Benedictus XVI vädjar om fred i Georgien, under söndagens Angelusbön.

(11.08.2008)
Benedictus XVI bad söndagens Angelusbön i Bressanone där han tillbringar dagar i vila och meditation. Under Angelusbönen uttryckte han sin starka oro för Georgien, och gjorde en vädjande appell mot de tragiska händelserna som redan skördat många offer och tvingat många civila att fly sina hem.

Jag ber, i vår gemensamma kristna arvs namn, att alla militära attacker genast upphör och att styrkorna tar avstånd från ytterligare våldsdåd, som kan generera i konflikter av mycket större slag, sa påven. Istället bör alla försök till förhandling främjas, liksom den respektfulla och konstruktiva dialogen, före att undvika ytterligare smärtsamt lidande för dessa kära befolkningar. Låt oss be intensivt till Maria, alla kristnas moder, tillsammans med våra ortodoxa bröder, sa påven.

Under Angelusbönens budskap denna söndag talade påven först på tyska i denna tysktalande del av Italien och fortsatte sedan på italienska. Han började med att tala om hur välgörande det är att ha semester och citerade Markusevangeliet där Jesus säger till sina lärjungar: Kom med mig jag tar er till en lugn plats där ni kan vila lite. Påven passade på att tacka alla för de dagar av vila han upplevt under vilka han samlat nya krafter.

Dagens evangelietext tar oss tillbaka från semestern till vardagen, fortsatte påven. Texten handlar om hur Jesus lämnar lärjungarna för att vara ensam med Fadern, medan lärjungarna anstränger sig att hålla den lilla båten i kurs på sjön, i motvind. Även idag vandrar kyrkan i världen framåt hårt prövad av motvind, och det kan tyckas att Herren är långt borta.

Men evangeliet både tröstar oss och visar oss vägen i motvinden, fortsatte påven. Kristus ger lärjungen sin hand, men först när lärjungen sträcker sig efter Herrens hand, och låter honom visa vägen. Först då blir vår väg riktig och god. Och påven underströk även evangeliets budskap att den som är nära Gud är inte heller någonsin lång bort ifrån sin nästa. Gud sträcker ut sin hand till oss i mångfaldiga situationer varje dag, men det är först när vi tar hans hand och låter honom styra som vi kommer på rätt väg.

Efter det fortsatte Benedictus XVI på italienska och hans tankar gick till ungdomarna som han nyligen hade mött i Australien. Han talade om den glädje han hade fått erfara, då han såg hur glatt och fredligt ungdomarna hade umgåtts, utan stök, oordning eller förstörelse vid något tillfälle under hela veckan. De sökte inte glädjen i våldsamt ohyfsat beteende, eller i alkohol och droger. I dem var glädjen autentisk i mötet där de gemensamt upptäckte en ny värld.

Benedictus oro över dagens ungdomskultur är tydlig och han tog därför söndagens Angelusbön som ett tillfälle att inbjuda världens ungdomar att inte söka lyckan i falska flyktiga upplevelser, i en ständig jakt att förbruka upplevelser, av ökande extremistiskt slag, som inte sällan utarmar sig i fullkomliga tragedier.

Denna extrema jakt på lycka är en typisk produkt vårt välfärdssamhälle har framkallat, i försöket att fylla de tomrum som människorna har inombords, och den uttråkning som följer tomheten. Tomhet och uttråkning leder ständigt till att söka nya upplevelser, mer och mer spännande och extrema.

Även semestern riskerar att utvecklas till en jakt på lust och nöje. Men på detta vis finner inte andenvila eller hjärtat glädje och frid. Tvärtom slutar semestern med att man återvänder tröttare och ledsnare än innan.

Men påven understryker att han inte bara talar till ungdomen, även om deras törst efter liv och upplevelser är större, och därför är de mer i riskzonen. Reflektionen gäller alla, sa påven, människa finner endast förnyad glädje och kraft i relationen till Gud, och Gud träffar man endast när man lär sig att lyssna till hans röst som man hör när det blir lugnt inombords och när det är tyst.
 I många delar av världen går semestertiden mot sitt slut men andra börjar den nu, och påven önskar avslutningsvis alla att kunna bryta vardagens språngmarsch för att verkligen vila under semestern.