Guds logik följer inte världens logik, och tack och lov för det, sade Benedictus XVI
under söndagens Angelusbön
(22.09.2008) Under söndagens
Angelusbön gick Benedictus XVI tankar till befolkningarna i Karibien: Haiti, Kuba
och den Dominikanska republiken, samt till södra USA, främst då Texas – alla områden
som under den senaste tiden drabbats kraftigt av våldsamma orkaner. Påven försäkrade
att han bad för de drabbade befolkningarna, och han uppmanade samtidigt att all nödhjälp
ska komma fram så fort som möjligt, och att solidariteten och broderskapet ska råda
bland de inblandade i denna situation.
Benedictus XVI:s vädjande uppmaning
gick denna dag även till världens ledare, i samband med FN-mötet i New York på torsdag,
den 25 september, för att granska förverkligandet av de objektiv som millenniedeklarationen,
utfärdad den 8 september år 2000, satt som mål. Vid detta möte ska ledare från världens
alla länder delta och till dem riktade sig Benedictus XVI tryckande förmaning:
Jag
vill passa på att åter uppmana till mod att tillämpa de nödvändiga åtgärder som krävs
för att världens extrema fattigdom, hungersnöden, epidemiernas plåga, som främst drabbar
de mest sårbara, ska utplånas. Detta åtagande, som kräver särskilda uppoffringar i
tider då den internationella ekonomin har svårigheter, kommer att vara till nytta
i både för de hjälpbehövande nationernas utveckling, liksom för hela planetens välstånd
och fred.
Innan Benedictus XVI bad Angelusbönen tillsammans med de troende
på borggården i Castel Gandolfo, hade han talat till dem om dagens evangelietext –
där jordägaren kallar arbetarna i sin vingård vid olika tider på dagen, och som sedan
på kvällen betalar dem alla samma lön.
Ni kanske kommer ihåg att jag den
dag jag blev vald till påve talade till folkmassan på Petersplatsen och presenterade
mig som en arbetare i herrens vingård, sa påven. Och dagens evangelietext berör just
denna vingård. Det är tydligt att lönen, en denar, representerar det eviga livet,
en gåva som Gud reserverar åt alla. De som anses vara de sista, blir de förste, om
de accepterar, medan de förste riskerar att bli sist.
Det första budskapet
i denna text är att Herren, jordägaren, inte tolererar sysslolöshet; han vill att
alla ska vara engagerade i vingården. Sant är det att bara bli kallad är redan en
första belöning: att arbeta i Herrens vingård, att tjäna Honom, att samarbeta i Hans
skapelse, är redan en ovärderlig belöning, som ersätter all möda. Men detta förstår
endast den som älskar Herren och Hans Rike: den som arbetar endast för lönen lägger
aldrig märke till denna ovärderliga skatt.
Det andra budskapet är att Guds
logik inte följer världens logik. Tack och lov, sa påven. Matteus som skriver denna
liknelse, upplevde den i första person, Från att ha varit en syndig tullindrivare
blev han genast lärjunge när Jesus gick förbi honom och sa: ”Följ mig!”. Från sista
person fann han sig vara först, tack vare att Guds logik inte är som världens, sa
Benedictus XVI.
Även aposteln Paulus, som vi i år firar med jubileum,
upplevde glädjen att kallas att arbeta i Herrens vingård. Och så mycket arbete han
utförde därpå! Men som han själv sa var det Guds nåd som arbetade i honom, den nåd
som förvandlade honom från den kristna trons förföljare, till folkets apostel. Så
till den grad att han säger: ”för mig är Kristus livet och döden en vinning”, men
han lägger genast till: ”såvida inte ett fortsatt liv här på jorden, ger mig en vinst
genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag ska välja”. (Fil. 1,21) Paulus hade
väl förstått värdet av att arbeta för Herren, och att det redan på jorden innebär
en belöning.
Och som varje Angelusbön avslutade Benedictus XVI med att reflektera
över Maria. Maria är den perfekta vinrankan i Herrens Vingård. I henne grodde den
gudomliga kärlekens välsignade frukt: Jesus, vår Frälsare. Må hon alltid hjälpa oss
att svara på Herrens kallelse, och finna vår glädje i att slita för Guds Rike.
På
förmiddagen hade Benedictus XVI firat mässan i en den närliggande staden Albano’s
katedral. Stadens troende tog emot honom på gatorna med vita blomblad och jubel. Under
mässan nyinvigde Benedictus XVI altaret under en högtidlig ritual och han påminde
om att “varje gång vi träder fram till altaret, öppnar vi själen för förlåtelsen och
den broderliga försoningen”.