Korsvägsandakten genom Sydneys gator under världsungdomsdagen. Benedictus XVI talar i ett behandlingshem om risken att avguda falska gudar.

(18.07.2008)
Korsvägsandakten är ett bestående inslag i varje världsungdomsmöte, mer eller mindre spektakulära eller kontroversiella. Vi minns det i Toronto 2002 där 100-tals unga medverkade, eller det i Rom år 2000 som var en historisk representation i Forum Romanum mot Kolosseum.

Vad som var märkbart under fredagens korsvägsandakt, och vi upprepar vad vi sagt ofta de senaste dagarna, var att Sydney var som en förvandlad stad. Den 14 stationer långa korsvägen sträckte sig från St. Mary’s Cathedral där Benedictus XVI ledde den första stationens andakt – den sista måltiden till Barangaroo. Efter det följde Benedictus XVI andakten från katedralens krypta medan den ringlade genom staden som agerade som katedral. Hyde Park var Getsemane trädgård, den segelliknande Operan var där Jesus mötte Pontius Pilatus.

Facklorna blåste i vinden och de romerska soldaterna marscherade till toner allt ifrån gregoriansk sång till rock och etnisk inhemsk musik. Under korsvägsandakten använde sig deltagarna av olika former av artistiskt språk som, dans, sång, mimning. Mycket gripande var ljusspelet vid korsfästelsen, med Sydney hamn i solnedgången i bakgrunds kuliss.

Det var därför ingen förvåning att höra att ansvarig över Korsvägsandaktens regi var Don Franco Cavarra, som innan han fick sin sena prästkallelse för 10 år sedan, ansvarat för iscensättningen, på olika operor både i Italien och i Australien.

Texterna var skrivna av jesuiten Peter Steele, som arbetar som litteraturprofessor på Melbournes universitet. Många slog av den unge italo -australiensisk mannens gripande tolkning av Jesu sista timmar på jorden. Man beräknar att cirka 250 tusen människor följde korsvägsandakten på Sydneys gator, och återigen var Sydney protagonist, förvandlad till ett 21 seklets Jerusalem, där Jesus än idag fortsätter att leva, lida och dö i vår moderna metropol.

Efter Korsvägsandakten hade Benedictus XVI ett sista möte för dagen. Han begav sig till Notre Dame universitetets behandlingshem för narkotikaberoende, som ligger i ett område i staden präglat av allvarliga sociala problem. I kyrkan väntade cirka 240 personer, intagna och familjemedlemmar på påven, och han talade om risken att avguda världsliga ting, som i sig inte är onda.

Det program som de före detta narkotikaberoende ungdomarna följer heter ”Alive”- levande, och påven talade till dem om vad det betyder att leva och välja det fullkomliga livet. För att följa det sanna livet, som är Gud, måste man ta avstånd från andra gudar. Ibland avgudar vi saker utan att ens märka det, fortsatte påven. De falska gudarna är nästan alltid knutna till tre verkligheter: materiella saker, possessiv kärlek och makt. Vare sig materiella saker eller kärlek är ont i sig – tvärtom. Men om vi inte delar med oss av dessa blir de falska gudar, och istället för att leda oss till livet leder de oss till döden.