"Endast kärleken kan rädda världen". Don Orione får en staty i Vatikanen

Före audiensen på Petersplatsen välsignade Benedictus XVI en staty av den Helige Luigi Orione som har fått sin plats i en av Peterskyrkans externa nischer. Dagen i ära hade tusentals pilgrimer i Don Oriones andliga familj rest till Rom från världens alla hörn. Don Luigi Orione helgonförklarades av Johannes Paulus II den 16 maj 2004, som vid det tillfället beskrev hur Don Oriones hjärta spred gränslös kärlek eftersom det varit fullkomligt öppet för Jesu kärlek. Don Orione upprepade ständigt att bara kärleken kan rädda världen, och att den sanna glädjen upplever man endast om man skänker sitt liv till Gud och till människorna, alla människor.

Statyn är över fem meter hög och den är huggen ur Carrara marmor. I sin högra hand håller Don Orione evangeliet uppslaget, med orden “Endast kärleken kan rädda världen”, tydligt uthuggna i den vita stenen, och bredvid sig står ett barn som symboliserar ett av de många barn som Don Orione räddade ut ruinerna efter en av de förödande jordbävningar i Italien, under vilka han gick till offrens undsättning.
Don Orione är ett utav de helgon som Benedictus XVI tar upp i sin första encyklika “Deus Caritas Est”. Han nämns tillsammans med en serie helgon som alla är autentiska modeller på den kristna kärleken. Vi får svaret på varför han valde att tala om just Don Luigi Orione om vi ser på några episoder i hans liv.
Don Orione föddes i Norditalien 1872, i en arbetarfamilj med enkla levnadsförhållanden. Hans mamma var axplockerska. Hans pappa som var stenläggare och vandrade runt i städerna och lagade gatorna, tog tidigt sin son ur skolan för att ta honom som hjälp i arbetet. Denna erfarenhet av hårt och ödmjukt arbete hjälpte Don Orione att senare i livet inte bara kunna leva sig in i de allra fattigastes livssituation, utan att även stödja dem som var på väg att lämna kyrkan i sekelskiftets socialistiska klasskamp.
14 år gammal går han med i Johannes Bosco’s oratorium i Turin, och detta stora helgon lämnar starka spår i honom. Men han lämnar oratoriet och utbildar sig till präst i Tortona. 20 år gammal, inviger han ett av sina första oratorier, och året därpå en skola som genast hade 100 barn. Don Orione prästvigdes 23 år gammal, år 1895. Det som är mest slående är de stora mängder människor som sökte sig till honom. Runt honom samlades snart de som senare skulle gå med i de kongregationer han grundade och som fick namnen Försynens söner och Kärlekens små missionärer, vilket var den kvinnliga grenen. Senare tillkom två kontemplativa grenar Försynens eremiter och Sakramentssystrarna. Till dessa två var även blinda välkomna.
Don Orione och hans medbröder engagerade sig med all sin kraft i diverse aktiviteter. De hjälpte de fattiga, de handikappade och samhällets övriga mest lidande och marginaliserade. De drev kampen mot frimurarna, de skrev och predikade, tog sig an barn. En stark känsla av social rättvisa drev don Orione, mot utnyttjande av arbetare. Det nya sociala medvetandet måste byggas i ljuset av den kristna civilisationen, sa han.
När jordbävningarna härjade i Reggio Calabria, Messina och i Marsica, i början av 1900-talet var han en av de första som begav sig till folkets räddning, och tog emot alla de föräldralösa barnen i sina många barnhem. Hans missionsanda drev honom att skicka sina medbröder i mission till Palestina och till syd Amerika år 1914. Två gånger åkte han själv till Buenos Aires för att hjälpa dem bygga upp församlingar, barnhem och jordbrukskolonier.
Don Orione lät sig alltid vägledas av kärlekens logik, sa Johannes Paulus II under helgonförklaringen. Hans handlingsprogram löd på följande vis: Låt oss inte välja annat än själar att rädda. Detta fyller vårt liv. Kristus bär de fattigas tårar och blod i sina händer; de utsattas, de föräldralösas, änkornas, de bortstöttas, de lidandes och desperatas.
Idag omfattar hans kongregation cirka 1000 manliga och lika många kvinnliga medlemmar, förutom lekmän. Don Oriones familj har spridit sig till 34 nationer på fyra kontinenter.