Ingen frihet utan sanningen. Benedictus XVI möter ungdomarna i Barangaroo, Sydney.

(17.07.2008)
Denna torsdag kallades Super Holy Thursday i Sydney eftersom det var dagen som Benedictus XVI officiellt började sitt besök. Natten till torsdagen var en kall australiensisk vinternatt, men under torsdagen upplevde staden endast värme.

Efter förmiddagens välkomsceremonier och visiter klev Benedictus XVI på en stor vit båt som skulle ta honom till Barangaroo, där 150 tusen ungdomar väntade på den stora kajplatsen. Med på båten fanns 20 ungdomar, 4 från Australien, och de övriga 12 representerade de övriga 4 kontinenterna. Under båtfärden guidade ungdomarna Benedictus XVI, och berättade om vad de åkte förbi, bl. a Sydneys kända Opera som ligger insprängd som en pärla i Sydney hamn. Vid relingen stod en ung aborigin bredvid påven.

Jubel och sång mötte påven då han klev av båten. Och påven besvarade deras glädje med att uttrycka lika stor glädje över att var där tillsammans med dem. I sitt första tal till ungdomarna, som Benedictus XVI höll på engelska, gick påvens tankar till de ungdomar som inte var där, och då främst till de som lider av sjukdom, till de fysiskt och psykiskt handikappade, till de unga som sitter i fängelse och till de som känner sig bortstötta av kyrkan: Till dem säger jag: Jesus är nära dig. Ingen behöver vara utanför, för ända sedan Pingstdagen är kyrkan universell.

Påven talade vidare om de män och kvinnor som sedan kyrkans födelse lämnat sina hem, föräldrar och syskon, för att bege sig fjärran och vittna om det kristna budskapet utan själviska intressen. För några av oss här idag känns det som om vi res till världens ände. Är man i er ålder är resor ett spännande äventyr, men för mig var den här flygturen anledning till lite ängslan, fortsatte påven. Men när jag satt på planet tittade jag ner på vår magnifika planet.

Benedictus XVI talade vidare om skapelsen och reflekterade över den mänskliga familjen, skapade till Guds avbild. En skapelse som är skadad av människans framfart driven av omättbar konsumism. Ibland kan Guds underbara skapelse verka vara fientlig mot dess beskyddare, till och med farlig.

Benedictus XVI vände sig alltså till ungdomarna och talade om de sår och ärr som härjar miljön, inte bara naturen men även den sociala miljö vi skapat. Ibland möter vi fientlighet hos våra medmänniskor, ett gift som hotar att sprida sig och korrumpera allt som är gott. Ni känner väl till alla de överflödande exempel på detta. Den sexuella degraderingen i samhället, våldets förhärligande, drog och alkoholmissbrukets spridning, allt detta som tv och Internet ofta presenterar som underhållande. Jag frågar mig om någon som stått framför människor som lidit följderna av sexuellt utnyttjande och våldets tragedi fortfarande kan säga att detta är roligt.

Påven gav en förklaring till denna utveckling – relativismen, och upprepade sin varning. Ofta separeras friheten och toleransen från sanningen. Detta livnär tanken som är så utbredd idag, att det inte finns något absolut som vägleder våra liv. Denna relativism ger allt värde utan diskrimination. Om man bortgår från det goda och sanna är inte vår frihet genuin utan snarare en intellektuell och moralisk förvirring, som leder till minskad självaktning och till och med till desperation. Låt er inte missledas av det som marknaden bjuder och var inte likgiltiga inför era val. Flera gånger under sitt tal blev Benedictus XVI avbruten av den jublande folkmassan.

Kristus erbjuder mer. Han erbjuder allt, sa påven. Tro och religion kan inte vara något individuellt. Det är en sekulariserad tanke som utlämnar Gud från det offentliga livet, som har som mål ett samhälle utan Gud. Detta slår dock tillbaka på hela skapelsen, oordning, våld, egoism. Ett samhälle där äldre, fattiga, invandrare ofödda barn inte har en röst. Hur kan man försvara rättvisa, fred, icke-våld, solidarisk utveckling, utan att samtidigt försvara det mänskliga livets värdighet som varar från befruktningen till den naturliga döden?

Det mänskliga hjärtat och medvetandet strävar efter ett liv där kärleken råder, där gåvorna osjälviskt delas, där man bygger på enheten och där friheten finner sin mening i sanningen, där identiteten lever i en respektfull omgivning. Detta är den Helige Andens verk. Detta är hoppet Jesu evangelium väcker i oss. Låt detta vara det budskap som ni tar med er från Sydney till världen.
Påven togs emot av en barnkör som sjön Tu Es Petrus på Sydneyregionens dialekt galidal, och en grupp aboriginer dansade och sjöng fòr påven. Mycket symboliskt var även frambärandet av evangeliet i en trädstam utkarvad kanot, som tecken på hur det Glada budskapet nått många av Stillahavkusterna.

Vi ska nu lyssna till några unga nordiska röster från Sydney som vittnar om stämningen.