Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter fyller 60 år

Det har gått 60 år. Den 10 december 1948 antogs den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Det är det första internationella dokument som erkänner att alla människor har samma värde och rättigheter. Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och att "göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden". Den 10 december kallas därför för den internationella dagen för mänskliga rättigheter och den firas över hela jorden.


Vatikanradion har intervjuat professor Francesco D’Agostino, president för det katolska juridiska rådet i Italien. Han berättar att: ”förklaringen blev mycket diskuterad, särskilt av den moderna sekulära kulturen som nekade till att det fanns universella rättigheter, giltiga för alla länder och kulturer. Men nu efter 60 år ser man att förklaringen om mänskliga rättigheter blivit en av mänsklighetens få universella referenspunkter. Om den inte fanns skulle världen leva med ännu fler konflikter och utbrett våld.”
Förverkligandet det internationella dokumentet är ett av den katolska kyrkans främsta mål. Johannes Paulus II (1978-2005) omnämndes ofta som de mänskliga rättigheternas påve. Liksom sin företrädare är Benedictus XVI en av världens främsta förespråkare för dokumentet, därför att det är en naturlig följd av Bibelns budskap att man skall arbeta för människors lika värde och rättigheter. I artikel 1 i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kan vi läsa: ”Varje människa är född fri och lika i värde och rättigheter.”

Det är inte en slump att kampen för människovärdet har vuxit fram utifrån det en gång kristna Europa. Rötterna finns i den bibliska gudstron. Utifrån sin definition som Guds avbild, inte utifrån prestation eller funktion, har människan ett absolut och okränkbart värde. Heliga stolen är därför alltid aktivt engagerad i kampen för mänskliga rättigheter, nedrustning, den globala miljön, nord- syd- dialogen, humanitär biståndsverksamhet och som oberoende medlare eller samtalspartner i kriser och i väpnade konflikter.