Benedictus XVI budskap till världsmissiondagen den 19 oktober

(16.07.2008) Bara för ett par dagar sedan - och lite senare än vanligt - publicerades Påvens budskap till Världsmissionsdagen, som i år firas den 19 oktober. Detta budskap används av stiften för att organisera möten för reflektioner, olika aktioner och kollekter i samband med denna dag. Och det framhäver det ansvar, som inte bara missionärerna har för Evangeliets spridande, utan även alla biskopar, präster och lekmän i världen. Och vi tänkte nu återge något av vad Påven skriver sitt budskap.


”I samband med Världsmissionsdagen vill jag uppmana er till att reflektera över det trängande behovet, som fortvarar, att förkunna Evangeliet även i denna vår tid”, säger Påven. ”Missionsuppdraget fortsätter att vara en absolut prioritet för alla döpta, kallade till att vara ”Kristi Jesu tjänare och apostlar” i denna början av millenniet. Min vördade föregångare, Guds tjänare Paulus V I, hävdade redan i den Apostoliska uppmaningen Evangelii nuntiandi att evangelisera är Kyrkans nåd.., verkliga kallelse och hennes djupaste identitet.”


Och såsom förebild för detta apostoliska engagemang nämner Påven särskilt den helige Paulus, folkens Apostel, ”för i år firar vi ett speciellt jubileum som har tillägnats honom”, säger Påven, ”och det är Paulusåret, som ger oss möjligheten till att göra oss bekanta med denne framstående Apostel, som hade kallelsen att förkunna Evangeliet för Folken, i enlighet med vad Herren hade sagt till honom tidigare: ´Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta´. Och hur skall man kunna låta bli att ta tillfället i akt, som detta speciella jubileum ger åt de lokala Kyrkorna, de kristna samfunden och de enskilda troendena, för att ända till världens yttersta gränser sprida förkunnelsen av Evangeliet, Guds kraft som räddar var och en som tror, säger Påven.


Mänskligheten är i behov av att befrias och frälsas, fortsätter Påven. Den helige Paulus, säger att skapelsen lider och hyser hoppet om att träda in i Guds söners frihet. Dessa ord är sanna även i dagens värld. Skapelsen lider. Mänskligheten lider och väntar på den verkliga friheten, den väntar på en annorlunda, bättre värld; den väntar på frälsningen. Och i grund och botten vet den att denna nya, väntade, värld förutsätter en ny människa, förutsätter ”Guds barn”.


Och när vi se lite närmare på situationen i dagens värld - så kan man å ena sidan finna utsikter till en lovande ekonomisk och social utveckling - och å andra sidan en del orsaker till stor oro vad gäller människans framtid, säger Påven. I inte få fall är det våldet som utmärker relationerna individerna och folken emellan. Miljontals invånare lider av fattigdom. Diskrimineringar och ibland t.o.m. förföljelser av ras-, kulturella och religiösa orsaker, driver många människor att fly från sina länder för att söka fristad och beskydd på någon annan plats.


När syftet med det teknologiska framåtskridandet inte är människans värdighet och väl - eller till förmån. för en solidarisk utveckling, förlorar det sin möjlighet till att vara en källa till hopp och riskerar tvärtom att öka de redan existerande obalanserna och orättvisorna, säger Påven. Det existerar dessutom ett konstant hot, framhåller han, vad gäller relationen mellan människan och miljön, som beror på det godtyckliga utnyttjandet av naturtillgångarna med återverkningar på människans fysiska och mentala hälsa. Människans framtid är sedan ställd i fara av attentaten på dess liv, attentat som antar olika former och modaliteter.


Det är, således, en trängande plikt för alla att förkunna Kristus och dennes frälsningsbudskap, skriver Påven i sitt budskap. ”Ve mig om jag inte förkunnar Evangeliet!”, sa den helige Paulus. På vägen till Damaskus hade han erfarit och förstått att frälsningen kommer från Gud.

Medan den första evangeliseringen förblir trängande i inte få delar av världen, säger Påven, så utgör bristen på präster och kallelser idag ett problem för många stift och religiösa institut. Men det är viktigt att betona att Kristi uppdrag att evangelisera alla folken förblir en prioritet, även i närvaron av ökande svårigheter. Ingen orsak kan berättiga en nedsaktning eller stillestånd, för uppdraget att evangelisera alla folk utgör Kyrkans liv och väsentliga mission. Och hur kan man låta bli att tänka på makedoniern, som Paulus såg i en dröm och som ropade ”kom till Makedonien och hjälp oss”. Idag finns det otaliga människor som väntar på förkunnandet av Evangeliet, säger Påven.


Ve mig om jag inte förkunnar Evangeliet. Den helige Paulus erinrar oss om att det inte är något att vara stolt över, att skryta med, att förkunna Evangeliet, utan en uppgift och en glädje. Ni kära präster, biskoparnas första medarbetare, ni skall vara generösa herdar och entusiastiska evangelisatörer! Inte få av er har de sista decennierna begivit sig till missionsområden efter encyklikan ”Fidei domum, som vi nyligen firade 50-årsminnet av.


Och sitt budskap uppmuntrar Påven även de kära ordensbröderna och systrarna att sprida Evangeliet till alla, särskilt till dem som befinner sig långt bort. Han vänder sig även till lekmännen, som verkar på olika områden i samhället säger att de är kallade till att alltmer delta i spridningen av Evangeliet.


Påven avslutar sitt budskap med att säga att firandet av Världsmissionsdagen skall uppmuntra alla till att bli medvetna om det trängande behovet av att förkunna Evangliet. Han uttrycker sin stora uppskattning över det arbete som utförs av den Påvliga missionsverksamheten. Må kollekten, som tas upp i alla församlingar på Världsmissionsdagen, vara ett tecken på enhet och ömsesidig omtanke mellan Kyrkorna, säger Påven.