2008-06-03 14:06:44

Om man följer det kriterium som orienterar sig mot "allas bästa", respekteras skapelsens ordning. Benedictus XVI:s budskap till FAO:s toppmöte i Rom.


(03.06.2008) Kardinal Tarcisio Bertone, Vatikanens statssekreterare talade idag vid FAO:s toppmöte i Rom för påven Benedictus XVI:s vägnar. Här följer en sammanfattning av påvens ord:

Benedictus XVI börjar sitt budskap med att understryka vikten av det arbete som väntar de samlade deltagarna under dessa dagar. ”Miljontals män och kvinnor vänder sina blickar mot er, medan nya faror hotar deras existens. Den växande marknadsglobaliseringen gynnar inte alltid tillgången till föda, och produktionssystemen är ofta begränsade av politiska och ekonomiska spekulationer, som marginaliserar hela befolkningars möjlighet till utveckling”.

Inför denna situation är det viktigt att upprepa med kraft att hunger och undernäring är oacceptabelt i en värld som har tillgångar och producerar tillräckligt med föda för jordens befolkning. Dagens utmaning är att ”inte bara globalisera ekonomiska och kommersiella intressen, utan även solidaritet och respekt för varje komponent i den mänskliga familjen” (Fondazione Centesimus Annus pro Pontifice, 31 maggio 2008).

Benedictus XVI förnyade sin förhoppning som han redan uttryckte under sitt besök vid FN i New York den 18 april i år; ”det akuta behovet är att övervinna det paradoxala multilaterala samtycket som är i kris p g a att det är underordinerat få personers val”. Därför är min uppmaning att samarbeta på ett alltmer öppet sätt, med alla organisationer i det civila samhället, som är engagerade i att fylla den djupa växande klyftan mellan rika och fattiga. Dessutom är det nödvändigt att göra strukturella reformer på nationell nivå för att kunna bemöta de problem vars konsekvens är undernäring och hunger.

Fattigdom och undernäring är inte ett öde. Att skipa rättvisa mot dem som lider hunger måste gå före i ekonomiska och tekniska beräkningar. Benedictus XVI beskriver här hur rätten till föda är etiskt motiverad. ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta” (Mt 25,35). Detta uppmanar oss att dela med oss av vårt materiella. Rätten till föda är knuten till den orubbliga grund som de mänskliga rättigheterna bygger på, nämligen plikten att försvara och skydda det mänskliga livet. Alla människor har rätt till liv, och det är vår uppgift att hjälpa de befolkningar som inte har möjlighet till ett tillräckligt och näringsfull kosthåll.

Kosthållet hotas av att jordbruksprodukternas priser stigit. Detta kräver nya jordbruksutvecklande strategier där de små jordbrukarna har tillgång till marknaden. Den globala ökningen av jordbruksproduktion är endast effektiv om den ledsagas av en fungerande distribution. Påven fortsatte med att säga att jorbruksfamiljen är mer än att odla, konservera och distribuera föda. Den är en religiös och kulturell livsmodell som måste värdesättas. Vidare måste ländernas ekonomiska profil styras av en kärleksfull uppmärksamhet, som garanterar bidrag till de svagaste.

För att övervinna dagens svårigheter kan vi inte tala om bristen på föda med teknologiska, statistiska termer. Hela det politiska handlandet måste inspireras av de naturliga lagarnas principer, som är skrivna i varje människas hjärta, och som baseras på den mänskliga värdigheten. Om man följer det kriterium som orienterar sig mot ”allas bästa”, så respekteras skapelsens ordning.

Den främsta orsaken till hungersnöden är alltså människans val att titta bort när hon står inför sin behövande nästa. Detta sönderdelar solidariteten, försvarar konsumismen och upplöser samhällsväven. Bara om respekten för den mänskliga värdigheten ligger närvarande på förhandlingarnas bord skulle man kunna komma över de annars oöverkomliga hinderna, och ointresset för sin nästa skulle minska. Följden skulle vara att man vågade anta de åtgärder, som inte ger upp inför hungersnöden, som om den vore ett fenomen utan lösning.

Påven beskriver möjligheten att använda ett nytt perspektiv på vårt sätt att värdera, administrera och utveckla skapelsen, genom att försvara den mänskliga värdigheten. Och med sin uppmaning att de samlade delegationerna förnyar sitt engagemang, uttrycker han Kyrkans hopp att förena sig. I denna vandring kan ni räkna med den Heliga Stolens stöd, för även om det är en stat som skiljer sig från de andra, förenar den sig med de ädla objektiv som berör hela världssamfundet. Benedictus XVI avslutar med att uppmuntrar alla folk att dela med andra folks jordens goda, som av Skaparen är ämnade hela mänskligheten.







All the contents on this site are copyrighted ©.