
och säkerhet.
Detta klimat av slutenhet gör livet än mer bedrövligt
och bittert för många invandrare och leder dem dessutom till icke reguljära
situationer. Men migrationsfenomenet i en globaliserad värld håller, i verkligheten,
på att bli ohejdbar - problemet kan inte lösas med att stänga gränserna, utan
genom att länderna, med en rätt, balanserad och solidarisk reglering, tar emot
flyktingströmmarna.
De svåraste problemen, som vi idag har att
ta itu med, är av global dimension. I själva verket kan ingen nation ensam,
hur mäktig den är, garantera t.ex. freden i världen, ingen är istånd att beskydda
ekosystemet eller förhindra det oförnuftiga utnyttjandet av naturtillgångarna.
Så är det även i fallet av dagens migrationsrörelse, där alla är kallade till
att ge ett speciellt bidrag, framförallt för förbättrandet av relationerna mellan
folken och kulturerna”.