"Likgiltigheten är den egentliga skadan" - Benedictus XVI framförde en appell i Brindisi
(16.06.2008) Benedictus XVI
framförde igen det Kristna budskapet om samarbete och fred mellan alla folk, i synnerhet
för folken i Mellanöstern under söndagens angelus.
Den Helige Fadern framförde
sin appell i Brindisi på den ”Italienska stövelns häl” där han bad tillsammans med
de troende under en utomhusmässa vid den kända hamnen framför medelhavet. Det var
vid samma hamn Petrus och Paulus landsteg under deras resa för att bringa Evangeliet
till Rom, världens huvudstad.
“Världsamfundets handlingar” sade påven och citerade
sitt tal framför FNs generalförsamling i New York, ”förutsatt att de respekterar principerna
vilka förenar den internationella ordningen, borde aldrig tolkas som att man obefogat
tränger sig på eller som en inskränkning av självständigheten. Tvärtom är det likgiltigheten
och oviljan att ingripa som orsakar den egentliga skadan. Vad som behövs är en djupare
sökning efter sätt att förebygga och ta hand om konflikter genom att utforska varje
tänkbara diplomatiska allé, samt genom att uppmärksamma och uppmuntra även det svagaste
spåret för dialog och försoning”.
Under sin predikan i Brindisi talade Benedictus
XVI om den dubbla Kristna kallelsen, nämligen, kallelsen till helighet och mission.
Detta är närvarande sedan den första början av frälsningshistorien och blev fullkomligt
given till de 12 lärjungarna, vilkas kallelse genom Jesus var det dramatiska hjärtat
av söndagens Evangelieläsning.
Under eftermiddagen tog Den Helige Fadern emot
prästerna från Brindisi i Katedralen tillägnad Johannes Döparen. Påven uppmuntrade
dem att ge sig själva ännu mer uttömmande i Evangeliets tjänst och tillade: ”Kristus,
för vilken ni har vigt ert liv, är med er! Det är i Honom vi alla tror, endast till
Honom överlämnar vi våra liv, det är Honom, vi önskar förkunna för världen”.
Den
Helige Fadern gratulerade även Ärkestiftet för dess nyöppnade prästseminarium, som
igår officiellt tog sitt namn efter Bendictus XVI. Påven sade att: “seminariet var
ett tecken för idag och för framtiden i stiftet, eftersom det representerar kulmen
på ett långt arbete. Samtidigt är det en garanti, tack vare det generösa och tålmodiga
arbete som skall göras i den, att Kristna samfund aldrig skall vara utan själarnas
herdar, lärare i tron, ivriga vägledare och vittnen till Kristi barmhärtighet”.
Påven
fortsatte med att säga hur seminariet inte endast: ”är en plats där nya präster formeras.
Det är även en plats för den fortsatta formationen och utbildningen av unga och vuxna
vilka önskar tjäna Himlens Kungarike. Den riktiga formation av seminarister och den
fortsatta utbildningen av präster och andra pastorala arbetare är den främsta angelägenheten
för biskopen, åt vilken Gud har anförtrot ledandets mission, som en vis pastor, för
Guds folk i denna stad”.