2008-09-22 15:13:48

Guds logik följer inte världens logik, och tack och lov för det, sade Benedictus XVI under söndagens Angelusbön


(22.09.2008) RealAudioMP3
Under söndagens Angelusbön gick Benedictus XVI tankar till befolkningarna i Karibien: Haiti, Kuba och den Dominikanska republiken, samt till södra USA, främst då Texas – alla områden som under den senaste tiden drabbats kraftigt av våldsamma orkaner. Påven försäkrade att han bad för de drabbade befolkningarna, och han uppmanade samtidigt att all nödhjälp ska komma fram så fort som möjligt, och att solidariteten och broderskapet ska råda bland de inblandade i denna situation.

Benedictus XVI:s vädjande uppmaning gick denna dag även till världens ledare, i samband med FN-mötet i New York på torsdag, den 25 september, för att granska förverkligandet av de objektiv som millenniedeklarationen, utfärdad den 8 september år 2000, satt som mål. Vid detta möte ska ledare från världens alla länder delta och till dem riktade sig Benedictus XVI tryckande förmaning:


Jag vill passa på att åter uppmana till mod att tillämpa de nödvändiga åtgärder som krävs för att världens extrema fattigdom, hungersnöden, epidemiernas plåga, som främst drabbar de mest sårbara, ska utplånas. Detta åtagande, som kräver särskilda uppoffringar i tider då den internationella ekonomin har svårigheter, kommer att vara till nytta i både för de hjälpbehövande nationernas utveckling, liksom för hela planetens välstånd och fred.


Innan Benedictus XVI bad Angelusbönen tillsammans med de troende på borggården i Castel Gandolfo, hade han talat till dem om dagens evangelietext – där jordägaren kallar arbetarna i sin vingård vid olika tider på dagen, och som sedan på kvällen betalar dem alla samma lön.


Ni kanske kommer ihåg att jag den dag jag blev vald till påve talade till folkmassan på Petersplatsen och presenterade mig som en arbetare i herrens vingård, sa påven. Och dagens evangelietext berör just denna vingård. Det är tydligt att lönen, en denar, representerar det eviga livet, en gåva som Gud reserverar åt alla. De som anses vara de sista, blir de förste, om de accepterar, medan de förste riskerar att bli sist.


Det första budskapet i denna text är att Herren, jordägaren, inte tolererar sysslolöshet; han vill att alla ska vara engagerade i vingården. Sant är det att bara bli kallad är redan en första belöning: att arbeta i Herrens vingård, att tjäna Honom, att samarbeta i Hans skapelse, är redan en ovärderlig belöning, som ersätter all möda. Men detta förstår endast den som älskar Herren och Hans Rike: den som arbetar endast för lönen lägger aldrig märke till denna ovärderliga skatt.

Det andra budskapet är att Guds logik inte följer världens logik. Tack och lov, sa påven. Matteus som skriver denna liknelse, upplevde den i första person, Från att ha varit en syndig tullindrivare blev han genast lärjunge när Jesus gick förbi honom och sa: ”Följ mig!”. Från sista person fann han sig vara först, tack vare att Guds logik inte är som världens, sa Benedictus XVI.


Även aposteln Paulus, som vi i år firar med jubileum, upplevde glädjen att kallas att arbeta i Herrens vingård. Och så mycket arbete han utförde därpå! Men som han själv sa var det Guds nåd som arbetade i honom, den nåd som förvandlade honom från den kristna trons förföljare, till folkets apostel. Så till den grad att han säger: ”för mig är Kristus livet och döden en vinning”, men han lägger genast till: ”såvida inte ett fortsatt liv här på jorden, ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag ska välja”. (Fil. 1,21) Paulus hade väl förstått värdet av att arbeta för Herren, och att det redan på jorden innebär en belöning.

Och som varje Angelusbön avslutade Benedictus XVI med att reflektera över Maria. Maria är den perfekta vinrankan i Herrens Vingård. I henne grodde den gudomliga kärlekens välsignade frukt: Jesus, vår Frälsare. Må hon alltid hjälpa oss att svara på Herrens kallelse, och finna vår glädje i att slita för Guds Rike.

På förmiddagen hade Benedictus XVI firat mässan i en den närliggande staden Albano’s katedral. Stadens troende tog emot honom på gatorna med vita blomblad och jubel. Under mässan nyinvigde Benedictus XVI altaret under en högtidlig ritual och han påminde om att “varje gång vi träder fram till altaret, öppnar vi själen för förlåtelsen och den broderliga försoningen”.







All the contents on this site are copyrighted ©.