Kardinal Bertone beger sig på resa igen!

(04.03.2008)Omedelbart efter resan till Kuba reser Vatikanens statssekreterare Kardinal Tarcisio Bertone till Armenien och på torsdag fortsätter han till Azerbajdzjan. Det finns många oroligheter i området. Officiellt dödades åtta personer i lördags när kravallpolis i Armenien drabbade samman med oppositionsanhängare som demonstrerade mot resultatet i presidentvalet den 19 februari. Men farhågor finns om att dödssiffran i verkligheten är betydligt högre. Kardinal Bertone kommer att vara i området fram till den 9 mars.


Hans program innehåller bl a ekumenisk bön i Armeniens första kyrka, heliga ”Etchmiadzin" från år 305 och invigningen av ”Den Obefläckade Avelsens Kyrka” i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Kardinal Bertone får även tillfälle att tala med ländernas premiärministrar och diplomatiska kår. De båda länderna har spända religiösa och politiska kontakter men ingår ändå i några regionala samarbeten dock inga exklusivt gemensamma. En vapenvila mellan de båda länderna slöts i maj 1994.


Den armeniska nationen har under tre millennier överlevt i samexistens med supermakter som Grekland, Persien, Romarriket, Bysans, Kalifaten, Ottomanerna och Ryssland. Idag har sex seklers avsaknad av ett eget styre och 70 år av isolerat sovjetiskt styre satt svåra spår. Området Nagorno Karabach förblir den dominerande frågan i normaliseringen av relationerna med Azerbajdzjan. Nagorno Karabach är en del av Azerbajdzjan som i majoritet är befolkad av armenier. Azerbajdzjan kräver att alla ockuperade områden åter skall kommer under azerisk kontroll, medan den självutropade armeniska regeringen i Nagorno-Karabach kräver att bli erkänd och att Azerbajdzjan skall förhandla med dem och inte med Armenien.


Dom politiska och kulturella kontrasterna länderna emellan ligger mycket i den religiösa tillhörigheten. 93,4 % av befolkningen i Azerbajdzjan är muslimer, medan 97 % av den armeniska befolkningen är ortodoxa kristna. Besöket i det muslimska Azerbajdzjan och i det kristna Armenien syftar också till att uppmana till samarbete och samlevnad mellan kristna och muslimer.


Armenien var den första staten som antog kristendomen som statsreligion, år 301, 79 år före Rom. Men de första församlingarna i Armenien grundades redan under det första århundradet, och därför kallas den armeniska kyrkan för apostolisk. Som Armeniens apostel och grundaren av den armeniska kyrkan nämns martyrerna Judas Taddeus och Bartolomaios medan Gregorius Upplysaren anses som Armeniska apostoliska kyrkans förste katoliks (patriark).


Den Armeniska Apostoliska Kyrkan erkänner de tre första allmänna, ekumeniska, kyrkomötena: Nicea år 325, Konstantinopel år 381, och Efesos år 431. Men år 451 under det fjärde ekumeniska kyrkomötet i Chalcedon då man fastslog att Kristus har två naturer, förenade i en person, tog monofysiterna i Armenien bestämt avstånd. Mot detta hävdar den Armeniska Apostoliska Kyrkan tron på en förenad natur hos Guds enfödde son.


Den Armeniska Apostoliska Kyrkan kunde varken acceptera att påven av Rom skulle vara kyrkans överhuvud, eftersom han i egenskap av Roms biskop var aposteln Petrus' efterträdare. Resultatet blev en schism mellan de österländska kyrkorna och den västliga katolska kyrkan. Den armeniska kyrkan förklarade sig detta år oberoende från Rom och Konstantinopel.


Under 700-talet erövrades istället Azerbajdzjan av Kalifatet, det islamiska rike som styrdes av en kalif, och blev ett muslimskt land. 1918 blev det världens första republik med muslimsk majoritetsbefolkning. Men republiken existerade endast i två år. Röda armén invaderade1920 huvudstaden Baku och landet införlivades med Sovjetunionen. Det var förövrigt i Azerbajdzjans huvudstad Baku som bröderna Nobel, farbröder till Alfred Nobel, byggde upp sitt oljeimperium som vid 1900-talets början ansågs vara större än Rockefellers i USA. Allt förvandlades dock till en skugga av sin gamla glans när Sovjetunionen beslagtog anläggningarna.


Kardinal Bertone reser till Armenien och Azerbajdzjan för att uppmana till samarbete och samlevnad och för att vittna om sanningen genom dialog med alla parter. För sanningen är som ljuset som tar bort mörkret. I Johannes evangeliet kan vi läsa: ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen".