Benedictus XVI:s tal i Notre-Dame till ordensfolket

(12.09.2008)
Kära bröder och systrar,

Välsignad är Herren som har fört oss samman i en plats så kär för Paris och det hela det franska folket! Vi är samlade i moder kyrkan för Paris stift, katedralen Notre-Dame, vilken lyfter sig mot himlen i hjärtat av stan som ett levande tecken på Guds närvaro bland oss alla. Min företrädare påve Alexander III lade Katedralens första sten och både Pius VII och Johannes Paulus II ärade den med deras närvaro. Det är svårt att inte utrycka sin tacksamhet till skaparen av både materia och ande för skönheten i denna byggnad.

Den Heliga Augustinus frågade hur man kan veta vem som var byggherren för Kyrkorna, och han svarade: ”Alla som förkunnar Guds ord i Kyrkan, alla som ministrerar Guds heliga sakrament. Alla av oss springer, alla av oss arbetar, alla av oss bygger, dock är det Gud allena som, inom oss, bygger, uppmanar och inspirerar vår förundran, som öppnar vår förståelse och leder våra tankar till tron.” Kära vänner, Vi är Den Helige Andens redskap, Gud är så ödmjuk att han använder oss till att sprida hans ord. Vi blir hans röst efter att vi har lyssnat till ordet från hans mun. Vi placerar hans ord på våra läppar.

Guds ord, det eviga ordet, ”född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt”. Guds son tog sitt kött i en kvinna, en jungfru. Denna Katedral, Notre-Dame, är en levande hymn av sten och ljus om denna händelse, unik i historiens annaler, Guds eviga ord som kom in i vår historia i rum och tid för att frälsa oss genom offerhandlingen på Korset. Vår jordiska liturgi, utvecklad för att fira denna unika händelse i historien, kan aldrig fullkomligt uttrycka dess eviga betydelse. Men samtidigt kan skönheten av vårt firande aldrig bli tillräckligt kultiverad, omhändertagen och raffinerad för att ingenting kan vara för skönt för Gud, som själv är evig skönhet. Men vår jordiska liturgi kan aldrig bli mer än en blek reflektion av liturgin som man firar i det Nya Jerusalem, målet av vår jordiska pilgrimsfärd. Men må vår liturgi likna den så nära som möjligt och skänka oss en försmak!
Genom att dagligen meditera på Guds ord kommer ni att träda in i själva Kristi liv som ni kommer att bli kallade till att utstråla omkring er. Genom hans ord instiftade han det Heliga Sakramentet av hans kropp och blod; genom hans ord, botade han de sjuka och förlät synder; genom hans ord visade han oss de gömda mysterierna av hans kungadöme. Ni är kallade till att bli väcktare av detta ord som åstadkommer vad det kommunicerar. Kultivera ständigt en törst för Guds ord! På så vis kommer ni att lära er att älska alla som ni möter på livets vandring. I Kyrkan har alla en plats, alla! Varenda person kan och måste hitta en plats i henne.
Jag tillber Herren att öka enheten i Guds ord, som är tecknet, löftet och garanten för Kyrkans enhet: det finns ingen kärlek i Kyrkan utan kärleken till ordet, ingen Kyrka utan enhet omkring Kristus Frälsaren, inga frälsningens frukter utan kärleken till Gud och sin nästa, enligt de två budord som sammanfattar samtliga Heliga Skrifter!

Kära bröder och systrar, i Vår Fru har vi det finaste exemplet på trohet till Guds ord. Hennes trohet fullbordades med inkarnationen och med fullständig självsäkerhet kunde Maria säga: ”jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt". Maria talar och tänker med Guds ord, Guds ord blir hennes ord, och hennes ord kommer från Guds ord. Till henne kan vi i vår tur säga med fullständig självsäkerhet: Heliga Maria, Guds moder, lär oss att tro, att hoppas, att älska tillsammans med dig. Visa oss vägen till hans Kungadöme! Amen.