(05.08.2008) Efter sex år
som gisslan räddades den fransk-kolombianska fången Ingrid Betancourt av kolombianska
specialstyrkor. Hennes första handling var att gå till Basilikan av Det Heliga Hjärtat
i Paris. I en intervju tidigare denna månad talade hon med Pèlerin tidningen om hennes
tro och hur den gav henne styrka under fångenskapen.
Ingrid Betancourts
första gest när hon räddades var ett göra korstecknet. ”Varför? Därför att utan Honom
vid min sida skulle jag aldrig ha överlevt mitt lidande.” Hon fortsatte med att säga:
”att vara gisslan placerar dig i en situation av ständig förödmjukelse. Framför denna
situation kan du ta en av två möjliga vägar. Antingen låter du dig själv bli ful och
bitter, fylld med hat och hämndlysten, eller så väljer du den andra vägen som utpekas
av Jesus.” Hon sade att det var denna insikt som bevarade henne från att upptas av
hat för gärningsmännen och ilska över sin situation.”
‘Jesus sade ’välsigna
era fiender’, berättar hon, varje gång som jag läste Bibeln kände jag att dessa ord
vände sig till mig som om Jesus stod framför mig, Han visste vilka ord han ville säga
till mig.’” Självklart insåg jag att när ens fiende är hemsk är det svårt att leva
ut dessa ord och därför ville jag säga den raka motsatsen. Men när jag sade dessa
ord, kände det nästan magiskt. Jag kände en lättnad. Hatet hade helt enkelt försvunnit.
Jag kände att en förändring skedde inom mig tack vare förmågan att lyssna till vad
Gud önskade mig. Jag var i en ständig dialog med evangeliet.”
Ingrid Betancourt
säger att Bibeln var hennes ständiga sällskap. “Vid början av min fångenskap sade
jag till mig själv ’du kommer att vara här i månader så du kan lika väl läsa Bibeln’
något som jag inte hade gjort tidigare. När jag öppnade den, öppnades bladen till
Paulus epistlar och till ett stycke jag senare kunde utantill; ”Du kan fråga efter
vad du vill men Den Helige Anden kommer att fråga bättre eftersom Han vet vad du verkligen
behöver”.
”När jag läste det utbrast jag: Min Gud, men jag vet vad jag
vill, jag vill bli fri! När jag efter sex år läste om denna epistel förstod jag vad
det betydde och tänkte: vilket tur att Den Helige Anden har frågat åt mig, för jag
vet inte vad jag behöver!”
Hon sade att efter hon hade varit arg på Gud
för att tillåta hennes fars död, Gabriel Betancourt Mejia, ”förstod jag senare att
jag behövde tacka Gud för att Han tog honom, därför att min pappa hade inte kunnat
uthärda dessa sex år av lidande.”
Till slut sade Ingrid Betancourt varför hon
hade varit så ivrig att besöka Basilikan av Det Heliga Hjärtat. ”Jag lyssnade till
Radio Maria och upptäckte att juni är månaden tillägnad Det Heliga Hjärtat, så jag
sade denna bön:” Min Jesus, jag har aldrig frågat dig för någonting, därför att jag
skäms av din storhet, jag är helt enkelt för skamsen för att fråga men nu kommer jag
att fråga dig efter något särskilt. Jag vet inte riktigt vad det betyder att viga
sig till Det Heliga Hjärtat men om du förklarar för mig, under juni månad, skall jag
vara fullkomligt din.”
Den 27 juni kom Ingrid Betancourts frigivare och den
svåra prövningen var over. ”Jag tänkte, där är det, han är punktlig … i själva verket
är det så att Jesus höll sitt ord. Jag upplevde ett mirakel.”