Benedictus XVI uppmanar till bot och bön under askonsdagens audiens

Vid askonsdagens audiens i audienshallen påminde Påven om att askonsdagen utgör början på vår årliga fastefärd i bön och bot. I den tidiga kyrkan var fastan den tid då man förberedde dopet med böner från hela den kristna församlingen. Även i dag är fastetiden en speciell tid för omvändelse och andlig förnyelse för hela kyrkan. Riten med askan på huvudet är en kallelse att återvända till Gud och med detta upptäcka den autentiska friheten , friden och glädjen. Jesus påminner oss om att bara genom att förlora vårt liv ska vi kunna finna det. Vårt slutliga fullbordande finner vi bara i Gud allena, som tillfredsställer vår djupaste längtan .
Genom att ta upp vårt kors och följa Herren erfar vi uppståndelsen, den inre friden och kärlekens solidaritet med våra bröder och systrar. Under fastetiden, i bön och fasta, uppmanar kyrkan oss att generöst ge allmosor som ett uttryck för vår önskan att likna Kristus som gav sig själv, sitt eget liv, och minnas hans generösa medkänslor för nästan.
När vi nu åter börjar denna färd av andlig förnyelse, må Maria, kyrkans moder , leda oss mot ett fruktrikt påskfirande. En välsignad fastetid till er alla. I sin hälsning till de engelsktalande deltagarna bad påven samtidigt för fred och försoning i mellanöstern
Vidare kom Påven idag med en appell för Tchad. ”I dessa dagar står jag speciellt nära de kära folken i Tchad som är hårt drabbade av smärtsamma inre konflikter vilka förorsakat ett stort antal offer och tvingat många att fly från huvudstaden. Jag anförtror dessa bröder och systrar i deras lidande även till era böner och er solidaritet och jag ber om att de ska räddas från ytterligare våld och försäkras nödvändig humanaitär hjälp, samtidigt som jag i en appell ur hjärtat ber för att man lägger ned vapnen och går in på dialogens väg för en försoning.
Vid slutet av audiensen påminde Benedictus XVI även om Påven Pius IX som gjorde stora insatser för att rädda trons sanning och bekämpa sekulariseringen i samhället. Det är i morgon hans dödsdag och det har gått 130 år sedan han dog. För att fira denna åminnelse hade en delegation från Påvens födelsetrakt Senegallia, kommit till Rom och audiensen. ”Under denne Påves långa pontifikat fyllt av starka omvälvningar, strävade han alltid med kraft och sanning att bevara den kristna tron mot sekulariseringens frammarsch.”
Medan Påven talade om vikten av att generöst ge allmosor observerade han även hur tanken på den materiella rikedomen trängt djupt in i vårt moderna liv. Därför är det nödvändigt för den kristne att gå mot strömmen och möta nästans behov, att likna Kristus som gjorde sig fattig för att berika oss genom sin fattigdom. Och Påven citerade årets fastebudskap som uppmuntrar oss att göra vårt liv till en gåva, Inte bara att ge något av vad vi äger utan att ge oss själva.
Efter audiensen vid de personliga hälsningarna kom kolombianskan Ingrid Betancourts mor Yolanda Betancourt, och gav Påven sin hälsning och fick hans välsignelse. Dottern Ingrid Betancourt, ekologisk presidentkandidat , hålls sedan sex år tilbaka som gisslan hos den kolombianska militära befrielserörelsen FARC. Påven tryckte länge och varmt moderns händer och hälsade henne med uppmuntrande och trösterika ord.
I en intervju igår hade Yolanda Betancourt sagt följande till journalisterna: Ingen kan ens tänka sig det lidande som en mor utstår inför de foton jag sett och de brev som Ingrid skrivit. Hon har visat en enorm värdighet trots att hon är totalt utmattad. Jag vill be Påven,att han ber för ett mirakel, så att regeringen till sist befriar min Ingrid .