Massmedian får inte försvara den ekonomiska materialismen och den etiska relativismen. Sanningen om människan är dess främsta kallelse, sa Benedictus XVI i sitt budskap till de sociala kommunikationernas världsdag

Den 42:a världsdagen för sociala kommunikationer infaller i år den 4 maj, söndagen före pingst. Som tradition presenteras påvens årliga budskap på den Helige Frans av Sales dag den 24 januari, eftersom han är den katolska pressens skyddshelgon. Årets budskap bär titeln ”Den sociala kommunikationens medel – vid vägskälet mellan protagonism och tjänst”. Och för att förklara tydligare har Benedictus XVI lagt till undertiteln; ”Söka efter sanningen för att dela den”.

Benedictus XVI uttrycker sin djupa uppskattning till massmedian och ser den som en väsentlig del av dagens kultur, och han understryker medias viktiga roll att sprida den goda informationen, som främjar demokratin, dialogen, folkens ömsesidiga förståelse, och median som ett medel genom vilket solidaritetens och den sociala rättvisans tanke kan cirkulera fritt. På så sätt svarar median på sin uppgift att tjäna det goda och främja människans etiska utveckling.

Benedictus XVI uppmärksammar i sitt budskap även de risker som massmedians starka makt medför, och han beskriver den protagonism som man kan se i dagens media, som utan diskriminering används för att manipulera medvetandet, eller utnyttja median för egen vinnig, genom att skapa händelser som inte är verklighetstrogna. Allt det som är tekniskt möjligt är inte etiskt praktiserbart, skriver påven.

Vårt samhälle står inför ett vägskäl, fortsätter han, och avgörande val måste tas och beslut fattas eftersom medians kultur är en antropologisk fråga, en avgörande utmaning för det tredje millenniet. Massmedian är kallad att, genom info-etik, försvara den mänskliga värdigheten, och presentera sanningen om människan. Därför måste median undvika att vara den ekonomiska materialismens och den etiska relativismens megafon. Sanningen om människan är de sociala kommunikationernas främsta kallelse.

I sitt fullföljande av detta mål ska den sociala kommunikationen använda alla de mest vackra och raffinerade språk den har. Detta är en uppgift som inte bara berör de ansvariga och operatörerna inom media, utan det blir alltmer viktigt att inse att det gäller oss alla. Även vi har blivit media operatörer genom användningen av telefoner och internet, och vi kan bidra till att återteckna kommunikationens ansikte.

Detta budskap ser varje person som sökande efter sanningen. De människor som söker efter kvalitets media i tidningar, på internet och på TV, där den mänskliga sanningen, storheten och skönheten framstår, är människor som strävar efter sanningen. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria, säger Kristus. Endast han kan besvara den törst på liv och kärlek som bor i människans hjärta.

De som vet att Kristus är Sanningen, kan idag inte välja att inte kommunicera det, vidarebefordra det och dela det med sina medmänniskor. Denna kommunikationens epok är värdefull för gemenskapens utveckling mellan personer och folkgrupper, skriver Benedictus XVI i årets budskap till den 42:a världsdagen för sociala kommunikationer.

Under ett besök vid Vatikanradion sa presidenten vid det påvliga rådet för sociala kommunikationer, kardinal Claudio Maria Celli, att för att lära sig att kommunicera måste man först lära sig att lyssna. Att kunna lyssna är en del av kommunikationen. Lyssna på sina medmänniskor, lyssna på omvärlden. För att veta hur man ska tala, måste man först lära känna den man ska tala till.

Dialogen är hotad av tre hinder som gör det omöjligt att föra en dialog. Dessa typer av icke dialog finns alla tre i vårt samhälle idag, säger Mons. Ravasi, vid Vatikanens kulturråd. I en dialog finns jag och du, två skilda identiteter. Det första hindret är att man i dialogen försöker sudda ut identiteterna och det som skiljer oss åt. Det finns inga skillnader. På det viset föds generaliseringen och ytligheten. Jag’et och du’et smälter samman och blir otydliga och inkonstanta.

Det andra hindret är fruktan för den andres styrka, som leder till att man vill förneka och utplåna den andra. Här blir dialogen en monolog eller en duell. Man för sin egen talan utan att lyssna, och man drar sig inte för att aggressivt förolämpa, anklaga och driva med den andra. Detta ser man i fundamentalismen. En fundamentalist känner man igen inte så mycket på hans kärlek till sin egen identitet, som på sitt aggressiva hat för den andres.

Det tredje hindret för dialogen är när två poler väljer att leva i balans utan kontakt med varandra, genom att radikalisera skillnaderna i en självisolerad integrism, för att inte ha något med varandra att göra. Detta ser man tex när politiken, vetenskap eller kultur agera som om de inte hade med moralen, etik och tro att göra, sa Mons. Ravasi.

En dialog ska stäva efter att vara en duett, inte en duell, avslutade Mons. Ravasi. Och understryker på så vis hur viktigt det är språket vi väljer att använda är en del av innehållet i det vi säger. Det är viktigt att minnas att det kristna budskapet är inte bara information, utan uppträdande. Ord, och handling som stämmer överrens med orden. Eftersom budskapet i sig är en levande process som förändrar och förnyar livet.

Vatikanradion har även haft besök av Mons. Parolin, sekreterare vid Vatikanens utrikesministerium, och han sa apropå kommunikation, att när man sprider det kristna budskapet ska man göra det som ett sommarregn, som stilla och långsamt fyller jorden med det vatten den behöver för att leva, istället för att göra det som en kraftig, kort störtskur vars följdes snarare är förödande än goda.