“Ni ser framför er en man lik er själva, en broder.” – Paulus VI:s tal i FN den 4 oktober 1965

(08.04.2008)

”De ena och de andra.
De ena med de andra.
Inte den ena över den andra.
Aldrig de ena mot de andra.”

För fyrtio år sedan uttalades dessa ord av påven Paulus VI inför FN:s generalförsamling den 4 oktober 1965 i New York. Den 4 oktober är ochså dagen som kyrkan firar den Heliga Franciskus, som är skyddshelgon för staden San Francisco, där FN föddes. Det var första gången en påve hade kommit till USA och Paulus VI hade konstant mediebevakning. Det beräknades att över 125 miljoner amerikanska TV tittare följde påvens besök.

Resan började klockan 5 på morgonen då Paulus VI tillsammans med sju kardinaler och 60 journalister och fotografer steg ombord på Alitalia planet DC-8 från Roms flygplats Fiumicino. Under den 9 timmar långa flygresan lämnade han två gånger sin kabin för att träffa journalister, låta sig fotograferas och besvara frågor. ”Jag vet att du är en dålig flygresenär som föredrar att färdas med fartyg”, sade påven till Australiens åldrande Kardinal Sir Norman Gilroy, men kardinalen svarade genast: ”att resa med dig på detta sätt är annorlunda.”

Morgonen var kylig och solklar när det påvliga planet landade på Kennedy Airport utanför New York i U.S.A. Där ombyttes de sedvanliga hälsningarna med olika dignitärer innan Paulus VI började en tvåtimmars lång bilresa genom Queens och Manhattan. Resan avslutades på Fifth Avenue framför St. Patricks Cathedral. När påven gick in den stora gråa kyrkan, välkomnades han med ett hosianna av rop och applåder från 3,500 inbjudna gäster. Tårögd inför detta välkomnade bad Paulus VI en kort bön framför högaltaret medan en kör stämde in i den traditionella: Tu Es Petrus.

Påven besvarade Kardinal Francis Spellmans välkomsttal och Paulus VI upprepade avsikten med sin resa och bad ”om ert stöd i era böner för vårt budskap om fred.” Sedan gick han ut genom en sidodörr av katedralen längs dess stenterrass och log och hälsade på mer än 50,000 människor som trängdes på gatorna framför kyrkan. Vid ett tillfälle fick påvens säkerhetsvakter avleda honom från att gå ned för katedralens trappsteg och in i folkmassan.

Strax innan Paulus VI begav sig till FN:s högkvarter svängde hans bil in framför The Waldorf-Astoria, där U.S.A.:s president Lyndon B. Johnson väntade honom. Det var det första mötet mellan en påve och en president på amerikansk mark och samtalet varade i 46 minuter. De diskuterade frågor rörande Vietnam, Indien, Pakistan, Dominikanska Republiken, samt hungersnöden. Paulus VI underströk vikten av det amerikanska arbetet för främjandet av de mänskliga rättigheterna.

Paulus VI begav sig sedan till FN:s högkvarter i New York och hälsades där välkommen av FN:s president Amintore Fanfani som uttryckte sin önskan att påven skulle ”mana alla nationer att göra deras bästa för att göra denna organisation till ett verkligt universellt instrument för freden.”

“Lyssna till de klara ord”, sade Paulus VI på franska, då han fick ordet under ett 30 minuter långt tal framför generalförsamlingen, ”den avlidne John Kennedy uttryckte för fyra år sedan: ’Människan måste få slut på kriget om inte kriget skall få slut på människan’. Många ord är inte nödvändiga för att förklara målet med er institution. Det räcker med att komma ihåg miljoner människors blod. De oräkneliga och ouppmärksammade lidanden, den onödiga slakten och den skrämmande förstörelsen är vad det avtal som förenar er innehåller, med ett löfte som skall ändra världens framtid: Nej! till krig, Aldrig mer krig! Freden, det är freden som måste leda personens och människosläktets öde.”

“Det universella broderskapet”, sade Paulus VI, ”är nödvändigt för att avlägsna krigets spektrum från människan: Aldrig de ena mot de andra, aldrig igen, aldrig mer”. ”Om ni önskar vara bröder”, fortsatte han, ”lägg ner era vapen. Man kan inte älska med vapen i hand. Lägg ner dessa vapen, i synnerhet dessa hemska vapen den moderna vetenskapen har gett er. Innan de producerar offer och ruiner, orsakar de dåliga impulser, fostrar illvilja, skapar mardrömmar och förstör tilliten.”

Påven hyllade generalförsamlingens visdom i att öppna medlemskap för nya nationer och manade samtidigt FN att: ”arbeta för att återkalla de som har avvikit, och sträva hårt för att dela ert broderskap, i heder och lojalitet, med dem som ännu inte tar del i det.”

“FN:s uppdrag”, tillade påven, “är inte endast att förebygga konflikter men också att organisera till samlevnad mellan nationer för mänsklighetens gemensamma goda. I hanterandet av överbefolkningen och hungersnöden”, sade han, ”är ert uppdrag att garantera att det finns nog med bröd på mänsklighetens bord, och att inte främja artificiella preventivmedel, vilket skulle vara irrationellt, för att minska antalet middagsgäster.” Paulus VI nyanserade att den fortsatta möjligheten för en permanent fredsallians kräver att man bygger på ”människans moraliska samvete” – tron på Gud, ”mänsklighetens fader.”

Paulus VI fick stående ovationer vid avslutningen av hans tal, då han underströk att: ”vårt budskap vill främst av allt vara en högtidlig och moralisk bekräftelse av denna goda organisation. Detta budskap har sitt ursprung i vår historiska erfarenhet. Genom vår specialisering i mänsklighet ger ochså våra föregångare deras godkännande. Hela det katolska biskopsdömet och vår egen övertygelse är att denna organisation representerar den obligatoriska vägen för modern civilisation och världsfred.”

Paulus VI:s tal möttes med entusiastiska kommentarer. ”Ett stort budskap”, sade Guatemalas Utrikesminister Alberto Herrarte. ”En mycket stor dag för Förenta Nationerna”, tillade Cyperns Utrikesminister Spyrios Kyprianou. Biskop Fulton J. Sheen kommenterade på amerikansk TV påvens tal i FN med att citera Goethe: “Om du någonsin behandlar människor så som de är, kommer du aldrig att förbättra dem; om du pratar med dem så som du vill att de ska vara, förbättras dem.”