"Sjung för Herren en ny sång!" Den stora musiken, den gregorianska, Bach, Mozart lever
i liturgin i våra kyrkor. Katedralerna är inte medeltida monument utan levande hus,
sa Benedictus XVI vid onsdagens audiens
(21.05.2008) Vädrets makter gjorde idag att audiensen måste hållas inomhus, uppdelad
i två grupper, en i Peterskyrkan och en i audienshallen. Påven hälsade först på grupperna
i Peterskyrkan och gav dem sin välsignelse. När han sedan gick över till audienshallen
mottogs han av ett enormt jubel…. Vi ska höra något om vad Påven sade till de engelsktalande
pilgrimerna:
Påven talade om kristen poesi och om poeten Romanus som fått
tilläggsnamnet "melodikern". Han föddes i Syrien på slutet av fyrahundratalet. Han
hade fått en klassisk utbildning, vigdes till diakon och bosatte sig i Konstantinopel.
Hans predikningar blev till metriska hymner,s..k. kontakia som bestod av en introduktion
och en serie av strofer som slutade med en refräng. Omkring åttionio av dessa hymner
har nått ned till oss och de vittnar om det rika, teologiska , liturgiska och fromma
innehållet i den tidens hymner.
Dessa s.k. kontakia , komponerade på ett
enkelt språk, väl anpassat för åhörarna, var märkbara för deras dramatiska dialog
och bruket av talande metaforer. Romanus var en katekist som försökte sprida hela
Guds frälsningsplan i Kristus. Hans hymner som finns bevarade i Skrifterna, utvecklar
de första lärdas undervisning om Sonens gudomlighet, inkarnationens mysterium, den
helige Andes gestalt och roll och Jungfru Marias värdighet. Romanus visar oss värdet
av symbolisk kommunikation som i liturgin ar jord och himmel och utnyttjar fantasin,
dikten och sången för att höja våra sinnen mot Guds sanning.
I sitt tal till
de italienska pilgrimerna underströk Påven hur kyrkorna genom konsten och musiken
vittnar om den levande tron. Ikonerna är inte bara vackra bilder, de är uttryck för
människans tro och katedralerna är inte bara medeltida monument utan levande hus
för människan, där hon möter Gud och där vi människor möter varandra.
Den
stora musiken, den gregorianska, Bach , Mozart, hör inte till det förgångna i kyrkorna,
den lever i liturgin i vår tro. Tron är levande, den kristna kulturen blir aldrig
förgången, den står levande och närvarande. Om tron är levande kan vi även idag svara
på uppmaningen:"Sjung för herren en ny sång…"
De engelsktalande pilgrimerna
och turisterna fick sin speciella hälsning av Påven som även tackade körerna som
i sin sång prisar Gud. Påven slutade med att nedkalla den apostoliska välsignelsen
med följande ord ”Över alla engelsktalande pilgrimer , speciellt dem från England
, Danmark, Nigeria, Australien och USA nedkalllar jag hjärtligt Guds välsignelse
i glädje och frid.”