Om Eutanasi, och bemötande i livets slutskede, handlade den påvliga livsakademins kongress om.

(29.02.2008) Samhället måste se till att en döende människa går igenom dödsstunden med värdighet. Det sa påven Benedictus XVI till deltagarna vid kongressen som den påvliga livsakademin har anordnat. Kongressens tema har titeln: ”Vid den sjukes och den döendes sida: etisk och operativ vägledning”. Kongressen pågår i dagarna i Vatikanen i samband med att akademin har sitt XIV generalmöte. Påven upprepade återigen ett fast etiskt fördömande av varje form av eutanasi och han uppmanade även till samarbete mellan kyrkan och de statliga institutionerna för att bäst kunna försäkra den allvarligt sjuka och dess familjemedlemmar den nödvändiga hjälpen och mest värdiga bemötande.

Hela samhället, inte bara kyrkan, har som plikt att respektera livet och den sjukas och döendes värdighet, och han underströk här läkarens uppgift att uttrycka denna respekt mot livet i alla dess faser. Benedictus XVI tog återigen sin senaste encyklika i handen och citatet uttryckte att ett samhälle som inte kan acceptera de lidande är grymt och omänskligt. Påven sa:

I ett samhälle, som är starkt påverkat av produktivitet och ekonomi, riskerar svagare personer och fattigare familjer att i stunder av ekonomisk prövning och sjukdom bli bortglömda och överkörda. Det blir mer och mer vanligt i de stora städerna att äldre människor är ensamma, även i stunder av sjukdom och död. I sådana situationer blir eutanasins motiveringar tryckande, speciellt om samhällets syn antyder att medborgaren ska vara produktiv och användbar.

För att samhället ska kunna utveckla en större respekt för det mänskliga livet är en större solidaritet hos varje medborgare oundviklig och nödvändig. En äkta civilisation har som mål att alla inte bara kan leva med ansvar och värdighet, men även att alla ska kunna gå igenom svårigheter, sjukdom och död försäkrade om omgivningens broderlighet och solidaritet.

Påven avslutade med att minnas Moder Teresa som sa att igen borde dö övergiven och ensam, utan borde få uppleva den himmelske Faders kärlek, genom en medmänniskas omfamning, åtminstone i dödens stund.

Mons. Elio Sgreccia som är president vid Livets Akademi säger att det är den tredje gången som akademin väljer eutanasi som tema, tillsammans med riktlinjer för hur läkare ska handla i alla faser av livets slutskede. Och i en intervju med Vatikanradion säger han att ett samhälle som dödar sina sjuka i livets ände har förlorat meningen med autentisk solidaritet. Eutanasi, den mjuka döden, presenteras av välfärdssamhället under ett förföriskt ansikte; slutet på lidandet. Vad det är egentligen är att föra våld på livets gåva, som inte tillhör någon. Det är ett stort brott.

När hoppet om att tillfriskna inte längre finns är den döende i behov av inte bara medicinering utan även religiös vägledning. Detta är då de döende bifinner sig i sitt svagaste, mest utsatta ögonblick, och då behöver han läkarnas, samhällets och trons styrka och närhet.

(TRYCK "ON DEMAND" PÅ HEMSIDAN FÖR ATT LYSSNA PÅ VÅRA DAGLIGA PROGRAM)