Mulieris Dignitatem fyller 20 år och firas med en konferens i Rom

I samband med att påven Johannes Paulus II:s apostoliska brev “Mulieris dignitatem” fyller 20 år, har en internationell konferens organiserats i Rom mellan den 7-9 februari. Mer än 260 deltagare från 49 olika länder på världens 5 kontinenter, och cirka 40 representanter från de olika biskopskonferenserna, ska samlas omkring temat Man och kvinna – mänskligheten i sin helhet.

Johannes Paulus II:s brev var en fortsättning på det Andra Vatikankonciliets uppmuntran till kvinnorna att delta, inte bara inom sociala och kulturella områden, men även i ecklesiastiska. I sitt brev belyste påven kvinnans roll, kallelse och värdighet. Det är värt at minnas att Johannes Paulus II skrev brevet det år, 1988, som för kyrkan var ett Maria-år. ”Mulieris dignitatem” är som en milsten; för första gången i kyrkans historia är ett påvligt dokument helt tillägnat kvinnan. Brevet är en antropologisk analys i ljuset av Skrifterna, från första kapitlet i skapelsehistorien till Kristus, för att finna sanningen i mannens och kvinnans likvärdiga värde, deras kallelse till gemenskap, hur viktigt det är att män och kvinnor kompletterar varandra, och vikten av ordet ömsesidig. Brevet lovordar även kvinnans genialitet, och tar Maria Guds moder, som modell för kvinnan att följa.

20 år efter det att brevet publicerades är det uppenbart att innehållet och språket i ”Mulieris dignitatem”, inte bara gick fram till lyssnarna, utan det orsakade även en förnyad bild av kvinnan, en mer skarp och medveten bild av henne, och hennes roll i förhållande till mannen. Som en ny typ av feminism som kom som frisk luft i kvinnokulturen co dess antagonistiska tendenser i relationen mellan man och kvinna.

Detta tema utvecklas vidare år 2004 då kyrkans kongregation för trosdoktrin publicerar dokumentet ”Samarbete mellan man och kvinna i kyrkan och i världen. Benedictus XVI fortsätter bygga på kvinnans ansvar i kyrkan och audiensen den 14 februari för ett år sedan handlade just om detta. Han talade då om de kvinnor som haft en aktiv roll i Jesu mission och i den tidiga kyrkans första församlingar.

Målet med konferensen är att se över utvecklingen under dessa 20 år - vilka som är de kulturella samhällsmönster och hinder som katolska kvinnor måste bemöta och besvara, för att kunna leva sin identitet och samarbeta med männen på ett fruktbart vis i samhället och i kyrkan. Målet är även att återkalla kvinnornas uppmärksamhet på skönheten i deras kallelse och den kvinnliga genialitetens rikedom, och på uppgiften att med växande medvetenhet agera de protagonister de är, i kyrkans mission, i familjen, i utbildningen och i arbetslivet.

Det är det påvliga lekmannarådet, grundat 1967, som har anordnat konferensen, och en av organisatörerna i rådet är en kvinna, Rocio Figueroa. Hon säger att det är viktigt att inte isolera kvinnligheten utan att reflektera över den i förhållande till mänsklighetens verklighet.

Idag finns det två strömmar, fortsätter hon. Å ena sidan försöker man skapa opposition mellan man och kvinna, å andra sidan vill man sudda ut de skillnader som är skrivna i naturen. Detta brev är otroligt aktuellt. Johannes Paulus besvarar den antropologiska frågan genom att tala både om männens och kvinnornas gemenskap och samma värde, liksom om skillnaderna, som inte är klyftor men som är uppenbara i den mänskliga naturen. Han talar alltså med termerna enhet och tvåskap när han beskriver vår kallelse.

Dagens samhälle är ett föräldralöst samhälle, avslutar Rocio Figueroa. Det är brist på både mödrar och fäder. Ett av problemen är att ett samhälle som inte följer naturens lagar bedrar människans existens.