För att bli fri räcker det inte med att riva ner murar. Kardinal Tarcisio Bertone
hemkommen från Vitryssland.
Vi ska nu återge delar av en intervju med Vatikanens statssekreterare, kardianl Tarcisio
Bertone som just är hemkommen efter sin 5 dagar långa resa i Vitryssland. För
att bli fri, räcker det inte med att riva ner murar. Man måste även vara fri inombords,
och det blir man först när man i Jesus möter Sanningen om Gud. Detta är det budskap
som kardinal Bertone lämnade kyrkan i Vitryssland när han for tillbaka till Rom på
söndagskvällen. Efter sin hemkomst berättar kardinalen i en intervju om hur katolikerna
i Vitryssland bidrar till den materiella återbyggnaden av landet som klivit ur kommunismens
aska. Katolikerna i Vitryssland är en minoritet, men en levande och aktiv sådan,
som offentligt och med entusiasm vittnar om sin tro, sa Bertone. Både unga och gamla
undervisas i sin tro, en tro som prövats hårt av omänskliga förföljelser. Idag bidrar
katolikerna i landet genom att vittna om de värden som uppskattas av samhället och
av de offentliga styrande: livets värde, familjen, undervisningen, hälsovården, med
en följd olika generösa solidariska och sociala initiativ, sa kardinal Bertone, vars
första besök i Vitryssland var till ett av Caritas hem för behövande. Kardinal Bertone
talade mycket om målet med dessa resor som representant för påven. Resor som å ena
sidan har den diplomatiska karaktären av statsbesök, där man odlar, förbättrar och
förstärker relationen mellan den Heliga Stolen och nationen i fråga. Men han understryker
att resornas främsta syfte är att besöka stiften. Statssekretariatets ökade antal
resor är en del av den utveckling under de senaste åren som Benedictus XVI:s förändringar
i kurian har lett till. Naturligtvis är det svårt att besöka alla stift i ett land.
Under det här besöket var Tarcisio Bertone i stiften Minsk, Pinsk och Grodno. Hoppet
är att förmedla påvens närhet och specifika budskap.
I mötet med Vitryssland
beskriver han den törst han upplevde inom frågor som berörde relationen mellan tro
och förstånd. Det finns en uppenbar törst efter Gud. Tron som blev förtryckt under
kommunismens makt i landet är nu på väg upp till ytan. Detta var ett tema som jag
berörde som jag på universitetet i Minsk, där ortodoxa och katoliker studerar tillsammans
på den teologiska fakulteten. Jag fick även möjlighet att se en ballett som handlade
om Skapelsen och om människans rebelliska relation till Gud, och som Minsks Bolshoj
dansade. Efter föreställningen talade jag med koreografen som är mycket känslig för
religiösa teman. Han berättade att samma föreställning hade satts upp för Krakows
biskop Karol Wojtyla, och efter föreställningen hade han sagt ”Jag tackar dig i Guds
namn”. Glädjen i koreografens röst var rörande, och betydelsen som dessa ord har för
honom var uppenbar efter alla dessa år. Kardinal Tarcisio Bertone beskrev vidare
den ekumeniska dialogens utveckling i landet, och relationen till den vitryska ortodoxa
kyrkan säger han har nått ett idylliskt samförstånd. Det finns ett hälsosamt samarbete
där de katolska kyrkans arbete att bygga nya kyrkor uppfattas som goda tecken att
på Guds närvaro i samhället. Detta är inte tolerans utan snarare ett samförstånd som
man upplever även mellan andra trossamfund och speciellt mellan de kristna. Efter
år av förtryck finns det dock naturligtvis en rädsla och ovana att agera offentligt.
Nya vägar öppnar sig här i Vitryssland, liksom i övriga Östeuropa, som till för
en tid sedan varit helt otänkbara, avslutar kardinal Bertone, efter sin fem dagar
lång resa i Vitryssland.