(23.07.2008) När strålkastarna
släckts över ungdomsmötet i Sidney, vad återstår då av detta enorma kyrkliga evenemang?
Jo,
kvar står häpnaden i Sidney, en modern, sekulariserad stad som till en början stod
kylig och avskiljd från detta firande och som helst såg på religionen som något privat,
men som nu smittats av Benedictus XVI:s gestalt. Han kom hit, inte bara som en lärare
utan som Kristi ställföreträdare för att förkunna evangeliet .
Kvar står Påvens
ord, klara ord som har bekräftat hur kyrkan älskar livet, från befruktelsen fram
till den naturliga döden, hur kyrkan älskar den natur som Gud skapat, där människan,
som är Guds avbild, har skapats av kärlek och därför bara är lycklig när hon älskar,
när hon ger sig själv. Just så som Mary Mc Killop, kvinnan från Australien som har
saligförklarats, har lärt oss, nämligen att ideal som rikedom, egoistisk kärlek och
makt bara kan lura människan, så att hon istället för att finna livet får erfara
döden.
Kvar står den djupa smärtan hos påven , där han inte har dolt skandalerna
för sexuellt utnyttjande av barn inom prästerskapet. Han har benämnt dem missgärningar
som skadar katolska kyrkans vittnesbörd och som måste dras inför rätta . Mötet
som han haft med några av dessa offer står kvar som ett starkt tecken på Påvens djupa
omtanke inom själavården.
Kvar står häpnaden hos hela Australiens press som
fascinerats av det friska och av livsglädjen hos alla dessa ungdomar. De är öppna
med varandra, entusiaster och långt borta från den cynism som ofta suger ner vårt
samhälle mot djupet, skrev just en lokaltidning.
Kvar står vittnesbördet från
tusentals ungdomar från hela världen som besegrat avstånden , de höga resekostnaderna
och svårigheterna med uppehälle. Men de har visat med sina vittnesbörd hur kyrkan
idag är ung och vän till de unga och att den under dessa ungdomsdagar söker dom
, lyssnar till dom, följer dom och lär upp dom.
Kvar står tystnaden hos de
över 230 000 ungdomarna i beundran inför det Heliga Sakramentet under vigilen i
Randwick, som har visat på Kristi närvaro bland dem.
Kvar står, hur dessa
ungdomar och invånarna i Sidney alla blivit djupt rörda av Via Crucis , korsvägsandakten
,som gick fram genom en stad som är alltmer agnostisk och avlägsen från Gud och
där Korsfästelsen och Kristi nedtagande från korset blev starkt emotiva ögonblick.
Kvar står bilden av urinvånarna på denna jord , som söker en roll i detta multietniska
samhälle. Vi har bara sett dom i deras folkloristiska aspekt. Nu måste landet fortsätta
med sina ansträngningar för att integrera dom med undevisning och på social nivå.
Kvar
står medvetandet om att världsungdomsdagen inte bara är ett påhitt av en Påve utan
blivit, som Kardinal Pell i Sidney sade, ”en del av kyrkans liv”.
Kvar står
den Helige Andes nåd som vi funnit under dessa dagar i Sidney, som tack vare ungdomen
från alla olika breddgrader och kulturer har gjort denna stora metropol till en
ny pingst.
Kvar står till sist Halleluja, musiken som följt de viktigaste momenten
i detta ungdomsmöte. I den har vi tackat Gud för detta stora evenemang och för alla
helighetens frukter som den ger och kommer att ge de unga .