Det ska aldrig behöva vara nödvändigt att förneka Gud, för att ha tillgång till sina
mänskliga rättigheter, sa Benedictus XVI under sitt tal till FN:s generalförsamling
(19.04.2008) För att kunna garantera mänskliga rättigheter måste man ansvarfullt försvara
den mänskliga värdigheten. Det är 60-årsjubileet av de mänskliga rättigheterna i år
som lägger bakgrunden för Benedictus XVI:s reflektioner under sitt tal inför FN:s
generalförsamling igår, fredag. Detta var den viktigaste etappen på hans apostoliska
resa, och världens förväntan har varit stor. Benedictus XVI gjorde även en appell
för religionsfriheten: man ska inte behöva förneka Gud för att få ha tillgång till
sina rättigheter.
Benedictus XVI börjar sitt tal med att uttrycka sin tacksamhet
till generalförsamlingen och dess ordförande Ban Ki-Moon, och sin glädje över det
vänliga mottagandet, och han hälsade alla världens länder genom dess representanter
vid FN. Därefter gick han genast till sak. Som min företrädare Johannes Paulus II
sa när han talade här 1995, bör FN vara ett moraliskt centrum i vilket alla jordens
nationer känner sig hemma och utvecklar sitt gemensamma samvete till en såkallad ”familj
av nationer”.
FN roll och uppgift är att främja freden, rättvisan, personens
värdighet och mänskligt samarbetet. Dessa är de ideal som borde finnas i alla internationella
relationer, sa påven. Johannes Paulus II talar även om FN:s önskan att genom strukturer
stödja harmonin i folkens vardag, vilket, har blivit alltmer viktigt, fortsatte Benedictus
XVI, i en tid som upplever den paradox där det mångsidiga samtycket är i kris, eftersom
det är underornat få personer val, medan världens problem är i behov av att världssamfundet
ingriper kollektivt.
Påven understryker här behovet av att alla nationer agerar
med ansvar på internationell nivå, och att det är beredda att agera med god vilja,
med respekt för lagar, för att främja säkerheten, miljön och klimatet, arbeta mot
lokal och global ojämlikhet, samt stödja solidariteten mot de mest marginaliserade
på vår jord. Och här går Benedictus XVI tankar till Afrika som riskerar att endast
uppleva de negativa följderna med globalisering.
I den här internationella
kontexten är det viktigt att komma ihåg att reglerna och strukturerna som arbetar
för att främja det allmänna goda inte är ett hinder för friheten, snarare förbjuder
dessa strukturer beteenden som agerar mot det allmänna goda. I frihetens namn krävs
det att rättigheter och plikter står i förhållande till varandra, liksom att varje
person är beredd att ta ansvar för sina val – val som måste fattas i relation till
sin omvärld.
En annan viktig aspekt som Benedictus XVI tar upp är hur världen
hanterar resultaten av teknologisk utveckling och forskning. Vissa sätt att använda
dessa resultat är en uppenbar kränkning mot skapelsens ordning, sa påven, så till
den grad att man inte bara motsätter sig livets helighet, men man kränker den mänskliga
personen och bestjäl familjen dess naturliga identitet.
Likaså ska inte heller
det internationella ingripandet vad gäller miljön endast garantera en rationell användning
av teknologin och forskningen utan sträva efter att återupptäcka skapelsens autentiska
bild. Här behöver man inte välja mellan etik eller forskning. Det handlar snarare
om att anamma en forskningsmetod som respekterar etiken.
Varje stats främsta
uppgift är att skydda sin befolkning mot kränkningar mot de mänskliga rättigheterna,
liksom skydda befolkningen vid humanitära kriser, vare sig de är framkallade av naturen
eller människan. Om en stat inte kan garanter sin befolkning detta skydd ska världssamfundet
ingripa. Världssamfundets ingripande ska inte tolkas som en påtvingad befallning,
som begränsar landets status. Raka motsatsen så kan likgiltighet, eller uteslutet
ingripande göra riktigt stor skada.
Det som behövs är en djupare undersökning
av hur man ska förebygga och kontroller konflikter, söka varje möjlig diplomatisk
väg och uppmärksamma de allra minsta tecken på dialog och önskan att försonas.
Benedictus
XVI talar vidare om vikten av att ha en rätt människosyn. När man upphör att tillskriva
människan hennes naturliga värde, som överskrider gränsen för det våra sinnen förstår,
blir följden den att hennes frihet och värdighet kränks. Och när det händer hotas
de objektiva värdegrunder som inspirerar och styr hela den internationella ordningen.
På dessa värden bygger även FN och de är orubbligt formulerade och befästa i FN:s
stadgar.
Här fortsätter påven med att tala om 60-årsjubileet av deklarationen
för de mänskliga rättigheterna. Han säger att: detta för oss in på det tema som vi
är kallade till att uppmärksamma nämligen behovet av att erkänna den religiösa grunden,
för att kunna främja rättigheterna, oberoende sociala och politiska sammanhang. Erfarenheter
lär oss att ofta gäller det lagliga före det rätta. När rättigheterna framstår i lagliga
termer riskerar dem att skiljas från den etiska rationella dimensionen, och som är
deras grund och syfte.
Benedictus XVI understryker de nya utmaningarna. Nya
situationer föds och man försöker skapa nya rättigheter. En kapacitet som uppenbart
blir alltmer nödvändig vad gäller livet, är förmågan att skilja på gott och ont.
En religiös aspekt på livet hjälper oss att uppnå det – när varje man och varje kvinna
omvänder sitt hjärta förpliktigar de sig i att stå emot våld, terrorism och krig och
främja rättvisan och freden.
De mänskliga rättigheterna måste omfatta religionsfrihet
sa påven avslutningsvis. FN:s ansvar är att inte lägga fram synen på tron med ord
som intolerans, diskriminering och konflikt. Denna religionsfrihet måste omfatta både
individuell frihet liksom den religiösa kommunitets frihet att utöva sin tro. Det
är därför oacceptabelt att en troende måste undertrycka en del av sig själv – sin
tro – för att få vara aktiva medborgare. Det ska aldrig behöva vara nödvändigt att
förneka Gud för att få ha tillgång till sina rättigheter.
FN förblir en privilegierad
plats, i vilken kyrkan har som uppgift att ge sitt bidrag om de mänskliga erfarenheter
de har. Dessa erfarenheter har utvecklats genom seklerna i alla kulturer och raser,
och kyrkan vill lägga dem till hela den mänskliga familjens förfogade. Påven avslutade
sitt tal med att citera sin senaste encyklika där han skriver att: människan uppdrag
är att fortsätta det ständigt nya och tunga sökandet efter stabil ordning i allt som
berör människan. Detta ligger i varje generations plikt.
Benedictus XVI hoppas
att hans närvaro på FN ska vara ett tecken på uppskattning och hopp.