"Var inte rädda" sa Benedictus XVI till de församlade på Petersplatsen vid söndagens Angelusbön

Trots värmeböljan som i dagarna drabbat Rom, var Petersplatsen på söndagen som vanligt fylld av pilgrimer och turister som ville se och höra Påven. Benedictus XVI talade om två slags rädsla. "Var inte rädda för människorna", sa han men frukta Gud. I de orden uppmuntras vi att reflektera över skillnaden mellan mänsklig rädsla och att frukta Gud.
Rädslan är en naturlig dimension i livet, fortsatte Påven. Redan som små erfar vi olika slags rädsla som ofta visar sig vara fantasier och som försvinner, medan andra typer av rädsla istället blir kvar, för att de har sin grund i verkligheten. Denna rädsla måste vi möta och övervinna med människans goda vilja och med tilliten till Gud. Men det finns dessutom, speciellt idag, en djupare form av rädsla som berör tillvaron och som ibland övergår till ängslan och oro; den föds ur känslan av tomhet och binds samman med den kultur som är genomträngd av teoretisk och praktisk nihilism.
Inför detta stora och diversifierade panorama av mänsklig rädsla är Guds ord klart: Den som fruktar Gud är inte rädd. Att frukta Gud, något som Skrifterna definierar som den verkliga vishetens princip, sammanfaller med tron på honom, med den heliga respekten för hans auktoritet över livet och världen. Att vara utan ”Gudsfruktan” är det samma som att inta hans plats, att känna sig herrar över gott och ont, över liv och död. Den som istället fruktar Gud har inom sig säkerheten som barnet har i moderns famn. Den som fruktar Gud är lugn även mitt i livets stormar, för att Gud, såsom Jesus har uppenbarat för oss, är en fader fylld av barmhärtighet och kärlek. Den som älskar honom är inte rädd.
I kärleken finns ingen rädsla, skriver aposteln Johannes. Tvärtom, den perfekta kärleken tränger bort fruktan, för att den associerar till ett straff, och den som är rädd är inte perfekt i kärleken. Den troende låter sig aldrig skrämmas av något, han vet att han är i Guds händer. Han vet att det onda och det irrationella aldrig får sista ordet. Den ende Herren, i världen och i livet, är Kristus, inkarnationen av Guds ord, han som har älskat oss till ögonblicket då han offrade sig själv i döden på korset för vår frälsning.
Ju mer vi växer oss starka i intimiteten med Gud som är genomträngd av Guds kärlek, desto lättare övervinner vi varje form av rädsla. I dagens evangelietext repeterar Jesus flera gånger uppmaningen att inte vara rädda. Han försäkrar oss, som han gjorde med apostlarna och som han gjorde med Paulus när han visade sig för honom en natt i ett svårt ögonblick under hans predikningar. ”Var inte rädd, jag är med dig! I styrkan av Guds närvaro och i trösten av hans kärlek skrämdes denne folkens apostel inte ens av martyrdöden.
Tvåtusenårsminnet av hans födelse förbereder vi oss nu att fira med ett speciellt jubelår. Må detta stora andliga evenemang väcka även hos oss en förnyad tillit i Jesu Kristus, som kallar oss att förkunna och vittna om hans evangelium utan att frukta något. Jag ber er därför, kära bröder och systrar, att förbereda er att i tro fira Paulus år, som jag, om Gud vill, kommer att öppna högtidligt nästa lördag klockan 18 i S. Paulus basilika utanför murarna.. Vi anförtror redan nu detta stora kyrkliga initiativ åt den Helige Paulus och åt Jungfru Maria, apostlarnas drottning och Kristi moder, som är källan till vår glädje och får frid.
Efter angelusbönen visade Påven sitt deltagande med offren i tragedin vid de filippinska öarna.
Påven visade sig djupt rörd efter meddelandet om fartyget som gått under i den filippinska ögruppen efter tyfonen Fengshens framfart över området. "Medan jag försäkrar om min andliga närhet till befolkningen på öarna som drabbats, höjer jag en speciell bön till Herren för offren i denna nya havets tragedi där även många barn tycks ha omkommit." sade Påven-.
Sedan vände sig Påven till Libanon; I dag blir en präst från kapucinmunkarnas mindre orden, Abuna Yaaqubs, som även är grundare till en nunneorden i Libanon, saligförklarad. Medan jag uttrycker mina lyckönskningar till hans andliga döttrar hoppas jag av hela mitt hjärta att den saliga Abuna Yaaqubs tillsammans med Libanons helgon må visa vägen mot en fred i detta så hårt drabbade land .