(12.09.2008) Klockan kvart
över elva, landade påvens plan på Paris flygplats Orly, där det franska presidentparet
hälsade honom välkommen. Men den officiella välkomstcermonien ägde rum någon timme
senare i Elyséepalatset, som är presidentens bostad.
I sitt tal till president
Sarkozy sade påven ”Genom er person önskar jag hälsa till alla dem som bor i detta
land, som har en tusenårig historia, och som idag är rikt på händelser, och en lovande
framtid".
Må ni alla veta att Frankrike ofta ligger i centrum av Påvens böner,
som aldrig glömmer bort allt det som landet tillfört kyrkan under loppet av tjugo
århundraden. Den främsta anledningen till min resa är att delta i 150 årsminnet
av Jungfru Marias uppenbarelser i Lourdes. Jag önskar förena mig med skaran av alla
de otaliga pilgrimer från hela världen, som under årets lopp strömmat till detta Maria
sanktuarium, fyllda av tro och kärlek. Det är en tro och kärlek, som jag kommer för
att fira i ert land, under de fyra dagar, som jag fått möjlighet att vistas här.
Min
vallfärd till Lourdes förutsåg ett kort uppehåll i Paris. Jag känner mycket väl er
huvudstad, där jag ofta varit på besök under årens lopp på grund av mina studier och
tidigare arbetsuppgifter, och jag knöt då många mänskliga och intellektuella vänskapsband.
Så jag är mycket glad över att återvända hit och att jag får tillfälle att hedra ert
imponerande kultur- och trossarv, som format ert land.
I samband med ert besök
i Rom, herr President, så påminde ni om att Frankrikes rötter, liksom Europas, är
kristna. Historien räcker för att bevisa det. Ända sedan Frankrikes ursprung har landet
varit öppet för evangeliets budskap. Även om dokumenten ibland inte är pålitliga,
så förblir det ett faktum att ett mycket gammalt datum vittnar om existensen av en
kristen gemenskap i Gallien. Man får inte heller glömma bort att staden Lyon hade
en biskop redan i mitten av det andra århundradet och att Sankt Ireneus, författaren
till ”Mot hädare”, där han tydligt vittnade om den kristna tankens kraft.
Åtskilliga
personer, även här i Frankrike har stannat upp för att reflektera över relationerna
mellan kyrka och stat. Kyrkan i Frankrike åtnjuter full frihet. Gångna tiders misstro
har så småningom omvandlats till en lugn och positiv dialog, som ständigt växer sig
starkare.
Ett nytt redskap för dialog finns sedan år 2002, och jag hyser stort
förtroende för ert arbete, därför att viljan är ömsesidig. Ni har förresten, herr
president, själv använt er av ord som positiv laicitet, det vill säga åtskillnad mellan
andlig makt och världslig makt, för att göra förståelsen mer tydlig.
I detta
historiska ögonblick när kulturerna korsar varandra alltmer, är jag djupt övertygad
om att den rätta betydelsen och vikten av laicitet har blivit nödvändig. Det är grundläggande
att å ena sidan insistera på åtskillnaden mellan den politiska och den religiösa sfären
för att till sist värna både om medborgarnas religiösa frihet och statens ansvar gentemot
dem. Å andra sidan är det nödvändigt att bli mer medveten om religionens oersättliga
funktion, då den utvecklar den nödvändiga etiska grunden, som samhället bygger på.
Påven sade vidare att varje mänskligt samhälle behöver hopp, och detta är
ännu mer nödvändigt i dagens värld, som inte tillfredställer de adliga behoven och
inte heller en materiell säkerhet. Jag är mycket bekymrad över dagens ungdomar. Många
av dem anstränger sig för att finna den rätta plats i livet, och lider av att ha förlorat
den fasta punkten i familjelivet. Kyrkan kan här komma med sitt bidrag. Jag är även
bekymrad av klyftan mellan de rika och de fattiga, som bara tycks vidgas. Genom sina
talrika institutioner och initiativ, så försöker kyrkan i Frankrike att bistå dem
som behöver. Kyrkan kan ge den första hjälpen, men det är statens uppgift att skapa
lagar, som utrotar orättvisor.
Jag vill även här uttrycka min oro för vår planets
tillstånd. Med stor generositet så har Gud anförtrott åt oss den värld, som han har
skapat. Det är brådskande att lära sig att respektera den och att skydda den bättre.
Jag tycker att tiden är kommen för att komma med mer konstruktiva förslag för att
garantera kommande generationers välstånd.
Europaunionens ordförandeskap utgör
för ert land tillfälle att vittna om Frankrikes tillgivenhet för sina nobla traditioner,
för människans rättigheter och för främjandet av individens och samhällets bästa.
När en europeisk innevånare personligen prövar på människans omistliga rättigheter
från befruktningen till en naturlig död, samt även rätten till att välja arbete, familjeliv
och utbildning, barnens rättigheter, förutom rättigheten att fritt utöva sin tro,
då inser den europeiske medborgaren vilken stor institution Europa unionen är.
Ni
har ingen lätt uppgift framför er, herr president, för gamla spänningar och motsättningar
har uppstått mellan nationer, och detta är vi idag är oroliga vittnen till. Frankrike
som historiskt sett verkar för försoning mellan folken, är nu kallad till att hjälpa
Europa att bygga upp freden inom dess gränser och i hela världen.