Benedictus XVI når ut till det amerikanska samvetet

(18.04.2008) Påve Benedictus XVI fortsatte sin apostoliska resa i U.S.A. igår den 17 april. Under hans apostoliska resa har Benedictus XVI vid flera tillfällen talat om skandalen rörande de sexuella övergreppen mot barn. På torsdag morgon i Washingtons National Park Stadium förklarade han att “inga ord kan beskriva smärtan och skadan av dessa övergrepp.”

Under ett möte, som låg utanför programmet, träffade den Helige Fadern i den Apostoliska Nuntiaturens kapell i Washington, en grupp av de personer som fallit offer för ett sexuellt övergrepp av någon i prästerskapet. Mötet hade arrangerats av Ärkebiskopen av Boston, Kardinal Sean O’Malley, som sedan en tid uttryckt sin önskan att öffren ska få möta påven. De bad tillsammans med honom och senare lyssnade påven till deras personliga historier, samtalade enskilt och erbjöd dem uppmuntrande ord och hopp.

Mötet saknade både förutsägbarhet och motstycke. Det var ett förtroligt och diskret möte, långt ifrån fotografer och kameror. Påven har förkastat vad vissa ansåg vara en tveksamhet i att tala öppet om skandalen och samtidigt har hans uppmärksamhet och pastorala ledning överskridit mångas förväntningar. Benedictus XVI har använt alla relevanta tillfällen – med början under flygresans presskonferens på tisdag – att tala om skandalen och erbjuda tröstande ord till offren och till den Amerikanska Kyrkan.

Under torsdagen höll påven också ett tal framför en publik av mer än 400 katolska lärare i The Catholic University of Amerika. Benedictus XVI tilltalade sin publik som ”bärare av visdom”, och åkallade profeten Jesajas ord i inledningen av hans tal: ”Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting.”


Den Helige Fadern underströk utbildningens oumbärliga plats i Kyrkans mission och denna förening av tro och förnuft blev en väsentlig del av hans tal. Han belyste de höga krav samhället ställer på katolska lärare och uttryckte hur ”sådana förväntningar placerar ett stort ansvar på er men erbjuder också många positiva möjligheter”.

Påven talade om “svårigheten eller oviljan hos dagens människor att anförtro sig själva till Gud”, i synnerhet den yngre generationen. Därmed, sade han till publiken, ”har ni och era kolleger ett särskilt ansvar att besvara och uppväcka troslängtan bland ungdomen”.


”I sanningens centrum”, sade han, ”finns kunskapen att trossanningarna och förnuftet aldrig kan motsäga varandra”. Denna balans mellan tro och förnuft var påvens centrala tema i sitt tal vilket riktades mot ”en sekulariserad ideologi som driver isär sanningen från tron”.


Påven lade senare tonvikten på utbildningsinstitutionernas avgörande roll i Kyrkans mission. Han vädjade också till sin publik att ”sträcka sig över universitetets murar till innerstäderna och fattigkvarteren” – en vädjan som orsakade stora applåder från publiken - där det bland gränderna ”finns så många tomma löften vilka lurar människan bort ifrån sanningens väg och den genuina friheten”.


Benedictus XVI fortsatte sedan till The Pope John Paul II Cultural Centre, en institution som främjar interreligiös dialog. ”Denna institution påminner oss om nationens övertygelse att alla personer äger friheten att eftersträva sin lycka på ett sätt som är överstämmande med deras natur – en natur begåvad med fri vilja och förnuft.” Så beskrev påven The Pope John Paul II Cultural Centre.

Inför representanter från USA:s judiska, muslimska, hinduiska, buddistiska samt jainismiska samfund talade den Helige Fadern om Amerikas långa tradition av samarbete mellan religioner.

”Interreligiösa bönestunder”, förklarade påven, ”under nationalfesten ’Thanksgiving’, gemensamma välgörenhetsinitiativ samt en förenad röst i viktiga samhällsfrågor, utgör några exempel på hur detta samarbete förhöjer förståelsen och främjar det gemensamma goda. Jag uppmuntrar alla religiösa grupper i Amerika att framhärda i deras samarbete och därmed berika samhället genom att handla enligt andliga värden.”

Påven underströk hur den religiösa friheten är en grundläggande rättighet. ”Må andra fylla sina hjärtan med ert exempel”, vädjade han, ”må de inse att ett enat samhälle kan uppstå från en pluralitet av folkgrupper – ’E Pluribus Unum’: ’Ut av många, en’ – förutsatt att alla erkänner den religiösa friheten som en uppenbar rättighet (Dignitatis Humanae, 2)”.

Benedictus XVI fortsatte med att tala om det enorma bidrag som religiösa samfund ger till civilsamhället genom trosbaserade skolor och noterade det tunga ansvaret religiösa ledare har i att fylla samhället med respekt för det mänskliga livet och den mänskliga värdigheten.

Den Helige Fadern noterade det växande intresset bland regeringar att sponsra interreligiösa initiativ och interkulturella dialoger. ”Dessa initiativ är värda all beröm”, sade han, ”men på samma gång siktar religionsfrihet, interreligiös dialog, och trosbaserad utbildning mot någonting mer än en samstämmighet angående praktiska steg för fredsbyggandet. I sitt större perspektiv siktar dialogen på att förklara sanningen.” Den Helige Fadern mottog under mötet 5 fredsgåvor ifrån samtliga representerade samfund.