Benedictus XVI talade under helgen om Jesu Hjärta och Marias Lovsång
(02.06.2008) Ytterligare en appell för Kina och Myanmar präglade söndagens Angelusbön.
Antalet pilgrimer som söker sig till Petersplatsen ökar ständigt, och igår kom över
40000 för att lyssna till Benedictus XVI budskap till världen. Påvens tankar gick
avslutningsvis till alla de hundratusentals offer och lidande människor som cyklonen
Nargis och jordbävningen i Kina lämnat efter sig. Jag vill åter igen be om Jungfru
Marias moderliga förbön för Kinas och Myanmars befolkningar, som är offer för naturkatastrofer,
sa påven. För alla dem som lever i de smärtsamma situationer, sjukdomar, med andlig
och materiell misär, som märker mänsklighetens vandring. Påven fortsatte: ”Sen
flera dagar lider påvens hjärta över alla de nyheter som når oss från Sichuanprovinsen
i Kina, liksom från f d Burma. Nyheter om en jord som inte vill sluta skaka i Kina,
med ständigt mer förödande följder – och från Myanmar – som har svårt att ta emot
den hjälp från övriga världen som hopar sig vid landets gränser. Påvens hjärta lider,
men det är även ett hjärta som känner till den styrkande tröst som har sin källa i
tron, och i ett hjärta som är större – Jesus Heliga Hjärta, som kyrkan firade i fredags.
Detta hjärta är världens hjärta, sa Benedictus XVI i sin reflektion. Det är ett
hjärta som vidgar historiens gränser. Gud valde att gå in i historiens begränsning
med en kropp och ett hjärta, för att vi ska kunna bemöta det oändliga i det ändliga.
Detta är kärnan i vår tro, och källan till vårt hopp. Varje person behöver ha
en kärnpunkt i sitt liv, en källa där man hämtar sanning och godhet för att bemöta
vardagens händelser och mödor. När var och en av oss stannar upp i tystnad, är vi
i behov av att inte bara höra vårt eget hjärta slå, men även i djupet, ytterligare
en puls, pulsen av en tillförlitlig närvaro, som vår tro hjälper oss att uppfatta,
även om den är ytterst verklig. Detta är Kristi närvaro, världens hjärta. Påven
uppmanade idag världens troende att förnya sin vördnad för Jesus Heliga Hjärta under
juni månad, och be den traditionella bönen i vilken man viger sin dag åt det Heliga
Hjärtat, och uppmärksamma de böneintentioner som påven ger kyrkan. Vi ska även
se tillbaka till lördagskvällen då Benedicuts XVI firade avslutning av maj månad som
i kyrkan är Marias månad. Efter en procession inifrån Vatikanen nådde Benedictus XVI
med följe, Petersplatsen. Där bad de tusentals samlade troende rosenkransen medan
en staty av Maria bars runt torget i procession. Det var en gripande rosenkrans,
stämningen stärktes av fasade på den upplysta Peterskupolen och facklorna som smektes
av vinden. Rosenkransen är inte ett mekaniskt upprepande av traditionella formuleringar,
sa påven, det är biblisk meditation som leder oss genom Jesu liv i Marias sällskap,
för att, liksom henne, bevara dem i våra hjärtan. Efter det förflyttade sig påvens
reflektion till Lukasevangeliet där vi läser om Marias besök hos sin äldre kusin Elisabet,
även hon liksom Maria, havande. Maria förundrar oss ännu en gång, sa påven. Hennes
hjärta är genomskinligt, fullkomligt öppet för Guds ljus. Hennes själ är utan synd,
inte tyngt av stolthet och egoism. Och Elisabets hälsningsord väcker Maria till lovsång.
Marias lovsång är en autentisk och djup teologisk blick över historien, en läsning
som vi ständigt måste upprepa. Maria, vars tro är orubblig utan skuggor och böjningar,
lär oss att prisa Herren, vilket ger människan säkerhet och befriar henne från rädsla,
trots att vi är mitt i historiens stormar. Det är därför Maria är salig, avslutade
påven, därför att hon trodde på Gud. Hennes tro hjälpte henne att se att alla världens
troner är provisoriska, medan Guds tron är den enda klippa som inte förändras och
inte faller. Hennes lovsång, hennes Magnifikat, förblir den djupaste och mest sanningsenliga
tolkning av historien efter många sekler, medan många skrifter av lärda män, har förnekats
av händelserna under tidens gång. Med dessa ord avslutade Benedictus XVI maj månad
och uppmanade alla troende att återvända hem med Marias lovsång i sitt hjärta, och
ta henne till exempel. Det är nämligen endast möjligt att höja vår lovsång till Herren,
om vi tar emot hans kärlek, och tjänar vår nästa med tillmötesgående, oegoistisk och
generös uppmärksamhet. Som Maria.